Under mina besök i kommunal barnomsorg i Kumla möter jag kompetent personal och jag imponeras av den ordning de har på alla barn och hur bra verksamheten är trots knappa resurser.
Personalen är seriösa med den pedagogiska verksamheten och ser positivt på de satsningar som Alliansregeringen har gjort med exempelvis förskolelyftet.
Nu kan man på socialdemokraternas hemsida läsa om Mona Sahlins förslag att alla barn ska ha rätt till 30 timmars förskola. Det kan ju låta vettigt men jag ställer mig mycket tveksam till att små barn vars föräldrar är barnlediga ska vara i förskolan i stort sett hela veckan. Jag undrar också hur de har tänkt finansiera det hela (som vanligt får vi inte något svar på detta).
En kommentar som satt sig fast i mitt huvud, efter ett samtal med två erfarna förskollärare i Kumla, är ”barn under tre år vars förälder är hemma med ett yngre syskon ska inte vara på dagis”.
För mig låter det vettigt. Varför ska inte ett barn under tre år ”få” vara hemma tillsammans med mamma eller pappa och lillasyster/lillebror? När barnen fyllt tre år är saken en annan, då anser jag att alla barn ska få ta del av den pedagogik som förskolan har.
Föräldrarna är de viktigaste människorna i barnens liv. Familjen måste tillåtas ta ansvar för barnen då utgångspunkten måste vara att man skaffar barn för att man själv ska uppfostra och ta hand om dem.
Barnomsorgen ska vara ett komplement till familjen. Förskolepersonal som jag har träffat berättar att det finns en osäkerhet hos många föräldrar kring förskolans betydelse kontra familjens. Med detta jobbar personalen konstant. Personalen har ofta samtal med föräldrar om att de måste ta egna beslut om sina egna barn…
Kan det bero på att det pratas så mycket om hur viktigt det är med pedagogik och kompetens i förskolan? Nedvärderar föräldrar sin egen betydelse?
Andra bloggare: Lotta Olsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar