fredag 18 januari 2019

Örebros S/KD/C-styre sitter nöjda

Då har vi till slut fått klart med en statsminister. Jag är långt ifrån nöjd men det är ändå bra att en regering snart är på plats och vi nu kan börja diskutera politik istället för vem som stöttar vem och en ny regering.

Ulf Kristersson är tydlig med att vi moderater nu går i opposition och kommer driva en borgerlig politik för människor som vill ha en borgerlig regering!

I dagens NA skriver S/KD/C-styret i Örebro om sina önskningar på en ny regering - Ett tandlöst och intetsägande inlägg med en kravlista som nog de flesta kan hålla med om…

Artikeln inleds med sedvanlig beskrivning av styrets egen förträfflighet som verkar grundas i det faktum att de kommer från tre olika block… De sitter ”pys-nöjda” med att styra Örebro ännu en mandatperiod men deras förmåga att ta tag i kommunens stora problem är näst intill obefintlig!

För oss moderater är det viktigt att på riktigt ta tag i utanförskapet. Att människor kommer i arbete, att vi ställer rätt krav på folk, ger alla förutsättningar att komma i arbete och att kommunens verksamheter stöttar upp när det behövs.

För oss är en skola som klarar sitt uppdrag av största vikt. När vi har en situation där 25% av eleverna i Örebro inte kommer in på gymnasiet då duger det inte att, som S/KD/C nu gör, dra ner på skolans resurser. Istället måste lärare i varje klassrum ges förutsättningar att klara sitt uppdrag!

För oss är tryggheten viktig. I Örebro ska människors liv inte begränsas av att de känner otrygghet. I detta måste kommunen samarbeta med polisen men också ta ett större ansvar i ett förebyggande arbete.

Vi vill också att människor ska vara trygga i att kommunen ingriper och erbjuder hjälp när livet är svårt. Det gäller äldre i behov av omsorg, ungdomen som hamnat i missbruk eller kvinnan som blir misshandlad av sin partner.

Till allt detta måste det finnas resurser och då måste vi ha en kommunledning som kan fokusera och prioritera. Vi moderater har under många år sagt att kommunen måste tillbaka till sitt välfärdsuppdrag. Örebroarna ska kunna lita på kommunen!




 

måndag 7 januari 2019

Trygg skola

Att trygga elever lär sig mer håller nog de flesta med om. Vi kan alla säkert förstå att det är svårt att koncentrera sig på lektionen om man oroar sig för hur det kommer vara på nästa rast eller vilka påhopp som man ska tvingas utstå på nätet efter skolan. 

Vi moderater har en uttalad målsätning att nolltolerans mot mobbning och kränkningar ska råda i Örebros skolor. Jag förvånas över att de styrande partieranas låga ambition i frågan. S/KD/C återkommer varje år med sina indikatorer (mål) där de istället för att ha målsättningen att alla elever, 100%, ska känna sig trygga i skolan vill öka från en nivå på 90%. Otydligt och ovärdigt en kommun som har så stora problem med att klara kunskapsmålen!


Gång på gång påtalar vi otryggheten i skolan, den senaste mandatperioden har vi också ifrågasatt att så lite görs för att hantera knarket på och kring våra skolor. Att ha knarkförsäljning på skolan och riskera att möta drogpåverkade personer i korridorerna är oacceptabelt! Till slut verkar S/KD/C ha vaknat. De verkar nu inse att det är ett problem vilket vi, och då speciellt min kollega Stefan Stark, påpekat och att åtgärder behöver sättas in. Att de styrande partierna inte tagit tag i problemet tidigare är obegripligt. Är det så enkelt att de inte vill erkänna att vi moderater haft rätt?

Idag lyfter NA problematiken med knark på våra skolor. Det är bra! 

Men det krävs mer åtgärder än det som polis och skola kan klara av. Vi måste ha en socialtjänst med förutsättningar att klara detta. Vi behöver ha insatser som innebär direkta åtgärder när en ungdom misstänks nyttja droger. För att våra elever ska få en trygg skolgång krävs det Narkotikateam som vi moderater har föreslagit.

Debattartikel signerad Anders Åhrlin i NA 13/1 


fredag 4 januari 2019

Skolval

Förra året avslutades för min del med en debatt/diskussion om skolvalet i Örebro. Denna sändes igår och kan avlyssnas 11 minuter in i sändningen på Radio P4 Örebro.
Vi är inte överens Jessica Ekerbring (S) och jag om sakers tillstånd vad gäller skolvalet. Hon är nöjd med att elever får önska skola menad jag vill att alla ska välja skola. Det blir liksom inte allvar förrän alla tar steget full ut och verkligen engagerar sig i sina barns skolgång. Jag är övertygad om att det går om vi samtidigt erbjuder bra information och hjälp till de som behöver.
Jag oroas över socialdemokraternas handfallenhet i att skolor är segregerade. Ekerbring återkommer till detta faktum som hon inte har några förslag på att komma tillrätta med. Hon verkar förutsätta att en viss grupp elever i en skola gör att skolan inte klarar sitt uppdrag. Jag tänker tvärt om - det är aldrig elevernas fel! Det är vår uppgift att klara skolan oavsett oavsett vilka som går där!
Vi måste se till att varje skola får förutsättningar att klara sitt uppdrag. Jag anser att vi ska starta med att ha höga förväntningar på varje skola. Det ska inte spela någon roll om skolan ligger i Brickebacken, Vivalla eller Almby - elever i varje klassrum ska klara kunskapsmålen!
En klok skolledare sa en gång till mig - gör vi på rätt sätt så klarar vi varje elev - det tror jag på och det vill jag skapa förutsättningar för.
Vi måste se till att arbetsmiljön är bra för alla lärare i Örebro. Vi måste se till att alla lärare kontinuerligt får kompetensutveckling och får en lön som motsvarar arbetsinsatsen. Vi måste se till att varje rektor tror på sin personal, stöttar och utvecklar verksamheten mot en skola där kunskapen står i centrum.
Vi måste se till att varje elev möts av skickliga lärare som har höga förväntningar på elevens förmåga att klara skolan. Klarar vi det så kommer varje skola få bra rykte och klara konkurrensen i skolvalet.




onsdag 21 november 2018

Vi behöver mer rörelseförståelse

Det är säkert många med mig som förfärades av dagens nyhetsinslag om att svenskarnas kondition drastiskt har försämrats de senaste 20 åren. En studie påvisar att så många som 46% har en hälsofarligt låg kondition. Detta måste tas på allvar!

På frågan om vad som kan göras säger en av författarna till studien Elin Ekblom-Bark att det egentligen inte behövs mer än att få till mer vardagsmotion. Ta trappen, ta en rask promenad eller köp en hund!

Ja det kanske inte behöver vara så hysteriskt som Dean Kriellaars sa på en föreläsning om rörelseförståelse som jag var på här om dagen. Han menar att vuxna behöver vara fysiskt aktiva fyra gånger en timme per vecka. Men, det kanske bero på hur bra man vill må…

All rörelse är ju bättre än att sitta still. Man måste hitta sin grej menar jag. Det handlar om att tycka att rörelse är kul och komma till insikt att man mår bra av att röra sig.

Därför driver jag frågan om fysisk aktivitet i skolan. Jag tror att alla barn, oavsett om de har med sig detta hemifrån, ska lära sig att man mår bra av att röra på sig. Därför vill jag att elever varje dag ska få en timmes organiserad fysisk aktivitet i skolan. Studien i Bunkeflo har påvisat att när eleverna rör på sig så klarar de skolan bättre.

Föreläsningen om rörelseförståelse tog detta med fysisk aktivitet ett snäpp högre för mig. Vi måste lära oss rörelse, det är lika viktigt som att lära sig att läsa eller skriva!

Det handlar om att sätta ihop de förmågor till rörelser man som litet barn lär sig (att gripa, sträcka, böja, vrida) till rörelsesekvenser som att åla, krypa, rulla, stå, hoppa, kasta. Och sedan kombinera dessa till att utföra aktiviteter som att åka skidor, simma, spela fotboll eller dansa.

Barn behöver guidning och stöttning i detta. Det handlar om att bygga självförtroende och glädje i att ha kontroll på kroppen och kunna utmana sig själv till mer rörelse.


En lärdom ar också att vi inte får vara för ensidiga. Rörelseförståelse handlar om att kunna röra sig på många sätt - på land, i vatten, på is, i snö och i luft - det är det som bygger självkänsla vilket motiverar till aktivitet.

Vi har som samhälle allt att vinna på att människor är fysiskt aktiva. Vi måste prata mer om detta och fram för allt se till att våra barn hittar glädjen i att röra på sig!



torsdag 8 november 2018

Det går åt fel håll!

Grattis Askersund till länets bästa skolplacering i Lärarförbundets rankning! Askersund gör en imponerande klättring från plats 147 till plats 37 på ett år som, vad jag förstår, beror en hög lärartäthet och resurstilldelning.

Dessvärre ser vi inte samma resultat i Örebro. Här går utvecklingen åt andra hållet och vi landar på plats 101 mot plats 82 för ett år sedan. Tyvärr måste jag påminna om att detta är vad jag har sagt under en lång tid. Örebro måste tillbaka till sitt välfärdsuppdrag och för skolans del innebär det fokus på kunskap och att ge lärare förutsättningar att göra skillnad för sina elever varje dag.

Rankningen mäter 13 parametrar och syftet är att mäta hur väl kommunen satsar på skolan. Det som drar ner Örebro placering är lärartätheten, andelen friska lärare, lärarlönerna, hur kommunen är som avtalspart, andelen barn i förskolan, andelen godkända elever i 9:an och andelen som är behöriga till högskolestudier.

Det som är glädjande är att Örebro förbättrar sin placering vad gäller meritvärden i 9:an och hur många som klarar gymnasiet på tre år. Dessutom klättrar vi när det gäller resurser till undervisningen.


Det som särskilt nämns i utvärderingen av Örebro är just lärartätheten och sjukfrånvaron samt att vi fortsatt har en låg placering, plats 93, på andelen utbildade lärare. Vi måste, trots lärarbristen, kunna bättre än så!

I förrgår höll Förskoleupproret en manifestation som uppmärksammade just arbetsmiljön i Örebro. Jag tror det är viktigt att vi ger fler förskollärare och lärare framtidstro. Vi måste bevisa att vi vill satsa på skolan och göra konkreta förbättringar av arbetsmiljön. Det handlar om ledarskap och om att se till att skolan gör rätt saker.

Vi politiker ska ge skolan tillräckligt med resurser, rensa i skolans uppdrag, ställa höga krav på att kunskapsuppdraget ska uppnås och sedan lita på att professionen är de som vet bäst hur detta ska göras!



tisdag 23 oktober 2018

Blir löftet verklighet?

De tre partierna, S/KD/C, har formerat sin politik inför den nya mandatperioden. Det är tredje mandatperioden denna konstellation ska styra Örebro och nu är det alltså dags att prioritera skolan. Det är ett glädjande besked men jag litar inte på det förrän jag ser det!

Skolorna i Örebro behöver mer resurser, ett fokus på att förbättra undervisningen och en tydlig styrning mot kunskapsuppdraget. Detta hoppas jag att kommunledningen kommer att presentera i sin budget i december.

De senaste åren präglas dock av sjunkande skolresultat och pressade skolledare som förtvivlat försöker få vardagen ute på sina skolor att gå ihop. Stora resurser läggs på centrala projekt och på att bygga central organisation. Detta istället för att fördela ut resurser till varje klassrum. Dessutom ska skolan följa upp mängder av målsättningar om allt från plast-fri skola till personaltäthet…

 
Jag litar på professionen och jag är övertygad om att varje skola vet exakt vad som behövs för att de ska lyckas med de uppdrag de har enligt skollag och läroplan. Jag tror att varje skola, om de fick förutsättningar, skulle klara sitt kunskapsuppdrag. Om de slapp spara och om de slapp äska om centrala resurser som de skulle ha bättre nytta av ute på skolan.

Jag anser att det är dags att sluta spara på skolan i Örebro, ge varje rektor i uppdrag att fokusera på sitt kunskapsuppdrag och så ge varje skola resurser att klara det uppdraget.

Men som sagt, det ska bli intressant att se om S/KD/C gör verklighet av sitt löfte i sin kommande budget.

 

söndag 21 oktober 2018

Kunskapsuppdraget

Att skolan ska klara varje elev är för mig ett självklart mål. Bortförklaringarna till att detta inte är ett faktum är många och visst det finns relevanta förklaringar till att dagens skola inte klarar 100% av eleverna. Men jag anser att det ändå borde se betydligt bättre ut än det gör idag. 

Vilken fråga är viktigare än att ge varje barn en biljett till framtiden? Vad är det som gör att målsättningen är lägre än att varje elev ska klara minst godkända betyg? Hur kan politiker anse att det går bra när skolan misslyckas med så många som var fjärde elev?

Visst vi ska prata väl om skolan och vad som händer där men vi måste också se verkligheten och komma till rätta med det som uppenbart är problem. Att elever lämnas efter är för mig ett gigantiskt problem. 

För mig handlar det, som jag så många gånger sagt, om resurser och styrning på lokal nivå. Det handlar också om att läroplanen behöver bli tydligare och komma tillbaka till kunskapsuppdraget. Om detta skriver Per Kronvall mfl i SvD. Jag hoppas innerligt att en ny regering snart är på plats och tar tag i detta!

Vidare måste vi lyssna på varje skola och ge dem förutsättningar. Det är orimligt att skolor som Gumaelius ensamt förutsätts hantera elever med stora behov. Här måste politiken ge förutsättningar för fler att ta ansvar och låta skolan fokusera på sitt kunskapsuppdrag.