Skolan - en viktig del i integrationen

Med ett av världens högsta skattetryck och samtidigt en välfärd som inte fullt ut klarar sitt uppdrag är det många som funderar på vart vi är på väg. Att i det läget även toppa europaligan i att ta emot människor på flykt har fått ännu fler att reagera. När etablerade politiker allt för länge inte insåg problematiken i detta drogs väljarna till Sverigedemokraterna.

Nu står vi förfärade och ser hur opinionssiffrorna hamnar "fel" och nästan desperat läggs politiken om och justeras för att få ordning och reda i förslagen inom området migration och integration. Allt detta beskrivs väl av Alice Teodorescu i dagens GP.

Jag anser att människor med annat ursprung berikar Sverige. Vi ska vara ett öppet land för människor på flykt och med vår demografiska utmaning har vi fördelen att ny arbetskraft behövs.
Men, vi måste revidera politiken nationellt och lokalt ska vi ta uppgiften om integration på allvar.

Människor som kommer till Sverige ska veta vad som förväntas av dem och vilka rättigheter de har. Här har kommunerna ett ansvar att förklara och skapa förutsättningar för människor att komma rätt. Det handlar om bostäder, skolor och stöd att komma i arbete. Alla ska förväntas att bidra och så fort som möjligt klara sin egen försörjning.

Som skolpolitiker är jag upptagen av att alla elever ska klara skolan. Detta gäller så klart även elever med utländskt bakgrund. Här måste vi ha lärarkompetens och göra det möjligt för elever med olika bakgrund att välja skola så att skolans värld på ett bättre sätt speglar samhällets.

Skolan har också ett viktigt uppdrag i integrationen i mötet med elevernas föräldrar. I många fall kan lärare och skolpersonal vara nysvenskars enda möte med det svenska samhället.

Slutligen har vi som medmänniskor alla ett ansvar i integrationen. Det görs massor men jag tror att vi kan göra mer, var och en i vår vardag. Det handlar om att lära oss mer om varandra och möta varandra med respekt.

Kunskap först!

Att skolorna i Örebro misslyckas med sitt uppdrag är välkänt för många. När så många elever lämnar grundskolan utan att klara kunskapsmålen är detta ett faktum. Men att säga (eller skriva) det rent ut är inte populärt. Det irriterar skolförvaltning, rektorer och lärare som sliter och stretar för att göra ett bra jobb. Och visst förstår jag det.

Grundproblemet är, som jag ständigt skriver om, förutsättningar och målbild. Det handlar om tydligt ledarskap och vad som förväntas. Det handlar om att det vi mäter och pratar om blir gjort.

I Örebro måste vi prata och efterfråga mer kunskap. Det är i kunskapsbranschen skolan verkar och det är kunskap som hela tiden ska vara i fokus. Allt som görs inom skolans hägn ska vara en del i kunskapsuppdraget. Sånt som inte ger eleven mer kunskap ska vi inte hålla på med! 

Vi skolpolitiker bör hela tiden fråga om hur beslut vi fattar påverkar skolans kunskapsuppdrag. Om det är i linje med att varje elev ska få möjlighet att utvecklas så långt det är möjligt. Vi bör också mer än vad som hörs idag fråga vad skolledarna gör för att varje elev ska ta sig vidare i sin kunskapsresa.

Dessa tankar fick jag när jag läste om Karin Stenlunds forskning som säger att eleverna måste lära sig läsa! Den handlar om hur viktigt det är att skolan hela tiden jobbar med att utveckla elevernas läsförståelse och att lärare inte tar för givet att eleverna hänger med i läsningen.  Detta är ett bra exempel på hur viktigt det är att se varje elev och fokusera på kunskap! 

Lita på rektorerna

Idag är det skolans dag och tidningarna fylls av kloka inlägg om vad som bör göras i svensk skola.

Jag håller med Lärarnas Riksförbund som på NA debatt skriver om hur viktigt det är med en bra SYV-verksamhet. Att ha studie- och yrkesvägledare som kan stötta och leda eleverna till genomtänkta val i skola är något som vi Örebromoderater har framhållit länge.

Att som Karolina Wallström (L) påpekar styra mer pengar till den enskilda skolan istället för att lita på att centrala insatser i Örebro ska veta vad som behövs på varje skola eller i varje klassrum är även det moderat politik.

Det jag vill lyfta fram denna dag är ledarskapet i skolan och att vi måste ge varje rektor mandat och förutsättningar att skapa en bättre skola. Här skriver Alf Solander bra i Dagens Samhälle. Jag håller dock inte med om att detta inte kan kombineras med målstyrning från politiken. Om vi ger skolan några få konkreta mål så anser jag att det är full förenligt med att rektorn styr sin verksamhet. Det handlar om att ha höga förväntningar och lita på att professionen klarar sitt uppdrag.

Jag anser att vi i Örebro ska styra skolan med följande mål: alla elever ska klara minst godkända betyg, alla elever ska vara trygga i skolan, elevernas meritvärden ska höjas varje år. Dessa mål ska vi nogsamt följa upp och ha förtroende för att varje rektor och lärare klarar.

Klokt beslut för elever i Örebro?

Man pratar mycket om att skolan ska vara skola, att lärare ska fokusera på att vara lärare och få koncentrera sin tid till undervisning och mötet med elever. Vi brukar prata om att tiden som lärare lägger på administration måste minska och att andra personalgrupper på skolan ska göra sånt som lärare inte måste göra. I detta är vi politiskt rätt eniga även om det i praktisk politik inte alltid slår igenom.

Debatten handlar också mer och mer om kunskap och att mer måste göras för att varje elev ska klara skolan. Även detta är vi politiskt rätt eniga om och även här slår det inte alltid igenom i praktisk politik.

Som skolpolitiker är det enkelt att prata på ett sätt som låter bra. Att genomföra det man säger är svårare. Att vara tydlig och se till att lärare får vara lärare och att varje elev får det varje elev har rätt till är svårt. Eller kanske egentligen inte.

Om man har en grundfast förtroende för professionen är det inte så svårt. Jag tror varje skolledare och lärare vet vad som måste göras i varje skola och i varje klassrum. Tänk om vi kunde släppa loss detta, skapa förutsättningarna och ge professionen handlingsutrymme!

Ett exempel på tankefel är socialdemokraternas projekt topp 25-2025 vilket lanseras som lösningen på alla skolproblem i Örebro. De har lagt 28 miljoner i en pott som skolor ska kunna söka från. Detta görs istället för att dela ut pengarna direkt och utan att tala om efter vilka kriterier som ansökningarna väljs ut.

Imorgon har vi möte med Programnämnd Barn och utbildning i Örebro och beslut om tilldelning av ansökningar på totalt 4,5 miljoner inom topp 25-2025 ska tas. Under våren togs beslut om 3,3 miljoner.

Tänk om Örebros skolor slapp lägga ner administrativ kraft på att söka pengar internt. Tänk om alla Örebros skolor skulle få ta del av dessa 28 miljoner under året istället för som nu att några delar på totalt 8 miljoner. Tänk om Örebros skolor fick koncentrera sig på att vara skola.