Blir löftet verklighet?

De tre partierna, S/KD/C, har formerat sin politik inför den nya mandatperioden. Det är tredje mandatperioden denna konstellation ska styra Örebro och nu är det alltså dags att prioritera skolan. Det är ett glädjande besked men jag litar inte på det förrän jag ser det!

Skolorna i Örebro behöver mer resurser, ett fokus på att förbättra undervisningen och en tydlig styrning mot kunskapsuppdraget. Detta hoppas jag att kommunledningen kommer att presentera i sin budget i december.

De senaste åren präglas dock av sjunkande skolresultat och pressade skolledare som förtvivlat försöker få vardagen ute på sina skolor att gå ihop. Stora resurser läggs på centrala projekt och på att bygga central organisation. Detta istället för att fördela ut resurser till varje klassrum. Dessutom ska skolan följa upp mängder av målsättningar om allt från plast-fri skola till personaltäthet…

 

Jag litar på professionen och jag är övertygad om att varje skola vet exakt vad som behövs för att de ska lyckas med de uppdrag de har enligt skollag och läroplan. Jag tror att varje skola, om de fick förutsättningar, skulle klara sitt kunskapsuppdrag. Om de slapp spara och om de slapp äska om centrala resurser som de skulle ha bättre nytta av ute på skolan.

Jag anser att det är dags att sluta spara på skolan i Örebro, ge varje rektor i uppdrag att fokusera på sitt kunskapsuppdrag och så ge varje skola resurser att klara det uppdraget.

Men som sagt, det ska bli intressant att se om S/KD/C gör verklighet av sitt löfte i sin kommande budget.

 

Kunskapsuppdraget

Att skolan ska klara varje elev är för mig ett självklart mål. Bortförklaringarna till att detta inte är ett faktum är många och visst det finns relevanta förklaringar till att dagens skola inte klarar 100% av eleverna. Men jag anser att det ändå borde se betydligt bättre ut än det gör idag. 

Vilken fråga är viktigare än att ge varje barn en biljett till framtiden? Vad är det som gör att målsättningen är lägre än att varje elev ska klara minst godkända betyg? Hur kan politiker anse att det går bra när skolan misslyckas med så många som var fjärde elev?

Visst vi ska prata väl om skolan och vad som händer där men vi måste också se verkligheten och komma till rätta med det som uppenbart är problem. Att elever lämnas efter är för mig ett gigantiskt problem. 

För mig handlar det, som jag så många gånger sagt, om resurser och styrning på lokal nivå. Det handlar också om att läroplanen behöver bli tydligare och komma tillbaka till kunskapsuppdraget. Om detta skriver Per Kronvall mfl i SvD. Jag hoppas innerligt att en ny regering snart är på plats och tar tag i detta!

Vidare måste vi lyssna på varje skola och ge dem förutsättningar. Det är orimligt att skolor som Gumaelius ensamt förutsätts hantera elever med stora behov. Här måste politiken ge förutsättningar för fler att ta ansvar och låta skolan fokusera på sitt kunskapsuppdrag.