Vi behöver mer rörelseförståelse

Det är säkert många med mig som förfärades av dagens nyhetsinslag om att svenskarnas kondition drastiskt har försämrats de senaste 20 åren. En studie påvisar att så många som 46% har en hälsofarligt låg kondition. Detta måste tas på allvar!

På frågan om vad som kan göras säger en av författarna till studien Elin Ekblom-Bark att det egentligen inte behövs mer än att få till mer vardagsmotion. Ta trappen, ta en rask promenad eller köp en hund!

Ja det kanske inte behöver vara så hysteriskt som Dean Kriellaars sa på en föreläsning om rörelseförståelse som jag var på här om dagen. Han menar att vuxna behöver vara fysiskt aktiva fyra gånger en timme per vecka. Men, det kanske bero på hur bra man vill må…

All rörelse är ju bättre än att sitta still. Man måste hitta sin grej menar jag. Det handlar om att tycka att rörelse är kul och komma till insikt att man mår bra av att röra sig.

Därför driver jag frågan om fysisk aktivitet i skolan. Jag tror att alla barn, oavsett om de har med sig detta hemifrån, ska lära sig att man mår bra av att röra på sig. Därför vill jag att elever varje dag ska få en timmes organiserad fysisk aktivitet i skolan. Studien i Bunkeflo har påvisat att när eleverna rör på sig så klarar de skolan bättre.

Föreläsningen om rörelseförståelse tog detta med fysisk aktivitet ett snäpp högre för mig. Vi måste lära oss rörelse, det är lika viktigt som att lära sig att läsa eller skriva!

Det handlar om att sätta ihop de förmågor till rörelser man som litet barn lär sig (att gripa, sträcka, böja, vrida) till rörelsesekvenser som att åla, krypa, rulla, stå, hoppa, kasta. Och sedan kombinera dessa till att utföra aktiviteter som att åka skidor, simma, spela fotboll eller dansa.

Barn behöver guidning och stöttning i detta. Det handlar om att bygga självförtroende och glädje i att ha kontroll på kroppen och kunna utmana sig själv till mer rörelse.

En lärdom ar också att vi inte får vara för ensidiga. Rörelseförståelse handlar om att kunna röra sig på många sätt - på land, i vatten, på is, i snö och i luft - det är det som bygger självkänsla vilket motiverar till aktivitet.

Vi har som samhälle allt att vinna på att människor är fysiskt aktiva. Vi måste prata mer om detta och fram för allt se till att våra barn hittar glädjen i att röra på sig!

Det går åt fel håll!

Grattis Askersund till länets bästa skolplacering i Lärarförbundets rankning! Askersund gör en imponerande klättring från plats 147 till plats 37 på ett år som, vad jag förstår, beror på en hög lärartäthet och resurstilldelning.

Dessvärre ser vi inte samma resultat i Örebro. Här går utvecklingen åt andra hållet och vi landar på plats 101 mot plats 82 för ett år sedan. Tyvärr måste jag påminna om att detta är vad jag har sagt under en lång tid. Örebro måste tillbaka till sitt välfärdsuppdrag och för skolans del innebär det fokus på kunskap och att ge lärare förutsättningar att göra skillnad för sina elever varje dag.

Rankningen mäter 13 parametrar och syftet är att mäta hur väl kommunen satsar på skolan. Det som drar ner Örebro placering är lärartätheten, andelen friska lärare, lärarlönerna, hur kommunen är som avtalspart, andelen barn i förskolan, andelen godkända elever i 9:an och andelen som är behöriga till högskolestudier.

Det som är glädjande är att Örebro förbättrar sin placering vad gäller meritvärden i 9:an och hur många som klarar gymnasiet på tre år. Dessutom klättrar vi när det gäller resurser till undervisningen.

Det som särskilt nämns i utvärderingen av Örebro är just lärartätheten och sjukfrånvaron samt att vi fortsatt har en låg placering, plats 93, på andelen utbildade lärare. Vi måste, trots lärarbristen, kunna bättre än så!

I förrgår höll Förskoleupproret en manifestation som uppmärksammade just arbetsmiljön i Örebro. Jag tror det är viktigt att vi ger fler förskollärare och lärare framtidstro. Vi måste bevisa att vi vill satsa på skolan och göra konkreta förbättringar av arbetsmiljön. Det handlar om ledarskap och om att se till att skolan gör rätt saker.

Vi politiker ska ge skolan tillräckligt med resurser, rensa i skolans uppdrag, ställa höga krav på att kunskapsuppdraget ska uppnås och sedan lita på att professionen är de som vet bäst hur detta ska göras!