Förutsättningarna för att vi ska kunna leva i en demokrati är att det finns människor som vill ta det politiska ansvaret. Att engagera sig politiskt är inspirerande och intressant. Oftast är det ett stort intresse för att vara med och påverka samhället i en viss riktning som ligger till grund för att människor tar ett politiskt uppdrag.
För mig som är uppväxt i en familj där politik har varit en del av vardagen var det inte konstigt att en gång i tiden börja ett politiskt engagemang. Jag visste ungefär vad det innebar och det kändes nog mer naturligt än främmande för mig att ta ett politiskt uppdrag.
Jag har dock mött många människor som tycker att politik är konstigt, komplicerat och något som andra får hålla på med. Jag kan förstå även det resonemanget. Vi är alla olika och det är långt ifrån alla som lockas av debatten, sammanträdena, de svåra besluten och den tid som måste läggas ner.
För att bra beslut ska fattas är det väsentligt att vi har olika sorts människor som är engagerade i politiken. Här har alla partier ett ansvar att möjliggöra för människor att komma just till deras parti. Det är viktigt att ha unga, gamla, män, kvinnor, invandrare, småbarnsföräldrar, företagare, fabriksarbetare, lärare, pensionärer mm, mm som känner att de är välkomna att delta och att framföra sina förslag.
Att människor som min partikamrat Awat Mohammad blir hotade till att sluta sitt politiska arbete är oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle. Här måsta vi alla ta avstånd. Vi måste jobba hårdare i samhället med att alla ska få vara med, att alla har den rätten och att varifrån en människa kommer inte ska spela någon roll.
Vi som håller på med politik måste inse att vi har ett speciellt ansvar. Det gäller att vi agerar så att människor förstår vad vi säger, lockas av våra förslag och uppträder på ett förtroendeingivande sätt.
En politikers agerande kan locka andra människor till engagemang men det också kan locka till avståndstagande.
I Kumla har vi under flera år haft en diskussion om det politiska klimatet. Vi har haft ett långt styre av Socialdemokrater i vår kommun vilket har satt sina spår både inom politiken och i kommunen.
I Kumla råder det ett visst klimat där åsikter helst ska stämma överens med vad den styrande majoriteten tycker. De som tycker annorlunda har ofta blivit utskällda aningen i slutna rum eller i Fullmäktige. Många gånger har stämningen varit allt annat än behaglig.
För oss politiker kan det vara OK att få mothugg även om klimatet stundtals kunde ha varit humanare. När det gäller tjänstemän som inte får eller vågar säga sin mening är det helt förödande för en organisation. Fråga är om agerandet är medvetet eller inte från Socialdemokraternas sida?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar