Nyttigt besök i verkligheten

I juni 2008 gick startskottet på Moderaternas resa genom Sveriges offentliga sektor. Sedan dess har 1500 besök gjorts hos förskolor och äldreboenden runtom landet för att lyssna på medarbetares berättelser. Tanken med alla dessa besök i välfärden är att med hjälp av medarbetarnas synpunkter forma vår politik. Mycket inspel har vi redan fått med i vår nya politik men mer ska göras.

Här om dagen gjorde jag ett återbesök på en förskola i Kumla. En än en gång fick jag träffa engagerad personal med lång erfarenhet och kloka synpunkter som, trots att de endast var två medarbetare av fyra på plats, kunde hantera barngruppen samtidigt som de pratade med mig…

Syftet med besöket var att återkoppla från besöket jag gjorde i oktober 2008, då pratade vi om hur de upplevde sin vardag och arbetet på förskolan. Det besöket, tillsammans med 444 andra besök inom barnomsorgen runtom i landet, har gjort att vi fått en insikt i deras verklighet. Vi har i dessa samtal haft förmånen att få lyssna på närmare 1500 medarbetare!

Majoriteten av de vi har träffat trivs med sitt arbete och det mest positiva med arbetet är barnen. ”För till vilken arbetsplats kommer man till där man blir omkramad och välkomnad med glädje?” Arbetskamraterna betyder mycket och det pedagogiska arbetet upplevs positivt.

I Kumla höll de med om att statusen på deras arbete har blivit bättre och att det är positivt. De påpekade dock att det finns en annan sida. Det är att personalen ibland upplever det som att deras roll/status gör att föräldrarna anser att förskolan är duktigare på pedagogik än vad föräldrarna själva är. Den signalen berörde mig och här har vi ett jobb att göra!
Föräldrarna är och ska vara nummer ett. Föräldrar kan inte ersättas av personal och föräldrarna måste inse att de är barnens viktigaste resurs!
Detta är en baksida på att statusen på förskolelärare höjts och en av sakerna som de kloka medarbetarna jag träffade berättade om eller reflekterade över när jag gick igenom den sammanställda rapporten.

I övrigt berättade jag för dem att det som också kommit fram från medarbetare runt om i Sverige är att barngrupperna anses generellt vara för stora vilket förskolan jag besökte höll med om. De sa också att det beror mycket på vilken barngrupp man har.

De så kallade 15-timmarsbarnen var också en fråga som vi diskuterade. Många har ansett att dessa barn bidrar till att det blir större barngrupper och att planeringen blir svår. Frågan är om barn under tre år vars föräldrar är hemma med yngre syskon verkligen hör hemma i barnomsorgen? Jag tror att det är bättre för dessa barn att få vara hemma.