Hur liten kan en skola vara?

Hur liten kan en skola vara? Frågan är berättigad efter Skolinspektionens granskning av Kilsmo skola och de brister som de påtalar. Kritiken ställs rektorn tills svars för men självklart är det politiken som har det yttersta ansvaret.

Det är vi kommunpolitiker i egenskap av att vara huvudman som måste se till att varje elev i våra kommunala skolor får kunskap, är trygga och detta med hög kvalité. Detta var Skolinspektionen mycket tydliga med när för vi i Grundskolenämdens presidium träffade dem förra veckan.

Så vad göra? Är det ekonomiskt försvarbart att ha en skola för tre elever? Finns det inte en lägre gräns för hur få man kan vara? Jag anser nog det.

Jag träffade rektor Katrin Willander (rektor för skolorna i Kilsmo och Hampetorp) för en tid sedan och vi pratade om utmaningen med små skolor. Vi pratade mycket om hur viktigt arbetet med värdegrund och trygghet är, om att få ekonomin att gå ihop och att få lärare och vikarier som är beredda att åka ut på landet och jobba.

Kompetensen kan man säkert klara genom samarbete mellan skolor. Men det förutsätter en flexibel personalgrupp och en ledning som kan motivera sina medarbetare.

Men hur mår eleverna? Hittar de kamrater? Hur lätt är det att passa in? Här krävs det en lyhörd personal med stort fokus på trygghetsarbete och frågan är om resurser finns till det?

Små skolor på landsbygden har ofta ett stort engagemang från föräldrar men även detta är en utmaning. I små samhällen finns det ofta en social kontroll (alla vet allt om alla) som oftast ska ses som en möjlighet. Men i detta gäller det för skolan att klara av att agera professionellt och alltid sätta elevens bästa i främsta rummet.

Att ha en skola nära, speciell när man är liten är att föredra men för mig är det viktigare att vi har skolor som ger varje elev det hen har rätt till - kunskap och kvalité.


NA 20/8
NA 23/8

Pride = att få vara den man är

Den här veckan firar vi Örebro Pride för femte året i rad och staden genomsyras av en härlig stämning. Butiker skyltar med regnbågsflaggan, på vissa håll går det att köpa regnbågsfärgade muffins och Rådhuset lyser upp i pridefärgerna.

Prideveckan är en manifestation för människan och kärleken, och för oss i Nya Moderaterna är det självklart att vara en del av detta. Vi värnar varje människas rätt att välja sin identitet och sina uttryck. Vi står upp för varje människas rätt att älska vem hon vill.

I glädjeyran är det dock viktigt att vi kommer ihåg att de utmaningar som debatteras under veckan – som diskriminering av hbtq-personer, adoptionsmöjligheter för samkönade par och frågor rörande insemination och surrogatmoderskap – inte är begränsade till enbart dessa dagar. Det är reella problem som måste uppmärksammas även när prideveckan är över.

Rätten att få vara och älska vem man vill är moderata värderingar som vi ska värna varje dag, året om. Att vi accepterar varandras olikheter är en förutsättning för ett öppet, tolerant och demokratiskt samhälle. Människor som känner sig trygga och bekväma med sin identitet kan växa och skapa sin framtid.

Därför måste hbtq-perspektivet genomsyra alla dagsaktuella politiska frågor. Som hbtq-person ska man få ett lika gott bemötande i skolan, på fotbollsklubben och inom hemvården som andra medborgare.

Kunskapen om diskriminering och hatbrott måste öka, liksom det förebyggande arbetet i de delar av samhället där hbtq-personer är särskilt utsatta. Vi vet att många unga hbtq-personer lider av psykisk ohälsa på grund av trakasserier och mobbing i skolan. Det är oacceptabelt.

Varje örebroare ska känna sig trygg oavsett val av identitet och uttryck – i alla skeden i livet, varje dag. Det är vad Pride handlar om för oss – varje människas rätt att vara och älska vem hon vill.

Skolstart

Den här veckan börjar ett nytt läsår och det är dags att åter fokusera på att varje barn, oavsett bakgrund, har rätt till en skola som ger dem förutsättning att nå sin fulla potential.

Skolorna i Örebro har sedan många år problem med måluppfyllelsen och misslyckas med att ge varje elev rätt förutsättningar att nå som lägst godkända betyg. När Örebro jämförs med övriga Sverige ligger vi risigt till i varje mätning. Anledningarna till det är många men enligt min mening är grundorsaken att skolan inte ansetts viktig. Politiker har inte satt skola och kunskap i första rummet vilket smittat av sig på föräldrar och elever. Med denna inställning kämpar skolan i motvind.

Det är allvarligt att de styrande partierna i Örebro anser det vara försvarbart att inte alla elever ska klara skolans kunskapsmål. I sitt målvärde för andelen elever som ska lämna grundskolan med som lägst godkända betyg i alla ämnen vill man ligga i nivå med större städer. Detta är, förutom otydligt, en målsättning som går tvärs emot skollagens skrivning om att skolan är skyldig att klara varje elev.

Vidare nöjer man sig men den långsiktiga målsättningen att år 2025 hamna på 25:e plats när Sveriges kommuner och landsting, SKL, ska ranka kommunernas skolor. Varför då? Är Örebros elever inte värda mer än så?

Dessutom väljer S/KD/C-styret i Örebro att varje år prioritera mindre pengar till driften av skolan. Mindre pengar per elev innebär större klasser och en kamp för att få resurserna att räcka till elever i behov av särskilda insatser.

Detta är för oss moderater fel. Skolan måste prioriteras högre i den kommunala budgeten och målet ska vara att varje elev ska klara skolans kunskapsmål. Att ha en annan målsättning är förkastligt då vi vet att en ofullständig skolgång är en säker biljett rakt in i utanförskap.

Nya Moderaterna har höga ambitioner med skolan. För oss är det viktigt att ha höga förväntningar på varje skola, varje rektor och varje lärare. Varje elev ska varje dag mötas av höga förväntningar, lärare som tror på dem och som ger dem förutsättningar att växa till sin fulla potential. Och det är politikens ansvar att se till att varje skola får rätt resurser att klara detta uppdrag.