Nästan varje dag är det skrivningar i Nerikes Allehanda från Kumlabor som har åsikter om vad som händer, och om vad som inte händer, i Kumla. Idag var det ”Mamma” som skäms över Kumlas politik och det är inte utan att jag kan hålla med om mycket av det hon skriver.
Debatten i NA den senaste tiden har handlat om kommuninvånare som inte vågar skriva under med eget namn, felprioriteringar i användandet av kommunala pengar, dåliga resultat i skolan, konstiga chefstillsättningar, brister i ekonomisk uppföljning och fel sorts investeringar.
Socialdemokraterna har styrt Kumla länge och efter en lång tid vid makten blir man van, allt tas för givet och man behöver inte rådfråga någon innan beslut tas. Problemet efter en lång tid i majoritet blir också att partiet och kommunen flyter ihop. Det blir svårt att skilja på vad partiet gör och vad kommunen gör.
För mig är det viktigt att skilja på det som politiken ska göra och de som tjänstemännen ska göra. Politiken ska bestämma mål och de ekonomiska ramarna. Verksamheterna ska, helst på ett mycket decentraliserat sätt som involverar medarbetarna, sköta verksamheten.
Politiken ska noga göra uppföljningar av kvalité och mål i verksamheten.
Skolan oroar mig och jag anser att det krävs krafttag för att komma till rätta med dåliga resultat, obehöriga lärare, överfulla skolor och missnöjd personal.
En tydlig fokusering på kunskap som genomsyrar hela verksamheten tror jag är en del av lösningen. Det finns ett tydligt samband mellan lärarnas kunskaper/pedagogiska kompetens och elevernas skolprestationer. Ändamålsenliga lokaler ska vi ha i Kumla men än viktigare är att vi satsar på våra pedagoger. Vi måste ha bra lärare som känner att de är delaktiga i verksamheten och får göra det de är utbildade till – Förmedla kunskap till barnen i Kumla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar