Fördel Alliansen

Veckans bloggdebatt ställer frågan vem som vinner valet.

Jag har hela tiden varit övertygad om att Alliansen får sitta kvar. Det blir jämt men vi vinner! Anledningen är den stabilitet som Alliansen visar. Vi är eniga. Vi har kompetenta, ödmjuka politiker som visar att de klarat Sverige ur krisen och ska ta oss in i kommande högkonjunktur utan att riskera svensk ekonomi med vidlyftiga löften.

Alternativet som erbjuds är en stor del av anledningen att jag tror på fortsatt majoritet för Alliansen. Mona Sahlin med MP och Vänstern i koalition är ett experiment. Det framstår tydligt i intervjuer och utspel att de har problem att vara överens. S har fått vika sig, att ha ”kommunister” i en regering lockar inte och MP är ett osäkert kort för många traditionella S-väljare.

Ledarskap är viktigt för människor. Majoriteten av svenska folket har stort förtroende för Reinfeldt och Borg. Att byta ut detta radarpar mot Sahlin och Östros tilltalar inte!

På lokal nivå, både i landstinget och i Kumla, tror jag också på seger. Jag tror att människor i vårt län är trötta på maktfullkomliga socialdemokrater. Folk ser att andra län och andra kommuner har mer av valfrihet, kortare köer, mångfald och sundare ekonomiskt tänk.

I Kumla har vi för första gången två tydliga alternativ och en skillnad i politiken som jag tror kumlaborna efterlyser. Satsning på innehåll och kvalité i den kommunala verksamheten, vård, skola och omsorg, står mot fortsatta stora investeringar för lånade pengar.

Vi vill att resurser ska finnas för att möjliggöra måluppfyllelse och bra resultat i Kumlas skolor medan S anser att det räcker med fina lokaler för att barnen ska klara skolan.
Vi vill involvera personalen i förändringar medan S förändrar utan att lyssna.
Vi vill samarbeta med föreningslivet istället för att skapa konflikter.
Vi vill skapa möjlighet för människor i Kumla att påverka både den omsorg de behöver och vem som ska utföra den.
Vi vill skapa alternativ i den välfärd som kommunen erbjuder medan S anser sig veta bäst vad kumlaborna vill ha.

En seger i landstinget och i Kumla manar till ödmjukhet inför uppdraget. Det är stora kolosser som ska vändas. Organisationerna är vana vid ett sorts ledarskap och politiker som har styrt länge. Vi måste uppmana och påvisa möjligheten till förändring samtidigt som insikten måste finnas att det blir ett hårt jobb och att allt inte kan hända på en gång.