Det kom ett brev…

Idag fick vi skolpolitiker ett brev från en förskollärare i en av Örebros kommunala förskolor.
Personen i fråga började med att säga att hon är glad över att jobba i Örebro kommun och att hon är stolt över det arbete som hon, tillsammans med sina kollegor, gör med barnens bästa i fokus.

Hon fortsätter att berömma intentionen (= orden som den styrande majoriteten har i sin budget) om att ha barnfokus i beslut och minska barngruppernas storlek.

Men sedan kommer verkligheten ikapp och brevet övergår i en beskrivning om en tuff arbetsmiljö där kraven och sjukskrivningarna hopar sig. Hon ifrågasätter, med goda argument, stora barngrupper, hur kraven på pedagogiskt innehåll i verksamheten ska uppnås och hur personalen ska kunna hantera barn i behov av särskilt stöd.

Jag tror att brevet beskriver verkligheten på många förskolor i Örebro idag. Vi har en fantastisk personal som gör sitt yttersta men gränsen är snart nådd. Grupperna i förskolan är för stora viket får till följd att arbetsbelastningen blir hög. I slutändan är det barnen som drabbas.

Barn mår bäst i mindre grupper där pedagogerna har en chans att se varje barns behov. Därför har vi Moderater sagt att vi vill ha max 15 barn per förskolegrupp. Därför trycker vi på i frågan och kräver att vi i alla nybyggen av förskolor ska anpassa lokalerna till mindre grupper. Därför vill vi också att en plan ska göras för att succesivt minska antalet barn i befintliga grupper för i slutet av nästa mandatperiod vara nere i 15 barn per grupp. Vi Moderater inser att mindre barngrupper endast kan åstadkommas om vi planerar för det.

Det är synd att den styrande majoriteten i Örebro inte lyssnar på alla våra förskollärare och barnskötare som jobbar i förskolan.

Det är synd att den styrande majoriteten inte planerar för färre barn i förskolans grupper. Det är synd att majoritetens ord endast är luft.