Politiska prioriteringar

Dagens ledare i NA ondgör sig över den hårda ton mellan oppositionen och majoriteten som rått efter att Örebros nya majoritet bildats. Varför är man förvånad? Hur kan vi se det som något annat än ett svek från företrädarna för KD och C när de väljer att bilda en majoritet tillsammans med S?

NA väljer idag att kritisera uttalanden gjorda av våra företrädare i M och FP. Det blir intressant att se om NA också kritiskt kommer att granska agerande och uttalanden gjorda av KD och C. Samt om de kommer att analysera hur dessa partier agerar för att värna det borgerliga samarbetet i Örebro kommun.

Politik är att prioritera - Vilka frågor man ska driva, hur och tillsammans med vem. Tiden direkt efter höstens val var tuff för Koalitionen, vi la ner en hel del arbete på att slicka våra sår och att forma ett samarbete inför omval och kommande styre. I valrörelsen stod vi enade, stämningen var på topp, förtroendet för varandra var stort och vi trodde alla att chansen fanns att vi skulle få förtroendet att styra Örebro.

Nu gick det som bekant inte enligt vår plan. S gjorde en fantastisk valrörelse - de lyckades mobilisera sina väljare och förhandlingarna om en ny S-ledd majoritet startade.

För oss i Koalitionen fanns flera alternativ men det som några av oss förespråkade var att tillsammans gå i opposition. För främst KD tror jag alternativet att styra var mer intressant än att stå fast vid det man sa i valrörelsen. Detta lös igenom i våra samtal och våra farhågor besannades när KD och C inte kunde stå emot inviten från S.

Varje parti gör prioriteringar enligt egen övertygelse om vad som är bäst och efter detta måste partiet också vara beredd att granskas. KD och C har gjort sitt val. De är säkert övertygade om att det de gör är det bästa för Örebro och sina respektive partier. Jag är inte så säker på det.

Vi har alla ett ansvar

För en vecka sedan hände det ofattbara - en man spränger först bomber i centrala Oslo och skjuter därefter iskallt ihjäl människor på Utøya. I stort sett alla diskussion har den senaste veckan kretsat kring detta. Vi söker förklaringar och frågar oss alla hur en människa är funtad som kan utföra sådana handlingar. Vad vi kan förstå idag är att dåden grundas i oacceptans för olikheter.

Manifestationer har genomförts och genomförs och det är bra att samlas och visa på avståndstagande mot våld. Jag tror starkt på att ett gemensamt agerande stärker och leder till eftertanke. Vi måste förhindra att dessa vidriga handlingar upprepas.

Vi har alla ett ansvar att skapa ett samhälle där människor accepteras för dem de är. Vi har alla ett ansvar att fostra våra barn och barn i vår närhet till toleranta individer. Vi har alla ett ansvar att säga ifrån när diskussioner drar iväg åt diskriminerande håll. Vi har alla ett ansvar att behandla varje individ som en medmänniska.

Massor kan göras på hög nivå i samhället där det är viktigt att våra företrädare agerar korrekt och med medkänsla. Viktigt är att resurser avsätts för att värna mänskliga värden, att motverka terrorism och kränkande behandling av människor. Vi måste ha en ständigt pågående diskussion i skola och på alla nivåer i samhällsdebatten som handlar om människors lika värde.

För att få ett tolerant samhälle gäller det att vi alla tänker till. Hur behandlar vi varandra? Hur pratar vi till och om varandra? Hur tolerant är jag mot den som inte tänker, tycker eller är som jag? Hur bemöter jag de som är annorlunda?

Varje gång vi talar nedlåtande om andras åsikter, utseende, sexuella läggning, ursprung eller religion befäster vi fördomar. Istället bör i se individen, se det unika i varje person och acceptera att vi alla är olika.

En eloge till det ideella arbetet

Sommarledigt och tid för eftertanke har infunnit sig. Tidningarnas nyhetstorka gör att andra saker får plats, som reportaget om Storgatan, denna styvmoderligt behandlade stadsdel. Självklart ska vi öppna Storgatan för bilar. Det är viktigt att hela city lever och jag tror att tillgängligheten spelar stor roll för butikerna på norr.

Idag kan vi i NA (där Tina Acketoft, FP, är gästkrönikör) och i SvD läsa om ideellt arbete som är en förutsättning för föreningsliv, en aktiv fritid och en massa arrangemang i vårt avlånga land. För många är det självklart att engagera sig i barnens aktiviteter, i den förening man är medlem eller bara för att bidra i samhället. Jag har engagemang i en simklubb (SK Nautilus som har sin verksamhet i Kumla och Hallsberg). Det gör jag delvis för att betala tillbaka för alla de år är jag var aktiv under min uppväxt men även för att det är roligt. Jag tror också att jag i mitt politiska arbete har nytta av att få en insikt i föreningslivets förutsättningar.

För många människor ger ideellt engagemang och arbete livet en mening. Här verkar man i ett meningsfullt sammanhang, känner en gemenskap, har kul och bidrar till att andra människor har det bra. Jag beundrar ungdomsledare som dag efter dag åker till idrottshallar för att träna andras barn, de är ovärderliga för folkhälsan. Jag beundrar kyrkor, scoutkåren, musikskolor, konstklubbar, pensionärsföreningar m.fl. som på ett konkret sätt bidrar till ett aktivt liv för människor. Utan alla dessa skulle samhällets resurser inte räcka till.

Rent krasst är det så - kommun, landsting och stat kan inte ge människor en mening med livet. Samhället kan endast skapa förutsättningar för människor och organisationer att verka. Därför är det viktigt att alla föreningar behandlas lika. Vi som fördelar resurserna måste förstå vilken insats det ideella samhället gör. Vi måste inse att en satsad krona i exempelvis en idrottsförening betalar sig mångfalt om man tänker på alternativet till att ungdomarna får en meningsfull fritid.

Lärarna är skolans viktigaste resurs

Debatten om skolan kretsar ofta kring att det finns för lite resurser i grundskolan och att lärarnas löner är för låga. När den kommunala ekonomin i Örebro nu är bättre finns det inte längre några ursäkter för att inte göra något åt detta!

För mig är lärarna skolans viktigaste resurs. Pedagoger med goda ämneskunskaper, en förmåga att möta varje elev och anpassa undervisningen till olika elevers behov är ovärderligt för att vi ska uppnå bättre resultat i våra skolor. För mig är det väsentligt att höja statusen för våra förskollärare och lärare genom högre löner och möjlighet till kontinuerlig kompetensutveckling.

En bra verksamhet kräver ett bra ledarskap och därför behöver vi också utveckla ledarskapet hos våra skolledare. En bra ledare hinner med att utveckla och uppskatta sin personal och det får i sin förlängning effekt även hos eleverna.

Skolan utgör en stor del av barn och ungdomars liv. Där ska de utvecklas och förberedas för yrkeslivet. Där måste eleverna vara trygga och där måste det finnas vuxna som tar ansvar och som ser till att kunskapen står i centrum. Därför är lärarna så viktiga.

Vi måste, nu när pengarna finns, se till att höja ambitionsnivån. Vi måste vi se till att resurser och arbetssituationen är rimlig. Skolan är något av samhällets motor - fungerar skolan kan vi ha en tro på framtiden.

Människors lika värde

Efter en semesterresa till Polen känns det som om det är på sin plats att reflektera över hur viktigt det är att lära av historien.

Min resa började och slutade i Warszawa och däremellan var jag i Krakow några dagar. Jag har endast varit i Polen en gång tidigare så det var med stort intresse för landets historia som resan planerades. Vi besökte ett antal museum och platser som vittnar om de dramatiska händelserna som drabbat detta land.

Jag slogs av hur skonade vi svenskar är som sluppit de sista stora krigen och skövling av vårt land och vår historia. Det är rent förskräckligt att få beskrivet hur tyskarna under andra världskriget strategiskt förstörde Warszawa, hur de stal och förstörde kulturföremål.

Vad som upprör än mer är nazisternas angrepp på det polska folket, deportering av människor till läger och utrotningen av judar, romer m.fl. De museer jag besökte beskrev på ett mycket illustrativt sätt nazisternas brott mot mänskligheten. Det finns filmer, bilder och vittnesmål om förskräckliga handlingar som begicks. Det är hemska bilder av lidande människor. Bilder som jag tvingade mig att titta på för att jag känner att det är det minsta vi kan göra.

Besöket i Auschwitz/Birkenau var för mig mer gripande denna gång än förra. Att få en liten förståelse för vilken industri detta var, hur människor endast överlevde ett par månader (om de inte gasades ihjäl direkt efter ankomsten) i dessa helvetesläger och hur genomtänkt och förnedrande allt var uppbyggt kommer jag att bära med mig resten av livet.

För mig är det ofattbart hur man kan sortera människor efter ursprung, ras eller religion. Hur kan man bestämma att ett ursprung är bättre än ett annat? Hur kan behandla människor så grymt?

Det minsta vi kan göra är att besöka platserna, titta på bilderna, visa respekt för alla de som inte fick leva sina liv, som inte fick behålla sina ägodelar eller fostra sina barn.

Vi som värnar demokrati måste motverka de krafter som har åsikter i liknande riktning. Vi kan fostra våra barn om människors lika värde. Vi kan verka för att inte döma eller sorterna människor efter utseende, grupptillhörighet, ras, kultur eller religion. Vi kan prata, vi kan skriva och vi kan verka för lösningar bortom våld och förtryck.

Trygg skola

Sommar, sol och semester – visst är det underbart att uppleva Sverige denna årstid och dessutom ha ledigt! För många skolbarn är det en extra befrielse att slippa gå till skolan, att slippa klasskamraters påhopp och ensamheten i en skola som inte klarar sitt uppdrag att vara en plats där alla elever trivs.

För många barn är det en plåga att gå till skolan. De känner sig otrygga och vi vet att förutsättningen för att ta till sig undervisningen är dålig om tiden i klassrummet går åt till att oroa sig för vad som ska hända på nästa rast.

Skolans främsta uppgift är att ge alla elever möjlighet att uppnå kunskapsmålen. Skolan har, i nära samarbete med föräldrarna, ansvaret för barnens lärande och välbefinnande. För att barnen ska kunna ta del av undervisningen är det viktigt att både personal och elever får arbetsro och känner trygghet i skolan. Kränkande behandling och mobbning får aldrig tolereras och skolan ska alltid stå på den utsattas sida.

En skola som tar mobbningsprevention på allvar vågar se mobbningen. Inga barn ska behöva gå osedda genom skolan. Därför krävs ett gott ledarskap som tar i problematiken och brinner för att skapa trygghet. Det krävs också tydlighet från oss politiker att skolan är en arbetsplats, precis som alla andra, och där kan vi inte tolerera några former av diskriminering eller kränkande behandling.