Rätten till tidigt stöd

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att tidiga insatser sätts in när elever halkar efter i skolarbetet. I mätningar som gjorts visar det sig att stöd till elever oftast sätts in i slutet av högstadiet vilket ju verkar vara rätt sent…

Jag, och många med mig, inser att det blir billigare att åtgärda ett problem tidigt än sent och framförallt hävdar jag att man sparar på personligt lidandet. Jag anser att vi måste sätta barnets behov före ekonomi och se en tidig insats som en investering. 

Det finns elever som i Örebros skolor inte får det stöd de behöver för att hänga med i skolan. Det är allt ifrån dyslektiker som inte får sin diagnos, eller rätt tekniska hjälpmedel, till eleven som år efter år halkar efter i exempelvis matte.

För mig är detta allvarligt. Varje skola måste klara av att se varje elev och garantera att vi inte alldeles för sent kommer på att det finns stora brister. Färre elever per klass, vilket gör att pedagogen har möjlighet att bättre se varje elevs behov, är en del av lösningen. Rätt kompetens på varje pedagog är en annan del.

DN skrev i lördags om forskare som håller på med ett kunskapstest i matte för lågstadiet och sedan efterföljande övningar för de elever som visar på bristande kunskaper. Sånt blir jag glad av att läsa – Konkreta verktyg som kan underlätta för våra pedagoger i deras uppdrag att ge varje elev möjlighet att utvecklas så mycket som möjligt.


Karolina Wallström (FP) lyfte på gårdagens Kommunfullmäktige frågan om barn i Örebro som inte får sin behov tillgodosedda.

Tove Lifvendahl skriver om utanförskapets kostnader vilka är betydligt högre än om vi i tid tog tag i problemen med elever som halkar efter i skolan