Varje elev som inte klarar skolan är ett misslyckande

Att få varje elev genom skolan med fullgoda kunskaper är det uppdrag som kommunen i egenskap av huvudman för skolan har. Ansvar för detta ligger på de lokala politikernas axlar.

Ute på varje enskild skola är uppdraget självklart olika svårt beroende på elevernas socioekonomiska bakgrund, den dynamik som elevmixen skapar, vilka lärare man har och inte minst vilket ledarskap som styr det dagliga arbetet. Men har man dessa parametrar klart för sig vet vi idag vad som ska göras och rent krasst är det bara att kavla upp ärmarna, tillsätta rätt resurser och börja arbeta!

Politikens roll är att prioritera resurser till skolan, sätta mål för skolans verksamhet och följa upp. Här har Örebros socialdemokratiska styre fallerat år efter år. Man sparar på skolan, målen är för många och för otydliga samt att uppföljningen därmed inte får rätt effekt.

För att prata klartext har skolan under många år inte varit tillräckligt viktig för Socialdemokraterna.

I Örebro har vi dessutom ett stort problem med segregationen. I Vivallaskolan har detta, i kombination med den otydliga politiken från Socialdemokraterna, fått skolan att misslyckas med alldeles för många elever.

Nu är vi eniga i Örebropolitiken om att göra ett radikalt grepp – Vi flyttar högstadiet från Vivallaskolan och sprider eleverna på ett antal andra högstadieskolor. Därmed ges fler elever från Vivalla förutsättningar att klara sig undan det utanförskap som för många varit följden av skolans misslyckande.

Vi måste komma ihåg att det aldrig är elevens fel – det är skolans uppgift att skapa förutsättningar för varje elev att lyckas.

Örebro har inte klarat av att ge eleverna i Vivallaskolan den skolgång de förtjänar – Därför är dagens besked bra för Örebro.

Lyckad integrering handlar om medmänskligt engagemang

I Sverige och Örebro finns det många människor som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Besvärligast är det för utrikes födda, människor äldre än 55 år, de med en funktionsnedsättning och de med kort utbildning. Denna grupp är stor och kommer under kommande år att växa. Vi måste göra mer för att dessa människor betydligt snabbare ska komma in på arbetsmarknaden.

För att lyckas krävs det åtgärder från politiken. Exempelvis att möjliggöra för fler enkla jobb, erbjuda relevanta utbildningar, ha ett skattesystem som gynnar att gå från bidrag till jobb och forma regler som underlättar för arbetsgivare att anställa.

För de som av olika anledningar kommer till Sverige från andra länder anser jag att tydlighet om vad som gäller och vad som förväntas är bra. De allra flesta som tagit sig ända hit är företagsamma och vill inget hellre än att få förståelse för var de har hamnat och börja sitt nya liv med jobb, utbildning och egen försörjning.

Därför är Nya Moderaternas förslag om en skärpt samhällsorientering för nyanlända bra. Att göra denna utbildning obligatorisk och på riktigt med avslutande test tycker jag är rimligt.

Men det räcker enligt min mening inte med att kommun och stat gör det möjligt för människor från andra länder att lära sig språket, förstå Sverige och komma i egen försörjning. En verklig integrering i det svenska samhället kräver mer.

Vi måste bli fler som engagerar oss i våra nysvenskar på ett medmänskligt sätt. Fler som säger hej, som engagerar sig i samtalsgrupper, som bjuder in till den svenska gemenskapen i idrottsföreningar, kyrkor och grannsamvaro. Klarar vi det så får vi en reell integration.

Själv är jag med i en samtalsgrupp via Rotary. Vi träffar en grupp SFI-studenter, som har en akademisk bakgrund, för samtal på svenska. Vi har trevligt och för både studenterna och oss rotarianer betyder detta massor – främst för att vi skapar förståelse för varandra.

Vi som har bott här länge, kan språket och förstår hur Sverige fungerar behöver dela med oss av det. Jag tror att det är just det som en lyckad integrering handlar om – ett personligt och medmänskligt engagemang.

Garantera Örebros elever trygghet i omklädningsrummen

För mig är arbetet för en stad där människor känner sig trygga viktigt. Detta gäller även inom skolans område då jag är övertygad om att trygga elever lär sig mer. Därför är det viktigt att all personal som jobbar inom skolan varje dag jobbar med värdegrundsfrågor.

Diskussionen med elever om vad som är OK och vad som inte accepteras i skolan är viktigt för att skolan ska bli en trygg och lugn plats för alla.

Ett ställe i skolan som för många elever känns otrygg är omklädningsrum och duschutrymmen. De som av olika skäl inte vill klä av eller om sig inför andra känner sig där extra utsatta. Det är även en situation som kan utnyttjas av elever till att utsätta sina skolkamrater för olika former av trakasserier.

Idag, när nästan varenda elev har en mobiltelefon har det dessutom tillkommit risken att någon i smyg tar bilder eller filmar i omklädningsrummet eller duschen… Pratar skolan med eleverna om det? Finns det en medvetenhet och strategi för att undvika denna typ av kränkning?

Skolan ska vara en trygg plats för barn och ungdomar, och ansvaret för detta ligger hos personalen och de vuxna som vistas i skolans lokaler. Värdegrundsarbetet ska genomsyra alla delar av skolans verksamhet, även idrottens omklädningsrum.

Ett sätt att garantera att omklädningsrummen blir en trygg miljö är att skolan ser till att det alltid finns en vuxen närvarande både före och efter idrottslektionerna. Det vore också bra om vi kan ordna så att det går att duscha bakom ett draperi eller i ett separat duschrum. Att förbjuda mobiltelefoner med kameror är för mig en självklarhet.

Idag lyfter vi Moderater denna fråga på Grundskolenämndens möte. Vi vill ge förvaltningen i uppdrag att undersöka hur skolorna garanterar elevers trygghet i omklädningsrummen.

Fortsatt omöjlig skolpolitik

Igår gick S i Örebro ut och klappade sig på bröstet för sin höga ambition gällande Örebros skolresultat. Man drar igång ett projekt med syfte att resultaten ska höjas så att kommunen år 2025 rankas bland de 25 bästa i landet.

Min fråga är varför ambitionen är att 24 andra kommuner ska vara bättre? Varför ska inte Sveriges 6-7 största stad hamna högre än så?

Det bra att S förstår att vi måste göra nått när kommunens rankning i skolstatistik ser ut som den gör – oavsett mätning kommer ju Örebro alltid långt ner i listorna. Vi har plats 163 på SKL:s lista över skolkommuner och plats 98 i Lärarförbundets senaste rankning över bästa skolkommun.

Vi har stora problem med att kunskapsresultaten är för låga – endast 78,8% av eleverna i Örebro kommuns skolor, som gick ut 9:an i juni, var behöriga att söka till gymnasiet. Och hela 30% av eleverna hade inte godkända betyg i alla ämnen.

Anledningen till att det ser ut som det gör anser jag har främst två förklaringar: För det första att skolan inte anses vara viktig (av varken elever, föräldrar, skola eller politiker) och för det andra att styrande politiker i Örebro ständigt sparar på skolan. Just att ständigt prioritera ner skolan i den kommunala budgeten rimmar illa med en påstådd ambition att klättra i statistiken.

Jag är övertygad om att medarbetarna i Örebros skolor anser att vi måste höja skolresultaten. Men jag tror också att ambitionen sticker i ögonen på de flesta. För målet att höja sig i rankingen hänger inte ihop med de resurser som läggs på skolan.

År efter år sparar S i Örebro på skolan. Skolpengen minskar och rektorer skriker efter resurser att klara elever i behov av extra insatser och även för att öka motivationen hos till de som ligger långt före sina klasskamrater.

Socialdemokraterna i Örebro driver tyvärr en skolpolitik som inte hänger ihop och det är barnen som får betala priset.