Ska vi sätta svensk skola i stabsläge?

På ett skolseminarium för ett par veckor sedan lyssnade jag på bl.a. Susanne Ackum och Martin Ingvar som båda är kritiska till utvecklingen i svensk skola. 

Ackum gick längst och menade att skolan bör sättas i stadsläge då systemet inte fungerar. Hon resonerar kring det orimliga i att vilka föräldrar som eleven har är av störst betydelse för att klara skolan och att skolan har kapitulerat inför en lägsta nivå av kunskap. Ackum menar att resurser måste sättas in direkt när brister uppmärksammas. Vidare säger hon att ledarskapet i skolan måste bli bättre, att läroplanen behöver ses över och justeras för att mer betona kunskap, att betygssystemet behöver bli mer förlåtande och framför allt att arbetsron måste infinna sig i svensk skola. 

Marin Ingvar påpekar att han skrikigt och bråkat om läsning i svensk skola under 25 år! Han säger att inget är viktigare än att ha koll på att eleverna lär sig läsa. 

Vidare menar Martin Ingvar att kommunerna inte har kompetens att förvalta skolan och att det är förödande att eleverna inte lär sig att det lönar sig att anstränga sig. Han är, liksom de flesta, också kritisk till dagens lärarutbildning och menar att det är upp till individen om hen blir en bra lärare.

I en artikel i GP beskriver professor emerita, Inger Enkvist, hur förödande det är att skolans sociala uppdrag har trängt undan kunskapsuppdraget. Hon menar även hon att svensk skola är på väg åt fel håll och att respekten för kunskap måste återupprättas i hela samhället.

Det är en dyster bild som dessa tre kloka personer uppmålar. Jag är dock beredd att hålla med om mycket och jag påtalar ständigt att skolan måste tillbaka till sitt kunskapsuppdrag. 

På kommunal nivå kan vi göra en hel del men det måste till förändringar både i läroplanen och lärarutbildningen för att vi ska nå ända fram. Det känns dock som vi moderater är på rätt väg i det nya program för skolan - Lärande, kunskaper och ansträngning - som presenterades i mitten av juni. 

Förskoleupproret

Idag uppmärksammar NA ännu en gång förskoleupproret. Det är riktigt bra! Jag håller med Anki Jansson, en av grundarna, när hon konstaterar att mycket lite har hänt under de fem år som gått sedan hon och Malin Hörlin ställde sig upp på Conventums scen och inledde upproret.

Socialdemokraterna i Örebro påstår fortfarande att de satsar på välfärden men alla som nyttjar den eller som jobbar i den märker ingen skillnad...

Fortsatt är antalet barn i förskolas grupper för många och jag efterfrågar, i en interpellation nu på onsdag i Kommunfullmäktige, just det som Anki efterfrågar - rätt statistik på hur stora barngrupperna är. Jag anser att detta tydligt ska redovisas per förskola och inte bara presenteras i ett snitt för hela kommunen.

Moderaterna har under flera år, i vår budget, prioriterat färre barn i förskolans grupper. Vi säger att det inte ska vara fler än 15 barn i någon grupp och i de yngre åldrarna ska antalet barn vara betydligt färre. Jag tror att vi skulle lösa en hel del av förskolans, och skolans, problem om vi fick till detta.

Jag har nyligen besökt en av Örebros nybyggda förskolor där det är många som 15 ettåringar på samma avdelning. För mig är det oacceptabelt!

Jag håller också med om att mer måste göras för att förbättra arbetsmiljön. Jag tror att färre barn i grupperna skulle bidra till att personalen på ett betydligt bättre sätt känner att hinner med det pedagogiska uppdraget. Detta tillsammans med kompetensutveckling, möjlighet till karriärtjänster och hälsofrämjande insatser på arbetstid skulle göra att arbetsmiljön förbättrades och fler lockas till yrket. Sedan ska tid för planering finnas och lokalerna ska vara bra överallt.

Lokalfrågan är vi politiskt relativt eniga om i Örebro. Lokaler ska renoveras och nya byggas efter behovet som vi ser. Dock vill vi moderater att de nya förskolorna ska anpassas till max 15 barn per avdelning. (Idag planerar Örebro för 18 barn/avdelning, vi bygger för 20 barn och sätter sedan in fler barn än så per avdelning.)

Förskolans viktiga arbete förtjänar all uppmärksamhet. Vi måste se till att varje barn möts av skickliga pedagoger som känner att de hinner med sina arbetsuppgifter.

Skolavslutning

Idag och imorgon är det skolavslutning i Örebros grundskolor. En speciell dag som för många är fylld av glädje och förväntan om ett långt bekymmerslöst sommarlov.

För vissa kan det vara en lättnad att äntligen slippa traggla med skolarbetet, slippa läxor, press och krav. För andra beror lättnaden på att slippa elaka ”kamrater” på skolan som gör deras skol-vardag till ett elände.

Det finns också elever som lämnar skolan med tungt sinne för att de känner sig misslyckade och inte har klarat det de vet krävs för att komma vidare. Andra känner missmod då de inte har några planer för den långa sommaren, ingen semester eller roliga saker att se fram emot.

Ja, det är många känslor under dessa skolavslutnings-dagar och jag önskar att alla elever skulle kunna känna att de är nöjda. Att de kan summera ett lyckat skolår med bra lärare som hjälpt dem att komma så långt det bara går. Att de har trivts i skolan, haft roligt och att det ibland har varit jobbigt eftersom de vet att det tar på krafterna att lära sig saker. Jag önskar också att varje elev skulle kunna känna att de har behandlats med respekt från sin rektor, sina lärare, övrig personal och de andra eleverna på skolan.

När vi har frågat elever i Örebro om de är nöjda med sin skola så säger 81% att de är det vilket kan tyckas som ett mycket bra resultat. Men att hela 17% inte är nöjda med skolan är väldigt många elever. (2360 elever om man slår ut det på alla våra 13878 elever i grundskolan.) Det är också så många som 39% av eleverna som inte känner lugn och ro på lektionerna när de behöver det.

Dessa siffror oroar och måste tas på allvar om vi vill att skolan ska lycks med varje elev. På allvar måste skolorna i Örebro få förutsättningar att göra ett ännu bättre jobb och därför jobbar jag stenhårt varje dag för att få till ett maktskifte i Sverige och i Örebro kommun.

Vinster och det fria skolvalet

Riksdagen ska i veckan rösta om regeringens förslag att begränsa vinsterna i välfärden och i lördagens SvD skrev Anna Ekström bl.a. om detta i en artikel. Det lyser igenom att gymnasieministern är starkt kritisk till alternativ och menar att dessa endast ska få finnas om de kompletterar de kommunala skolorna.

Ja, den svenska skolans förfall skylls ofta på friskolornas framfart. Att de snor åt sig de duktiga eleverna, spär på segregationen och sätter glädjebetyg för att locka till sig elever. Resten skylls på det fria skolvalet. Att elever får välja anses inte heller vara bra för då dräneras vissa skolor från duktiga elever…

Anna Ekström skriver i sin artikel att alla skolor ska vara bra. Där har hon rätt och jag tänker att mer energi borde läggas på att göra alla skolor bra istället för att lägga energi på att jaga friskolor!

Visst är det bra med en mix av elever i varje skola men lösningen är inte att hindra elever att välja en annan skola än den politiker tycker att de ska gå på eller att hindra klokt skolfolk att starta och driva en skola. Nej, på kommunal nivå måste vi se till att varje skola fokusera på kunskapsuppdraget. Vi måste prioritera skolan i den kommunala budgeten och se till att rektorer och lärare har förutsättningar att klara sitt uppdrag.

I dagen NA finns det en artikel om att skolor i utsatta områden inte klara sitt uppdrag. Det är förskräckligt då det spär på segregationen och försätter generationer av svenskar i utanförskap. Så kan vi inte ha det!

Jag skulle vilja att skolor i utsatta områden blev en fristad för eleverna. Ett ställe där lugn och ro råder, där kunskapen sätts i främsta rummet, där eleverna slipper tänka på annat än att de är i skolan. För att detta ska gå krävs ledarskap. Det krävs tydlighet om att i skolan gäller skolans regler och att varken gängen, klanen eller familjen bestämmer där!

DI - 340000 friskoleelevers tillvaro står på spel