På ett skolseminarium för ett par veckor sedan lyssnade jag på bl.a. Susanne Ackum och Martin Ingvar som båda är kritiska till utvecklingen i svensk skola.
Ackum gick längst och menade att skolan bör sättas i stadsläge då systemet inte fungerar. Hon resonerar kring det orimliga i att vilka föräldrar som eleven har är av störst betydelse för att klara skolan och att skolan har kapitulerat inför en lägsta nivå av kunskap. Ackum menar att resurser måste sättas in direkt när brister uppmärksammas. Vidare säger hon att ledarskapet i skolan måste bli bättre, att läroplanen behöver ses över och justeras för att mer betona kunskap, att betygssystemet behöver bli mer förlåtande och framför allt att arbetsron måste infinna sig i svensk skola.
Marin Ingvar påpekar att han skrikigt och bråkat om läsning i svensk skola under 25 år! Han säger att inget är viktigare än att ha koll på att eleverna lär sig läsa.
Vidare menar Martin Ingvar att kommunerna inte har kompetens att förvalta skolan och att det är förödande att eleverna inte lär sig att det lönar sig att anstränga sig. Han är, liksom de flesta, också kritisk till dagens lärarutbildning och menar att det är upp till individen om hen blir en bra lärare.
I en artikel i GP beskriver professor emerita, Inger Enkvist, hur förödande det är att skolans sociala uppdrag har trängt undan kunskapsuppdraget. Hon menar även hon att svensk skola är på väg åt fel håll och att respekten för kunskap måste återupprättas i hela samhället.
Det är en dyster bild som dessa tre kloka personer uppmålar. Jag är dock beredd att hålla med om mycket och jag påtalar ständigt att skolan måste tillbaka till sitt kunskapsuppdrag.
På kommunal nivå kan vi göra en hel del men det måste till förändringar både i läroplanen och lärarutbildningen för att vi ska nå ända fram. Det känns dock som vi moderater är på rätt väg i det nya program för skolan - Lärande, kunskaper och ansträngning - som presenterades i mitten av juni.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar