Det är intressant att följa socialdemokraterna och deras argumentation om kärnkraften.
I Kumla är S emot, både Katarina Hansson och Dan-Åke Moberg, har skrivit om detta på sina bloggar den senaste veckan. Främsta argumentet emot är uranbrytning i Kumla. Klok strategi då ingen vill se en brytning i vårt område.
Frågan är dock hur sannolikt detta scenario är. Kommer den skiffer i våra marker vara det första man ger sig på om uranet i Sverige ska ur backen? Dessutom finns det så mycket andra mineraler i denna skiffer, och i Kvarntorpshögen, som är intressant och långt mer eftertraktat än uranet.
Kom ihåg det kommunala vetot. S vet om det och vi är alla överens att det ska vi använda om någon vill bryta i vår kommun. S försöker göra billiga politiska poäng i en fråga som vi inte har någon oenighet i.
Herr Moberg attackerar Centerpartiet i sitt inlägg och vi som är insatta i politiken vet att det är en strategi beordrad från högre ort. C ska ut och MP in (även om S i Kumla inte vill ha in MP).
Jag undrar hur enade socialdemokraterna egentligen är när de säger att de inte vill ha någon kärnkraft. Vad jag förstår så finns det delar av rörelsen, speciellt då på den fackliga sidan typ Metall, som tycker att en säker energitillgång i Sverige är bra.
Jag tycker att satsningen på förnybar energi är bra och viktigt att vi gör. Det finns också med i den uppgörelse som röstades igenom i Sveriges Riksdag i förra veckan. Men innan dessa alternativ blir effektiva måste vi ha energi till uppvärmning av våra bostäder och för produktion i våra fabriker. För mig är det självklart att, som sker i Kumla, satsningar ska göras på vindkraft och andra energislag. För mig är kärnkraft bättre än kol och olja.
Om vi ska behålla företag i Sverige så måste vi kunna garantera dem en bra energiförsörjning. Jag anser också att det är bättre att Sverige producerar säker energi som sedan kan exporteras till andra länder som idag använder exempelvis kol. Det är en bra miljöpolitik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar