Problemet i Sverige är att stödet, om eleven över huvud taget får stöd, oftast kommer för sent och att vi inte ser det som en investering utan som en kostnad och något som vi inte har råd med. Ofta får föräldrar kämpa för att deras barn ska få extra stöd och i förra vecka rapporterades det om att den förälder som skriker högt får fortast hjälp – så ska det inte vara!
Vi ser detta även i Örebro. Resurserna till skolan har dragits ner och när jag pratar med pedagoger så säger de att pengar inte finns för att hjälpa alla. Skolor får prioritera mellan elever och de med mindre behov får stå tillbaka för de med större behov.
Vad kommer detta att kosta i slutändan? För samhället gigantiska summor när elever inte klarar skolan och hamnar i utanförskap. Men mest kostar det individen som inte får möjlighet till den kunskapsutveckling han eller hon har rätt till.
Jag vill se en kursändring. Vi måste göra rätt från början. Sätta in stöd så tidigt som möjligt och aldrig tillåta att elever halkar efter. Resurser till extra stöd måste se som en investering i framtiden och inte en belastning på dagens budget.
Skolans uppdrag är att ge varje elev möjlighet att utecklas till sin fulla potential - Detta uppdrag måste vi vara fler som ser till att skolan får resurser för att klara.
Instämmer helt med Maria... tidig insats minskar utanförskap och personligt lidande!
SvaraRadera