Idag kan man i flera medier läsa om Rädda Barnens
undersökning ”Ung röst” där det bl.a. framgår att många tjejer lider av
ätstörningar och blir kränkta på nätet. Dessutom beskriver undersökningen att problemen drabbar allt yngre tjejer. Detta är inte bra och det är siffror som vi
måste ta på allvar.
Vad är det som gör att tjejer i Sverige mår så dålig, har så
taskigt självförtroende och känner sig så otrygga? Vad kan vi vuxna göra? Hur kan samhället agera?
Som skolpolitiker tänker jag så klart vad skolan skulle
kunna göra. Hur kan skolan hjälpa till att bygga självförtroende? Hur kan skolan hjälpa till att se
ätstörningarna innan de går över styr?
Jag tror att skolan kan göra mycket. Men det gäller då att
se till att det finns tillräckligt med personal. Det måste finnas en elevhälsa
som är tillgänglig för eleverna mer än någon enstaka dag per vecka. Det måste
finnas närvarande vuxna som bryr sig och vågar ställa frågor. Lärarna måste ha
förutsättningar att ägna tid till varje elev. Det måste finnas ett
värdegrundsarbete på varje skola där man ständigt pratar om hur vi ska bete oss
mot varandra.
I Örebro har lärarna inte längre en fri pedagogisk lunch. Detta
har inneburit att färre vuxna äter med eleverna i skolmatsalen vilket självklart får till
följd att färre ser hur och om eleverna äter.
I Örebro har vi också en låg skolpeng vilket innebär att vi
generellt har stora klasser då skolorna har krav på sig att få ihop sin
budget. I stora klasser har pedagogen svårt att se varje elev och ofta är det
tysta tjejer som blir lidande.
Larmrapporterna är många om att svenska ungdomar mår dåligt.
Varje vuxen måste ta sitt ansvar för unga i deras närhet. Som politiker är det viktigt att vi ser hur varje del av samhället kan bidra
för att vända den trenden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar