Idag har jag tillsammans med Sten Tolgfors träffat en grupp lärare i Kumla. Det var ett återbesök i Moderaternas projekt ”Välkommen till verkligheten” där vi berättade om vårt resultat av alla de möten vi har haft i den svenska välfärden.
Det var i augusti förra året som vi första gången träffade den här gruppen av lärare och det märktes att de uppskattade att ha Försvarsministern på besök. Sten har ett stort intresse och gedigen kunskap efter många års arbete med skolan som huvudområde.
Lärarna känner igen sig i mycket av det som vi kommit fram till i våra besök, de trivs med sina jobb, har stort stöd av sina arbetskamrater, känner en frustration över alla administrativa uppgifter, vill ägna sin tid med barnen i skolan, är oroade över yrkets status, karriärvägar och löneutvecklingen för att locka människor till yrket.
Vi diskuterade kunskap och den låga måluppfyllelsen som Kumla har. Lärarna ser en klar koppling till den pedagogiska kompetensen hos personalen. Det är svårt att uppnå pedagogiska mål när man som i Kumla har så liten andel förskollärare i förskolan. Det är också svårt att i skolan uppnå resultat när resurser inte finns att ta hand om de elever som behöver extra hjälp.
Lärarna framhöll vikten av att ha speciallärare. I Kumla idag finns det specialpedagoger men majoriteten av dessa har i grunden en förskollärarutbildning vilket är en brist. För att vara den resurs som skolan har behov av behöver man ha en lärarutbildning i botten.
Vi pratade också om vikten av kompetensutveckling. Det är inte rimligt att jobba ett helt yrkesliv med ”endast” den utbildning som man fick när man var 25 år! Att ta del av lärarlyftet ansåg lärarna var viktigt. Synd är att Kumla inte ger så många chansen och att de som vidareutbildat sig inte premieras i lön.
Den låga lönenivån är ett problem som enkelt kan kopplas till rekrytering och yrkets status. Det är en fråga som vi politiker inte ska ägna oss åt, utan lämna till arbetsmarknadens parter, men jag tror att fokus på kommunal nivå är nödvändig. En koppling mellan kompetens och lön är något som skolan i Kumla skulle tjäna på.
Vi diskuterade storlek på klasser. Här gick åsikterna isär, några ville ha små grupper medan andra föredrog större grupper och då med möjlighet att ha en resursperson som hjälp. Här tror jag att man lokalt måste få möjlighet att bestämma. Det är olika behov i olika skolor. Det viktiga tror jag är att resurser, med kvalité, finns för att ta hand om de elever som behöver extra stöd.
Mötet avslutades med att en av lärarna sa: ”Att vara lärare är bland det finaste som finns – tänk att få vara med och ta hand om våra barns framtid.”
Hej!
SvaraRaderaEn bra sammanfattning.