Stärk resurserna till förskolan

Socialdemokraterna har gjort en vana av att få nedskärningar att låta som satsningar. Ett exempel är John Johanssons och Tomas Esbjörnssons artikel i NA den 19/11 där en ökad mätning av vistelsetid och en utredning av en ny resursfördelningsmodell påstås lösa de utmaningar som förskolan står inför.

Problemet är att mindre resurser motverkar de positiva effekter som en ny resursfördelningsmodell kan medföra. För minskade resurser är vad den Socialdemokratiska majoriteten erbjuder skolor och förskolor i Örebro. Det som kallas satsningar i budgeten är kostnader för att följa kollektivavtal och för att betala högre hyror. Åt barnen lämnas ett så kallat ”omprövningskrav” på 10 miljoner. Omprövning betyder i det här fallet en nedskärning.

Men, det finns alternativ. Genom att minska kostnaderna för politiken och lägga ett effektiviseringskrav på samhällsbyggnad klarar Nya Moderaterna, inte bara av att säga nej till Socialdemokraternas nedskärningar, utan kan också satsa 15 miljoner på minskade barngrupper och alla barns rätt till 30 timmars förskola. Totalt satsar vi 50 miljoner mer än majoriteten på förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Vi gör det för att vi tror att en bra skola är en förutsättning för ett jämlikt och tryggt Örebro som håller ihop. Nya Moderaterna är tydliga med att förskolan, med sitt tydliga pedagogiska uppdrag och fokus på barns utveckling, är en viktig del av skolan.

För att ha förutsättning att klara sitt uppdrag måste resurserna i förskolan stärkas och barngrupperna minskas. Vi har pratat med förskolelärare som pressar sig till det yttersta för att hinna med alla barn och vi har lyssnat på föräldrar som berättar hur de oroar sig för att deras barn inte ska bli sedda. Trots detta vägrar den Socialdemokratiska majoriteten att ta fram en plan för att minska barngrupperna i Örebro.

Den 14 september nästa år är det val. Det är i allra högsta grad ett val mellan barnen och betongen. Socialdemokraterna har i varje budget sedan omvalet satt betongen framför barnen. Nya Moderaterna har i varje budget lagt mer pengar på förskolan och skolan än den Socialdemokratiska majoriteten. Nya Moderaternas besked är tydligt, vi vill minska barngruppernas storlek ner till maximalt 15 barn per grupp.

Tid för pedagogisk diskussion

Forskaren Catharina Tjernberg har studerat vad lärare som lyckas i läs- och skrivlärande gör. Hon menar att det finns en tyst kunskap som är svår att sätta fingret på och som därmed är svår att förmedla vidare till andra.

Det hon kommit fram till är att styrkan ligger i att läraren lyckas möta eleven på elevens individuella behov. De framgångsrika lärarna har också en förmåga att förhålla sig kritiska till sin egen undervisning viket leder till att de hela tiden utvecklas.

Tjernberg kom också fram till att det är viktigt att samtala om pedagogiken.

Jag brukar ta upp detta när jag är ute på mina skolbesök. Jag frågar om de avsätter tid till samtal om pedagogik och pedagogisk utveckling. Det förekommer men inte överallt. Tiden saknas och ibland prioriteras det inte då det finns så mycket annat att ta tag i...

Jag tror att det är viktigt att varje pedagog i skolan kontinuerligt får delta i pedagogiska samtal. Det är viktigt att få ventilera vad som fungerar, vad som är problem och tillsammans med kollegor reflektera över vad som kan göras för att förbättra lärandet för den enskilde eleven. Jag att tror det är en förutsättning för att skolan ska klara av att ge alla elever de kunskaper de har rätt till.

Rektorerna har ett tydligt ansvar för den pedagogiska utvecklingen på skolan – Vi politiker har ansvar för att resurserna finns så att tid kan avsättas för pedagogiska diskussioner!

Tidiga insatser mot ung kriminalitet

Vi vet alla att ju tidigare men tar tag i ett problem desto enklare är det att lösa. Det gäller inom de flesta områden och speciellt i skolan. Om detta pratade Kent Persson igår när han besökte Fryshuset och om detta har politiker pratat under många år. Frågan är varför det är så svårt att gå från ord till handling?

Igår hade vi Örebropolisen på besök på mötet med Programnämnd Barn och utbildning. De påpekade också detta. De var, på Moderat initiativ, hos oss i nämnden för att prata om kriminalitet bland unga. Polisen menar att skolan har ett ansvar och är en viktig part för att hålla unga borta från kriminalitet.

I Örebro är inte ung kriminalitet värre än på andra ställen i Sverige. Det är dock så att det finns en klick unga som är mycket kriminella. Dessa unga ägnar dygnets alla timmar åt sin kriminalitet, de mår inte speciellt bra och pressen på dem är stor.

 

Polisen kan göra en del men det övriga samhället måste inse vilken stor betydelsen förebyggande insatser har. Det ska vara bra verksamheter med vuxna som är goda förebilder. Det är viktigt med vuxna som vågar stoppa normbrytande beteenden, som talar om vad som är rätt och fel och som bryr sig om barnen/ungdomarna. Här är en skola med lärare som bygger relationer med eleverna, som sätter gränser och som har förväntningar på varje elev viktig.

Vidare säger polisen att i de allra flesta fall har de unga kriminella själva varit brottsoffer. De har oftast tidigt varit i kontakt med socialtjänsten, och förskolan har nästan alltid sett att barnen far illa eller inte mår bra. Varför görs då inget? Varför sätts inte resurser in för att ta hand om dessa barn så att den negativa trenden vänder?

Troligen är det flera saker som spelar in. Resurserna finns inte för att per automatik sättas in när problemen uppstå. Det finns ju otaliga historier om föräldrar som får kämpa för att extra resurser ska sättas in för att hjälpa barn med särskilda behov. Frågan är vem som står upp för de barn vars föräldrar av olika anledningar inte kämpar för sina barn?

Polisen menar att samarbetet mellan olika myndigheter kring ungdomar som hamnat i kriminalitet  kan bli bättre och att skolan behöver ta ett större ansvar. I skolan kanske inte så mycket händer men i skolan träffas alla barn/ungdomar och där kan mycket planeras.

Skolan måste inse sitt ansvar och vi politiker måste förse skolan med resurser.

 

Nolltolerans mot mobbing

Ett forskningsprojekt pågår på Örebro Universitet som under tre år kartlägger mobbning och kränkningar på Örebros skolor. Idag fick jag ta del av materialet i en presentation som Odd Lindberg och Karin Hellfeldt hade

Alla elever, 6000 stycken, i kommunala skolor har fått svara på frågor om kränkning och mobbning, dess omfattning, frekvens och uppfattning om varför mobbningen uppstår. Frågorna handlade också om trivsel, trygghet i skolan och om hur elever mår. Två av tre enkäter har genomförts och den sista omgången är planerad till mars 2014.

Kränkningarna har ökat medan mobbningen ligger ungefär på samma nivå, 6,7% = 400 elever i Örebro, åren 2012 och 2013.

En slutsats som forskarna drar är att det förebyggande arbetet inte verkar fungera eftersom en större andel av de mobbade eleverna ser en försämring än en förbättring av sin situation. För 1,2% av de mobbade eleverna fortsätter mobbningen även under andra året. Att långvarigt bli utsatt för mobbning får stora konsekvenser för eleven som ofta tar sig destruktiva uttryck, frånvaro och skam.

Linbergs kommentar till nätmobbning var att de inte ser en ökning av själva mobbningen men att konsekvensen blir att eleven aldrig får varar i fred. Mobbingen får en betydligt större omfattning då den fortsätter efter även efter skoltid.

Det unika i denna undersökning är att man kan följa svaren på individnivå (till detta har man fått tillstånd av en etiknämnd). Forskarna kommer efter den tredje omgången att göra djupintervjuer. De kommer också att välja ut skolor som är bättre/sämre och göra djupare studier över hur skolorna jobbar.

Forskarna menar att kulturen på skolan är avgörande – Hur skolan agerar, vad som är accepterat och vad lärarna väljer att se. I grunden ska det finnas en nolltolerans mot kränkningar och mobbning. Viktigt är att lärarna har så goda relationer med eleverna att de vågar berätta när något händer. Skolan måste ha tydliga handlingsplaner över vad man gör när någon elev blir utsatt och det ska skrivas åtgärdsplaner som följs upp.

Vidare måste skolan hela tiden göra undersökningar om hur det är på skolan och använda resultaten för att förbättra. Det är också viktigt att förebygga genom att ordna aktiviteter på skolan som främjar relationen mellan elever, speciellt mellan yngre och äldre elever.

I vår budget har vi Moderater de senaste tre åren haft med satsningar på tryggheten i skolan. Vi vill införa nolltolerans mot mobbning, arbeta tydligare med förebyggande insatser och vi vill införa ett krav på varje vuxen att direkt ingripa när en kränkning sker. Det känns skönt att detta så väl stämmer överens med vad forskarna säger.

Tvärsnytt

Gymnasieelever ifrågasätter hur S prioriterar i Örebro

Idag har det varit uppföljning på det som beslutades i Gymnasiefullmäktige i våras. Debatten var lite trög i början men kom igång när motioner om mindre klasser och ökad trygghet avrapporterades.

Eleverna efterfrågar mindre klasser. Har ni varit ute och sett hur det är i en klass med 38 elever? Frågade en elev. Varför lyssnar ni inte på oss som vet hur det är i skolan? Frågade en annan elev.

Ja, varför lyssnar inte Socialdemokraterna i Örebro? Varför prioriteras inte barn och unga i deras budget?

Det var mycket prat från majoritetens sida om att pengarna inte räcker till det som de tycker är bra. Intressant… Varför prioriterar man inte det som man tycker är bra? Varför alltid dessa ursäkter om att pengarna inte räcker till allt som är bra?

Ett besked kom dock från S-majoriteten. De ska ändra sitt mål i budgeten om andelen elever som ska klara skolans mål. Jessica Ekerbring sa att de ska ändra målen till 100% så att oppositionen blir nöjd. Jag bockar och bugar för denna insikt. Synd bara att den kommer en vecka efter beslutet i Kommunfullmäktige...

Ett tryggt Örebro som håller ihop

Idag skriver jag tillsammans med Anders Åhrlin och Ulf Södersten på NA debatt

Ett tryggt Örebro håller ihop. Alla människor ska bli sedda och ingen ska glömmas bort. Utanförskapet ska pressas tillbaka på alla sätt som går och var och en av örebroarna ska få komma till sin rätt och känna att de är en del av ett sammanhang.

Örebro är redan idag en bra plats att bo på men det finns ett flertal utmaningar som gör att Örebro inte är så tryggt och sammanhållet som det borde vara. Många föräldrar berättar om att klasserna i skolan är så stora att de känner oro över att deras barn inte hinner blir sedda då tiden inte räcker till. När vi är ute och möter lärare och pedagoger som arbetar i skolan berättar även de om daglig stress och dåligt samvete över att inte hinna med att ge alla elever det stöd de behöver.

En bra skola är viktigt för att fler ska kunna få ett jobb att gå till. Om man ändå blir arbetslös måste det finnas konkreta åtgärder för att man snabbt ska kunna få ett nytt jobb. I Örebro har vi idag en arbetslöshet som är högre än i övriga Sverige. När människor inte har någonstans att gå på morgonen och inte känner sig behövda ökar riskerna för missbruk, kriminalitet och ett mer otryggt Örebro.

I Örebro är riskerna för att utsättas för brott små, men det finns platser som örebroarna upplever som otrygga. Denna otrygghet begränsar friheten och livet för många och det måste vi ta på allvar. Vi kan inte acceptera att det finns örebroare som undviker att gå på bio med sina vänner eller att ta ut sin hund på en promenad efter mörkrets inbrott av rädsla för att utsättas för brott.

För att alla elever ska bli sedda och få möjlighet att nå upp till sin fulla potential satsar vi resurser på att minska klassernas storlek. Det är viktigt att det finns tid till att både hjälpa de elever som är i behov av extra stöd och att stimulera de elever som är högpresterande.

Att ställa krav är att bry sig. Vi vill därför att kommunen ska erbjuda alla arbetssökande med försörjningsstöd 8 timmars aktivitet varje vardag. Detta för att fler ska komma tillbaka i arbete och få egen försörjning. Att hitta ett nytt jobb ska vara en heltidssyssla.

Det är viktigt att alla örebroare ska känna sig trygga och inte tvingas begränsa sig i sin vardag av rädsla för att utsättas för brott. Därför vill vi att Örebrobostäder AB ska erbjuda sina hyresgäster sällskap av väktare som ser till att de kommer hem tryggt på kvällar och nätter efter en middag med sina barnbarn eller en utekväll med tjejkompisarna.

Den socialdemokratiska majoriteten har de senaste åren kritiserat oss för att inte satsa tillräckligt mycket på betong och den politiska organisationen. I vår nya budget fortsätter vi att göra samma prioriteringar och sätter våra barn före betong. Hålen i asfalten kan vi vänta med att laga, vad som däremot inte kan lagas i efterhand är en orättvis skola som inte gett alla elever samma chans att lyckas.

Genom att genomföra de här åtgärderna kommer vi att få ett tryggare Örebro som håller ihop. Väktartjänsten är en åtgärd som direkt kommer att bidra till en ökad trygghet medan satsningen på mindre klasser i skolan och 8 timmars aktivitet för arbetssökande är viktiga investeringar för ett tryggare Örebro i framtiden. Örebro har fått ett nytt trygghetsparti. Det heter Nya Moderaterna.

Nedskärningarna i Örebros skolor fortsätter

Lugnet efter förra veckans budgetdiskussioner har lagt sig över politiken i Örebro. Nu är det dags för de olika förvaltningarna att förbereda sina respektive budgetar inför beslut i slutet av året.

För skolans del blir det tufft. Ytterligare besparingar på 10 miljoner och det i en verksamhet som redan går på knäna. Vi Moderater prioriterade annorlunda. Vi satsade 50 miljoner mer på skolan än vad S-majoriteten gör. Vi tar pengar från politik och Samhällsbyggnad för vi anser att förskolan och skolan är viktigare.

De stora satsningarna som Örebro skulle göra om Moderaternas budget gått igenom är mindre grupper i förskolan och mindre klasser i skolan. Denna prioritering gör vi eftersom vi anser att färre barn och elever ger pedagogerna en bättre chans att utföra sitt uppdrag och därmed ökar kunskaperna hos barn och elever.

Det som oroar mig i majoritetens budget är, förutom nedskärningarna, att de är så otydliga.
I texten skriver man att alla elever ska nå kunskapsmålen i skolan men i de mål som man mäter skolorna på står det att 80% av grundskoleeleverna och 94% av gymnasieeleverna ska nå målen. Detta samtidigt som skollagen säger att alla elever ska få förutsättningar att nå skolans mål. Hur får man det att gå ihop? Varför har S-majoriteten så låg förväntning på Örebros skolor?

Lika är det vad gäller målen för tryggheten på våra skolor. Här skriver man fina ord om trygghet men faststället att målet är att minst 80% av eleverna ska känna sig trygga i skolan. Därmed säger man att det är OK att ca 20% av eleverna är otrygga i skolan. Hur kan man ha ett sådant mål? Vill de inte att alla barn ska vara trygga i skolan?

Politiken i Örebro skickar otydliga signaler och man skriver om satsningar som verksamheterna inte har en chans att uppfylla eftersom pengarna inte finns.

Nedskärningarna under 2012 slog hårt mot skolan och under 2013 har besparingarna fortsatt. När jag är ute i förskolor och skolor beskriver personalen för mig en verklighet där pengarna inte räcker. De beskriver att resurserna inte räcker för barn och elever med stora behov. Personalen känner en enorm stress men samtidigt brinner de för sina jobb och har en vilja att göra sitt yttersta.

Vi Moderater ville ge förskolorna och skolorna ett andrum. Vi sa i förra veckan ja till att satsa 50 miljoner mer än Majoriteten på skolan. Tyvärr prioriterade S-majoriteten annorlunda