Vad ska man säga om gårdagens rapportering på Kumlanytt och dagens i NA angående personal på Kungsgården i Kumla som betett sig extremt illa på arbetstid? Hur förklarar man för anhöriga? Hur kan man be om ursäkt till dem som blivit utsatta? Hur får man tillbaka förtroendet?
Själv får jag en klump i magen. Hur är detta möjligt i dagens samhälle när vi ständigt pratar om brukaren i centrum, värderingar i vården och utbildning för anställda?
Man kan undra huruvida samtal förs om respekt för våra medmänniskor? Hur hanteras frustrationen bland anställda? Hur följer man upp personalens arbete? Det är tungt och slitigt att arbeta inom vården, hur gör vi det möjligt för personalen att ventilera, bearbeta och förbättra sin situation?
För mig handlar det om trygghet och värdighet. Hamnar man på ett vårdboende som betalas med skattemedel måste vi kunna lita på att det är en bra verksamhet. Kommunen måste kunna garantera att de äldre behandlas med respekt. Det måste finnas en ledning som vet vad som pågår i verksamheten. Detta bygger på att det finns en trygghet i personalgruppen som gör att oegentligheter kommer upp, hanteras och diskuteras.
Ytters handlar det förståss om ett politiskt ansvar. Vad har vi byggt upp för kontrollfunktioner? Vad vet vi politiker om den verksamhet som vi har ansvar för? Vad ger vi för resurser till verksamheten för att de ska klara sitt uppdrag?
I Kumla har vi i oppositionen påtalat vikten av alternativ. För oss är det självklart att det ska finnas möjlighet för människor att välja mellan olika sorts boenden och driftsformer. Vi tror att fler alternativ än det kommunala driver kvalitén framåt.
Vem som driver en verksamhet är egentligen inte relevant. Fler alternativ skapar mångfalld och en möjlighet för människor att hitta, i detta fall, ett vårdboende som passar individen. All verksamhet som finansieras med skattemedel ska vara bra.
Som en följd av detta vill vi att kommunen i sin organisation ska ha kvalitetsgranskare som granska kvalitén hos privat och kommunal verksamhet.
Det är viktigt att vi har tydliga mål för all verksamhet som finansieras med skattemedel, att det finns en uppföljning och att det finns en öppen redovisning av kvalitén.
Ofattbart att detta har skett. Gång på gång kan vi läsa om vanvård i äldreomsorgen och ibland även som i detta fall misstankar om misshandel. Hur har detta kunnat fortgå under så lång tid utan att upptäckas?
SvaraRaderaAnhöriga måste få möjlighet att påvisa missförhållanden i det offentliga rummet, först då tycks det hända något.
Det som har hänt i Kumla händer säkert just nu i skrivande stund någon annanstans i Sverige.
Nedan en länk till ett anhörig forum.
http://www.vardboendeforum.se/
Karl