Vårdnadsbidragets vara eller icke vara diskuteras för fullt på NA:s debattsida och idag är liberala kvinnor ute och argumenterar emot. Inom moderaterna pågår en process där fördelar och nackdelar vägs mot varandra för att vi inom kort ska landa i en ståndpunkt.
För mig är valfrihetsaspekten viktig. Jag är positiv till att föräldrar ska kunna välja att lösa omsorgen själva för sina små barn tills de är tre år. Frågan är dock om en ersättning på 3000 kr/månad är relevant för att det ska blir ett verkligt alternativ för alla. Detta är tveksamt.
Många pratar om kvinnofälla, inlåsningseffekter och att barn med annat ursprung än den svenska får dåliga språkkunskaper. I Örebro vet vi inte vem det är som är hemma, vi vet vilka som söker vårdnadsbidrag men hur de använder det vet vi inte. Antagandet, som alla debattörer som är emot Vårdnadsbidraget gör, att det är den som söker som är hemma kan vara rätt men det vet vi faktiskt inte!
Majoriteten av forskarna menar att språkutvecklingen gynnas av att vara i grupp. Små barn suger åt sig kunskap och kan lätt hantera flera språk samtidigt. Men vi vet ju inte om de barn vars föräldrar har Vårdnadsbidrag ser till att barnen umgås med andra barn eller inte.
I fråga efter fråga finns det för Örebros räkning inga svar eftersom vi i vår utvärdering inte har ställt några ingående frågor till föräldrarna. Visst kan vi som politiker tycka en massa men att säga att vi vet är att gå lite för långt…
Mitt starkaste argument mot Vårdnadsbidraget är att det inte är ett reellt alternativ. Visst är det bättre med 3000 kr än inga pengar alls men det känns inte som en seriös satsning.
De familjer som väljer bort barnomsorg sparar en massa pengar åt samhället. Det skulle vara mer seriöst och ett verkligt alternativ för fler om Vårdnadsbidraget motsvarade lite mer det som kommunen faktiskt sparar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar