Imorgon är det Julafton och förväntningarna på trevliga dagar tillsammans med nära och kära är stora för många av oss. Jag är en av de som har förmånen att vara välkommen till ett trevligt och generöst firande tillsammans med just nära och kära. Jag vet dock att det finns många som inte delar min lycka.
För många barn är Julen ett enda stort elände eftersom vuxna inte tar det ansvar som de borde. Jag tänker på de familjer där festen går över till supande och bråk där ingen tar ansvar för att julen är barnens högtid.
För många kvinnor är Julen ett enda stort elände eftersom de vet att våldet inte tar ledigt utan ständigt lurar i bakgrunden och bokstavligen kan slå till trots att Julen ska vara lugn och fridfull..
För många äldre är Julen ett enda stort elände eftersom ensamheten då gör sig extra påmind. Detsamma gäller för de som inte har familj eller vänner som hälsar dem välkomna till firande trots att Julens budskap innehåller gemenskap och omtanke om andra. Jag tänker också på hemlösa och utslagna som inte har någonstans att ta vägen.
Det finns fantastiska människor som ställer upp för andra under Julen - Allt ifrån personal inom omsorgen till frivilliga i kyrkor och föreningar. Jag beundrar de som osjälviskt ger av sin egen tid för att andra ska få känna gemenskap. Tänk om vi alla kunde göra en insats för att julen skulle bli bra för så många som möjligt. Tänk om vi kunde sluta stressa runt och infria alla 'måsten' och spendera mer tid till eftertanke om varför vi firar Jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar