Höstkampanj

Idag drar moderater i hela Sverige igång årets höstkampanj. Temat är att Sverige behöver ett modernt arbetarparti. För Örebromoderaterna innebär det nu full aktivitet under två veckor för att möta så många Örebroare som möjligt.

Idag kommer vi att finnas i centrala stan och under vardagskvällarna framöver ute i bostadsområdena. Vi tror på möten mellan människor och vi tror på att lyssna till vad Örebroarna tycker. Åsikterna tar vi sedan med oss in i vårt förnyelsearbete som ska forma våra förlag på ett bättre Örebro efter valet 2014.

Nu och under åren framöver är den viktigaste fråga jobben. Vi moderater anser att det endast är genom en politik som leder till fler jobb som vi har möjlighet att skapa en gemensam välfärd med hög kvalitet. Människor i arbete behövs för att vi ska kunna behålla och utveckla kvalitén inom vården, skolan och omsorgen.

Vår utgångspunkt inför valet 2014 är att forma en politisk agenda som utgår från den nya, moderna arbetsmarknad som nu växer fram. Vi är övertygade om att alla jobb behövs och det ställer krav på en politik med fortsatt fokus på arbetslinjen och att vi stimulerar framväxten av en mångfald av jobb. Alla jobb behövs – alla jobb är bra jobb!

Vårt mål är full sysselsättning. För att nå dit måste vi hitta nya, effektiva sätt att underlätta för de grupper som har svagast förankring på arbetsmarknaden.

Därför kommer vi Örebromoderater vara ute och lyssna på Örebroarna. Vad tror ni behövs för att vi ska få fler jobb i Örebro? Hur får vi fler företag som etableras här och hur kan vi stimulera företag i Örebro att utvecklas och växa? Hur ska vi få alla de som står utanför arbetsmarknaden i Örebro att bryta sitt utanförskap?

Har du svaret på frågorna eller andra inspel? Vill du vara med i vår kampanj - Välkommen att höra av dig!

Kent Persson

S nedprioriterar framtidsutbildning

Dagarna går i raketfart och det är tyvärr svårt att hinna med att uppdatera bloggen, vilket är smått enerverande… Nu till ett viktigt besök som jag gjorde förra fredagen och min reflektion över hur fel det kan bli när politiken ska spara pengar.

Jag besökte förra veckan Rudbecksskolan och Vård och omsorgsprogrammet som sedan nu sex veckor har flyttat in i skolan. Ryktet har gått att de inte var helt tillfredsställda med sin nya situation så jag ville höra hur de har det.

Vård och omsorgsprogrammet utbildar de människor som ska ta över efter den stora kull inom sjukvården som går i pension om några år. Alla som har lite koll på demografin vet att denna kull är rätt stor. Tyvärr lockar inte programmet så många elever som vi kan önska och detta trots säker arbetsmarknad, modern undervisningsmetodik och hög kvalité då de ingår i Vård och omsorgs College.

Att programmet lockar till sig elever är viktigt för kommunen och landstinget samt de privata företag som finns inom området. Och det är viktigt för alla oss som vill ha vård och omsorg i framtiden. Utbildas ingen personal så finns det ju ingen som tar hand om oss när vi behöver just vård och omsorg. Detta faktum måste vi vara många som försöker göra något åt.

Jag mötte en rätt stukad personalgrupp som uppgivet berättade att de slutat hoppas på de löften de får. Deras lokaler är inte klara, de har inte gardiner för fönstren vilket innebär att den undervisningsteknik de brukar använda inte kan användas (om den nu över huvud taget är installerad!), det strular med ventilation och teknik och de upplever en stor frustration över att allt tar sån tid. Klassrummen är för få och eleverna har ingenstans att ta vägen i överfyllda korridorer.

Eleverna uttryckte också sitt missnöje – de vill ha mer plats, de vill ha en bra utbildning och de vill bli lika respekterade som alla andra program på skolan!

För mig är detta oacceptabelt! Ska elever och lärare ha denna arbetssituation? Det minsta man kan begära är väl att det finns klassrum så att det räcker! Är det rimligt att våra pedagoger ska behöva fixa och dona med att få till lokaler?

Allt detta beror på den extrema flyttkarusell som S-majoriteten startat. Till vissa delar har gått bra men just på Rudbecksskolan finns det mer att önska! För många elever, för få klassrum och lokaler som inte är klara ens dryga fem veckor efter att terminen startat! Att det just är Vård- och omsorgsprogrammet som drabbas är ju också typiskt.

Vård och omsorgsutbildningen har blivit styvmoderligt behandlade under många år. Först flytt från bra och anpassade lokaler på Alnängsskolan (WUC) till Risbergska där de under ett antal år flyttades runt i huset och stundtals inte ens hade tillgång till vatten! Sedan äntligen tillbaka till Alnängsskolan som fått namnet WUC för att ett år senare flyttas till Rudbecksskolan! De elever som nu går i trean har gått ett år på varje skola!

Socialdemokraterna borde ha prioriterat annorlunda - De borde ha sett till att allt var klart innan elever och lärare började efter sommaren och framför allt borde de ha sett till att denna framtidsutbildning fick ett bättre välkomnande till sin nya skola!

En följd av detta strul befaras bli att det blir svårt att locka elever och lärare till Vård och omsorgsprogrammet - Det ansvaret har den sittande majoriteten i Örebro!

Positiv höstbudget

Idag presenterar Anders Borg Alliansregeringens höstbudget. För gemene man väcker detta säkert inget större interesse - det är mest politiska journalister och vi politikernördar som hetsar upp oss. Dock har detta stor betydelse för alla oss i Sverige - Vad regeringen satsar stadsbudgetens pengar på får konsekvenser, och just denna budget är intressant.

Allianregeringen har sedan 2006 haft inriktningen att bygga Sverige starkt. Anders Borg har hållit i slantarna, haft en strategi och skapat utrymme i den svenska ekonomin. Höstbudgeten är en satsning på forskning, infrastruktur, rättsväsendet och utbildning. Dessutom en sänkning av bolagsskatten och skatten för äldre.

Den svenska ekonomin är stark och vi kan, till skillnad från många andra länder, göra satsningar istället för nedskärningar. Detta ger effekt direkt in i den svenska välfärden. Vi har en bättre arbetsmarknad, vi slipper sänka lönerna för offentligt anställda och vi kan sänka skatten vilket ger människor en större handlingsfrihet.

Sedan 2006 har forskningsanslagen ökat från 25 miljarder per år till 34 miljarder vilket lägger oss i världstoppen av länder som investerar i framtiden. Satsningarna på infrastruktur som 2006 låg på 28 miljarder per år hamnar nu på 45 – det är nödvändiga investeringar, skötsel och underhåll som pengarna går till.

Alliansregeringens medvetna satsning på arbetslinjen har gjort att 4,6 miljoner svenskar har ett jobb att gå till. Skattetrycket har sänkts från 48,5% 2006 till 43,3% och dessutom är vi en av de länder som leder världsligan i BNP-tillväxt. Torra siffror men av stor betydelse för att vi ska kunna bygga välfärden.

Just välfärden, det som vi var och en möter varje dag, bygger vi i kommun och landsting. Det är på lokal nivå vi har ansvar för att i skolan, vården och omsorgen är bra och levererar kvalité. Detta ska vi nu i Örebro ta tag i och diskutera i nästa månad. Pengarna finns men frågan är hur vi prioriterar - ska S fortsätta att dra ner på välfärden och istället prioritera betong. Mer om detta kommer…

S lovar mer än de kan hålla

Vid gymnasienämndens möte här om dagen kröp flera trista sanningar fram vilka grundar sig i socialdemokraternas misslyckanden. Som bekant sparar Örebros styrande majoritet på välfärden. Totalt handlar det om nedskärningar på 50 miljoner för 2012 och 30 av dessa hamnar på skolans område.

Trots detta påtalas hela tiden att allt går bra och att satsningar görs på en central utvecklingsorganisation och på att renovera skolor. Detta är sant och vällovligt men för mig är det konstigt att framhäva när verksamheten samtidigt går på knäna. Det kokar av missnöje ute i Örebros skolor!

Inom gymnasiet har den bästa skolan, WUC, lagts ner och elever flyttats till andra skolor. Signalerna jag har fått, fram tills i onsdags, är att det är frid och fröjd ute på skolorna. Men när man skrapar på ytan hittar man trista exempel på hur elever, och lärare, drabbas.

På Rudbecksskolan är det nu så många elever att lokalerna inte räcker! Följden av detta blir kassa scheman. Eleverna får extremt långa dagar, 8-17,30, med långa håltimmar mitt på dagen. Detta gör inte den kommunala skolan attraktiv för ungdomar! Detta är fakta och socialdemokraterna satt tysta när vi fick informationen på gymnasienämnden! Ingen ursäkt, ingen plan på förbättring!

Ett annat misslyckande är de utlovade datorerna till alla ettor på gymnasiet. Utan att tillsätta några pengar gick den styrande S-majoriteten ut i årets budget och lovade datorer. Projektet sattes igång men eftersom så stor kraft har lagts på att flytta runt ”alla” gymnasieelever hann man inte med. Nu är allt framskjutet ett år! Besvikna gymnasieelever blir följden.

Jag tror på en modern skola. Jag tror att vi, för att fånga elevers intresse och för att ta vara på ny pedagogik, behöver satsa på ny teknik i skolan. Jag tycker att en it-satsning med datorer till alla lärare och elever är bra. Men jag är inte så naiv att jag tror att detta inte kostar pengar eller inte tar tid. Jag anser att det är oseriöst att på detta sätt lova datorer utan att tillsätta varken tid eller resurser!

En skola på vetenskaplig grund

Igår tittade jag på Vetenskapens värld som till stor del handlade om skolan. Det som var mest intressant var hjärnforskarnas åsikter om svensk skola. Varför använder vi oss till så liten del av det som vetenskapen säger om inlärning?

Det finns ett talesätt som lyder ”repetition är kunskapens moder” och det framhöll forskarna i programmet. Kunskapen fastnar bättre om man repeterar och hela tiden testar sig själv. Detta kan i klassrummet genomföras genom att läraren hela tiden ställer kontrollfrågor och gör små tester för att ha koll på att eleverna förstår och lär sig. Intresse är också en förutsättning för att lära sig – att förstå varför jag ska lära mig just detta är viktigt.

Det låter som självklarheter – men varför används det då inte?

Forskarna menar att skolan styrs för mycket av politiska nycker! Och kanske har de rätt i det. Vi har haft en flumskola som nu, med hjälp av alla förändringar som Alliansregeringen inför, är på väg bort. Att skolan ska byggas på vetenskaplig grund är numera ett krav i skollagen och många politiker och verksamheter runt skolan framhåller just detta.

Här har rektorer och övriga skolledare en viktig roll - Att få till en vardag i skolan som vilar på vetenskaplig grund. Därför är det väsentligt att skolledarna kan lyfta sig från sina ekonomiska bekymmer och administrativa uppgifter! Att ha tid för att arbeta med pedagogisk utveckling på varje skola är i detta avseende extremt viktigt!

När ska S ge besked?

Skiljelinjen mellan oss moderater och socialdemokraterna är i de allra flesta frågor skrap, både lokalt och centralt. I Örebro väljer S att satsa på betong medan vi moderater värnar om välfärden. I länet går S till angrepp mot Alliansens skattesänkningar utan att tala om vem eller vilka som ska få skattehöjningar med en S-märkt regering. På central säger S mest ingenting och det som sägs av olika tunga S-företrädare skapar mest förvirring. Det måste vara svårt att vara socialdemokrat!

Moderaternas länsordförande, Ola Karlsson skriver på NAdebatt idag om bristen på besked från länets socialdemokrater. S kritiserar de skattesänkningar som skapat nya jobb och företag samt bättre möjlighet för låg- och medelinkomsttagare att leva på sin lön. S vill tillbaka till ett bidragssamhälle men berättar inte vem eller vilka som kommer att få betala.

Det som oroar mest är Stefan Lövens oförmåga att ge besked. Vad vill S? Vilken politik kan vi förvänta oss av en S-märk regering? Tillsammans med vilka har de tänkt att styra Sverige? Och vem vinner i stora tunga frågor, LO eller partiet?

SvD skriver idag om LO-basen Thorwaldsson och hans velande om vinst i välfärdsbolag. Sedan har vi LO:s nej till företagande och valfrihet inom vården. Hur ska S agera? Vilka besked ger de till människor i kommuner där följden av LO:s förslag blir att vårdhem och andra välfärdsverksamheter riskerar att läggas ner eller tas över av kommunen? Hur ska S hantera det faktum att 8 av 10 S-toppar ute i våra kommuner säger ja till att välfärdsbolag ska få gå med vinst, vilket tidningen Dagens Samhälle skrivit om i veckan.

Svenskarna har vant sig vid att det finns alternativ. Visserligen finns det kommuner, exempelvis vår grannkommun Kumla, som stretar emot men på många ställen finns det idag fler än endast det kommunala alternativet när det gäller vård, omsorg och skola. För mig är inte vem som driver huvudsaken. Jag anser att all verksamhet som drivs med skattemedel ska vara bra oavsett vem som är huvudman. Det väsentliga för mig är människor inte ställs inför faktum och blir hänvisade till endast en utförare. Vi är olika och därför är det viktigt att vi har möjlighet att välja det som passar oss bäst.

Det ska bli intressant att följa S och det dilemma de har nu när människor vant sig vid att ha mer pengar i plånboken och möjligheten att välja vård, omsorg och skola. Vinster i vård och skola sticker i ögonen på många men de flesta av oss inser nog att vinst är en förutsättning och att vinstförbud kommer stoppa alternativen.

Mer resurser till elever med särskilda behov!

Jag är väldigt mån om att vi i Örebro kommun ska ge varje barn den skolgång de har rätt till. Alla elever ska, utifrån sin förmåga, lära sig saker, bli respekterade för den de är, utvecklas och känna sig trygga under de år de är i våra skolor.

Varje dag som det inte är så, är en förlorad dag!

Detta är det som politiker lätt att glömma. Det är lätt att fastna i retoriken att vi fixar det sedan. Det är lätt att vi mal på i den politiska processen, att dagar, terminer och läsår går förlorade.

Just nu är skolorna i Örebro mitt i en process av besparingar. I grundskolorna får man inte anställa eller köpa nya böcker vilket såklart skapar en enorm frustration och oro. Dessutom slet många skolor med knappa resurser redan innan bromsen drogs åt.

Idag har jag haft en diskussion med personal i en skola om hur vi fördelar resurser till skolorna i Örebro. Besparingarna har gjort att elevgrupperna blir större och diskussionen kring bordet handlade mycket om hur barn med särskilda behov klarar sig i dessa stora grupper.

Det var en bra diskussion där personalen menar att sättet vi fördelar resurserna på slår fel mot skolor som har elever med särskilda behov. Pengarna som är avsedda för barn med särskilda behov räcker inte för att skapa en bra skola för dessa barn. En skev fördelning gör dessutom att skolor som är bra på att ta hand om barn med särskilda behov, tillvalsskolor för denna grupp av elever, drabbas!

För lite pengar till barn med särskilda behov gör att dessa elever inte får den skolgång de har rätt till och självklart drabbar det alla barn på skolan. På vissa skolor håller situationen på att bli ohållbar - Detta måste vi göra något åt!