onsdag 11 april 2012

Fysisk aktivitet förbättrar skolresultaten

Idag rapporterar Ekot om Bunkefloprojektet vars slutsatser är att daglig fysisk aktivitet har en positiv effekt på skolresultaten. Sedan 1999 har barnen i Bunkeflo dagligen haft gymnastik i skolan och effekterna av detta har följts av forskare. Resultaten är slående – eleverna klarar skolan bättre.

Jag håller med universitetslektor Ingegerd Ericsson om att det är dags att dra lärdom av denna långtidsstudie och göra något! Daglig fysisk aktivitet ger resultat – att ignorera detta är att svika eleverna!

Man kan tycka att skolan ska fokusera på teoretiska ämneskunskaper så att varje elev får med sig kunskaper för livet. Jag håller med men en del av förutsättningen för det är att eleverna har en självkänsla. Att ha kontroll över sin kropp och känna en trygghet kring rörelse skapar självkänsla och är en viktig del i att kunna ta till sig kunskap. Exempelvis riskerar motoriskt svaga barn att halka efter i skolan.

Man kan tycka att det är upp till individen att röra på sig och då på sin fritid. Jag kan hålla med även om detta men jag tror att vi med det synsättet gör det lite för enkelt för oss. Att skolan lär ut hur vi ska ta hand om vår hälsa/kropp är lika viktigt som att skolan lär ut matte, svenska och geografi.

Fysisk aktivitet i skolan kan, förutom ämnet Idrott och hälsa, innebära promenader eller pausgymnastik. Exempelvis har Friskis&Svettis ett koncept ”Röris” som är jympa för barn mellan 3 och 10 år som kan utföras i klassrummet. Korta avbrott, 5-20 minuter för fysisk aktivitet, har positiv effekt på kognitiv förmåga och attityder, skolbeteende och skolprestation. Studier visar att tid kan tas från ordinarie undervisningen till fysisk aktivitet utan att försämra, snarare förbättra, skolprestationen/lärandet.

Skolan har ett ansvar att ge våra barn kunskaper för livet. Bunkefloprojektet visar att teoretiska kunskaper fastnar bättre om skoldagen innehåller fysisk aktivitet . För mig är det enkelt - antingen ökar vi antalet timmar idrott o hälsa i skolan, vilket vi kan göra med lokala beslut, eller så inför vi organiserad rörelse för eleverna de dagar som gymnastik inte står på schemat.

2 kommentarer:

  1. Hej Maria!
    Jag tycker du borde se mer kritiskt på den här studien. Du tycker att resultatet är "slående" men kolla på hur liten skillnaden i gymnasiebehörighet egentligen är.

    Från artikeln: "96 % av dem som haft daglig idrott blev behöriga till gymnasiet medan 89% av dem som haft gymnastik två gånger i veckan blev behöriga."

    Det är en skillnad på 7 procentenheter. 7.
    Och dessa 7 procenenheter beror på att den ena skolan hade mer idrott? Jag tror inte det.
    Det är som att säga att Vivallaskolan skulle ha 85% gymnasiebehörighet istället för drygt 25% bara ifall skolan gav sina elever idrott fem gånger i veckan.

    Tänk sedan på de elever som faktiskt verkligen inte tycker om eller känner sig duktiga i idrott. Ska man "påtvinga" dem ytterligare tre psykiskt påfrestande idrottslektioner i veckan?

    Jag är en nybliven 17 åring och går nu på gymnasiet där man har idrott en lektion i veckan och jag tycker det är jätteskönt. Men speciellt i högstadiet så hade jag alltid lite ångest inför varje idrottslektion. Jag ska inte ljuga och säga att jag gick och tänkte på det varenda bra, men jag mådde psykiskt dåligt över att jag aldrig har varit bra på de flesta sporter. I varje lagsport så kände jag att jag svek alla. Vi hade en superbra klass där ingen mobbades men ändå så skämdes jag varje idrottslektion. Det ledde till en del frånvaro. Dessutom så blev mitt idrottsbetyg lidande. Idrottsbetyget ska utgå ifrån individen men det kan jag lova att det verkligen inte gör.
    Mina grundskolebetyg då? Blev jag behörig till gymnasiet? Jag fick 265/320p vilket är betydligt högre än genomsnittet, så det gick bra ändå.

    Idag så har jag insett att man inte kan vara bra på allt. Men jag tycker att det är en fruktansvärd idé att tvinga på ALLA elever fem betygssatta idrottslektioner i veckan. Det kommer leda till mer skolk och förbättringen i behörighet är marginell. Så marginell att man nog inte ens kan förklara den lilla skillnaden med idrott.

    SvaraRadera
  2. Idrott o hälsa ska vara ett ämne för alla och inte vara fokuserad på lagidrott. Viktigt även här är stt vi har lärare som ser varje elev och som varierar undervisningen. I min värld ska vi bort från matcho-kulturen och ha mer rörelse-för-livet-fokus. I dagens stillasittande samhälle är det viktigt att skolan ger elever kunskaper om vikten av rörelse.

    SvaraRadera