Välfärden måste vara stark för att kunna hjälpa oss i en tid av livet då vi är svaga. En stark välfärd är därför en rättvisefråga. Bokslutet 2011 för Örebro kommun summerar, förutom alla siffror, hur vi lyckas att hantera välfärden. Välfärd är att veta att någon tar hand om mig när jag blir gammal. Välfärd ska vara trygg och stabil, med ordning och reda. Välfärd är också att alla barn ges samma chans att lyckas i livet.
Det är en fråga om engagerade och kunniga välfärdsmedarbetare som brinner för sitt jobb. Det borde vara självklart, men är något som glömts bort i Örebro. Korttidsfrånvaron ligger fortfarande kvar på 2010 års nivåer. Inom välfärdsområde efter välfärdsområde uppger våra medarbetare att stressen ökar och att de mår allt sämre på sina arbetsplatser. Andelen nöjda medarbetare sjunker. Detta är något Lena Baastad måste ta ansvar för.
Vi ser samtidigt hur en allt större andel av kommunens anställda befinner sig i otrygga visstidsanställningar. Av rätten till heltid ser vi bara debattartiklar från Socialdemokraterna, någon faktiskt politik ser vi inte. Allt fler av våra medarbetare jobbar i delade turer, med en ledighet mitt i arbetspasset som inte är någon ledighet. Detta är något Lena Baastad måste ta ansvar för
Det är min övertygelse att människor vill jobba för en modern arbetsgivare på en jämställd arbetsplats. Här har vi råd och arbetsgrupper. Men för de anställda går utvecklingen bakåt. Allt färre pappor tar ut mindre och mindre pappaledighet. Istället cementeras könsroller med mammaledighet och kvinnor som stannar hemma med barnen.
Att ta ansvar är att göra Örebro till en ansvarsfull och attraktiv arbetsgivare. Det är bara genom att ha sjysta villkor, en lön som går att leva på och arbetsuppgifter man har en rimlig chans att klara, som vi blir en bra arbetsgivare.
Trivsel, delaktighet och inflytande över sin arbetssituation är viktiga saker som vi måste jobba bättre med. Korttidsfrånvaron beror många gånger på just mjuka värden i arbetet. Hur jag trivs, hur jag känner lojalitet med mig arbetsgivare och vilken tilltro jag känner att de har för mig och det arbete jag utför. Dessa frågor är viktigt för alla de som arbetar hos oss idag men också för att locka till oss ny arbetskraft.
Framtidens arbetskraft kommer att bry sig allt mer om huruvida arbetsgivaren kan erbjuda en bra arbetsmiljö. I kampen om framtidens arbetskraft kommer vi att bli värderade utefter vilken arbetssituation våra medarbetare har och hur de mår. Att ta ansvar för de offentliga finanserna är att ta ett långsiktigt ansvar för välfärden. Det ser vi, inte minst, i Örebro. Det överskott som fanns inför eurokrisen brände i fickan på Lena Baastad och Björn Sundin. 100 miljoner flög än hit, än dit. Vi ser följderna av kvartalspolitiken idag. Slöseriet 2011 har förbytts i nedskärningar 2012.
Människor får i dagens Örebro möta livets slut ensamma, eftersom S skickat hem nattsköterskor. Medarbetare med offentligt skyddade arbeten får i ett torrt brev veta att deras anställningar inte alls är skyddade, och att de snart ska stängas in i utanförskap. Elever med Asberger, i stort behov av trygghet och kontinuitet, vet knappt vilken skola de ska gå på till hösten, eftersom S valt att stänga deras skola. Ansvaret ligger hos Lena Baastad.
Tar man inte ansvar för ekonomin så tar man inte ansvar för välfärden. Så enkelt är det!
Barn väljer inte sina föräldrar. Barn väljer inte var de bor - Barn är därför också välfärdens ansvar. Skolan är den spjutspets på vilken vi bygger ett samhälle som håller ihop. Alla barn borde ges en chans att börja gymnasiet, skaffa sig en yrkeskompetens eller högskolebehörighet. Ingen som är för ung för att rösta, eller ens för ung för att köra moped borde dömas till ett liv i utanförskap. Så är det inte i Örebro idag.
Det är ett kluvet bokslut vi beslutade om idag. Resultatet på sista raden är bra, räknat i kronor och ören är det inget fel på fjolårets räkenskaper. Vad den socialdemokratiska majoriteten istället har byggt upp är ett stort välfärdsunderskott. Vi har fler medarbetare i allt otryggare anställningar som känner alltmer stress och allt mindre trivsel. Vi har satsningar som några månader senare förbyttes i nedskärningar på välfärdens allra innersta kärna. Vi har en skola som inte är för alla - Vi saknar en rättvis och jämlik skola.
Det här är Örebros bokslut. Men det är också ett bokslut över socialdemokraternas politik. Efter att ha läst det står en sak klar - Örebro behöver ett nytt välfärdsparti.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar