I Örebro går vi från förskoleuppror till läraruppror. Senast i raden är lärare på Karolinska skolan som i en artikel i Skolvärlden som beskriver sin arbetssituation.
Jag är ute rätt mycket på skolor och träffar lärare. De beskriver just detta – stora undervisningsgrupper och en gymnasieorganisation i Örebro som pressar upp antalet undervisningstimmar. Samtidigt gör besparingar, omorganisation och vikande elevkullar att personalen blir än mer pressad.
På pappret kan just undervisningstimmar se helt OK ut. Visst ska väl lärarna undervisa så mycket som möjligt. Dessutom finns det vissa som tycker att just gymnasiepedagogerna har det betydligt bättre än andra lärargrupper vad gäller undervisningstid.
En lärare, som jobbar på Karro, beskrev situationen för mig. Den nya gymnasieskolan ställer krav på en progressiv utveckling vilket innebär att eleven vart efter tiden och kurserna går ska lyfta sig på en högre nivå. Logiskt och bra men detta ställer höga krav på pedagogerna. Att då dessutom ha stora grupper och fler klasser innebär en enorm arbetsbelastning.
Den nya gymnasieskolan är bra men ger vi lärarna rätt förutsättningar att göra ett bra jobb? Dessutom bör vi ställa oss frågan vilka konsekvenser lärarnas arbetsbelastning får för eleverna?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar