Idag har vi haft ett extra långt möte med kommunfullmäktige i Örebro men trotts tiden hann vi inte igenom hela listan. Debatterna blev långa och stundvis rätt intressanta.
Mina interpellationer kom vi aldrig till men jag lade mig i diskussionen som Niclas Persson (MP) initierade om den utmaning det är att som fritidspolitiker få del av all information. Viktiga frågor ställdes: Hur ser majoriteten på den demokratiska processen? Hur möjliggör majoriteten för fritidspolitiker att få insyn? Hur väl uppfyller Socialdemokraterna sin slogan att ”alla ska med”?
Frågan om Fritidspolitikerns möjlighet att vara involverad i vad som händer är svår - och speciellt när man befinner sig i opposition. Det är t.o.m. svårt för oss som är heltidspolitiker i opposition. Majoriteten sitter med all information - I fallet med nedläggningen av WUC är detta tydligt.
Lena Baastad, till vem frågorna ställdes, undvek att svara på frågorna. Det konkreta exemplet med WUC var att en process föregicks i stängda rum och frågan som ställdes var huruvida detta är OK. Är det OK att vi i oppositionen inget fick veta förrän beslutet var taget? Vi visste inte ens om att majoriteten diskuterade och planerade för nedläggning av skolor. Frågan är om ens deras egna fritidspolitiker var involverade i processen?
All diskussion kring nedläggningen av WUC kretsar just kring detta. Beslut som fattas i stängda rum och vi som inte är inne i rummet har inte en chans. Vi vet absolut ingenting utan ställs bara inför faktum. Det skapar missnöje bland personal, elever och oss oppositionspolitiker.
I svaret på frågan om det var en demokratisk process anser Lena Baastad att det varit en öppen dialog. Vi som har varit involverade i denna dialog vet att det mest varit en monolog. De hade bestämt sig. Det var omöjligt för oss andra att påverka beslutet. Detta var långt ifrån vad jag kallar en demokratisk process!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar