fredag 3 september 2010

Desperata socialdemokrater

Valrörelse är det roligaste jag vet. Att möta väljare, få raka frågor från 15-åringar om varför de ska rösta på just oss, få kritiska påhopp från pensionärer som anser att ingen tänker på dem och samtidigt en klapp på axeln från människor som tycker att man gör sig bra på en bild…

Det är kul, slitigt, nyttigt och minst sagt många timmar på jobbet…

Vi på den blå-gröna sidan har hoppet uppe. Vi har medvind i opinionen och påtagliga bevis på att det går bra. Vi sliter med att förklara vad Alliansen genomfört. Vi försvarar och förklarar fullt övertygade om att byte av regering skulle vara en katastrof för Sverige.

Den andra sidan verkar dock ha panik. Det är inte utan att man kan tycka synd om nedskrivna Mona Sahlin men övriga tilltag är långt under vad som hör hemma i politiken. Det är lögner om allt från vad som Allianregeringen har åstadkommit till påstådda nedläggningar av sjukhus, mycket tveksamma tilltag med röstskolor och påståenden om effekter av motståndarnas förslag.

Tänk om vi kunde bedriva en valrörelse som utgår från egna förslag. Tänk om det kunde handla om respektive partiers visioner för ett bättre samhälle.
Vi vill alla beskriva effekten av motståndarens förslag – tänk om vi alla då kunde basera sig på fakta.

För oss som är inne i leken är det ”enkelt” att hålla isär saker och ting. Men vad ska väljarna tro? Hur ska de kunna genomskåda ledande politiker som står och ”ljuger” i offentliga sammanhang?

Hur ska exempelvis kumlaborna kunna veta att ledande socialdemokrater medvetet undanhåller sanningen när de säger att den nya Sjöparken inte kostar kumlaborna något?
Varför ska väljarna behöva möta lögner i en affisch eller en annons som påstår att vi inom Alliansen vill sälja ut Lindesbergs lasarett?

Det är fulspel och lögner som en desperat socialdemokrati håller på med. Det gynnar varken demokratin, väljarna eller dem själva.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar