Idag rapporterar Radio Örebro om att delade turer inom omsorgen ökar. Detta är oacceptabelt och ett stort problem för att behålla och locka människor att ta jobb inom exempelvis hemtjänsten.
I Örebro jobbar vi med detta men det går för sakta. Pengar och tid måste avsättas för att lösa frågan. Vi moderater är överens med socialdemokraterna i Örebro om rätten till heltid och att delade turer ska bort. Det hela är en fråga om vilja och förmåga att organisera arbetet. Självklart är det enklast för arbetsgivaren att ha kvar delade turer men humant är det definitivt inte!
Att ha vettiga arbetsvillkor för människor som jobbar i välfärdens kärna är viktigare än vi kan föreställa oss. Det sparar resurser i form av mindre sjukskrivningar och det skapar framför all trivsel och arbetsglädje. Trivs man på jobbet gör man ett bättre jobb. När välfärdens medarbetare ges förutsättningar att göra ett bra arbete höjs kvalitén för alla de som är beroende av deras tjänster.
Vi måste också tänka på att arbetsvillkoren är sådant som unga människor tittar på när de väljer yrke. Unga människor vill jobba heltid och delade turer kan jag aldrig tänka mig lockar någon! Människor vill kunna leva på sin lön och alla vill ha möjlighet till en meningsfull fritid.
Det är väsentligt att vi gör arbeten inom vård och omsorg attraktiva för de som är på väg in på arbetsmarknaden. Stora kullar går snart i pension och då riskerar det att bli brist på arbetskraft om inget görs. Här har vi alla ett ansvar. Som arbetsgivare måste vi förbättra arbetsvillkoren och här är arbetstiden en del och att kunna påverka sättet att arbeta är en annan del. Medarbetarna måste känna att arbetsledning och kommunledning lyssnar på dem.
Skolan har ett stort ansvar, dels att klara sitt uppdrag att ge alla elever förutsättningar att lyckas, dels att förklarar för eleverna vilka fortsatta studier som leder till ett arbete. Att de ungdomar som söker sig till vårdyrket har en nästan säkrad chans till arbete måste vi få fler att förstå.
torsdag 31 januari 2013
söndag 27 januari 2013
Arbetslinjen fungerar
Arbetslinjen fungerar, skriver idag Per Gudmundson i SvD. Idag har 200000 fler människor i Sverige ett arbete att gå till om man jämför med 2006 – trots finanskris. Utanförskapet har minskat vilket innebär att fler kan öppna ett lönekuvert varje månad. Tack vare att Alliansregeringen har skött stadsfinanserna har vi i Sverige ett läge som är bättre än de flesta länder i Europa. En ansvarsfull politik gör skillnad!
Det är viktigt att regeringen gör sitt för att skapa bättre förutsättningar att anställa och driva företag i Sverige. Självklart påverkas företagen i Örebro av det som regeringen gör men de påverkas också mycket av vilka förutsättningar vi lokalt skapar. Det handlar om kommunens attityd mot att förenkla regler och service mot företag och det handlar om vad som görs för att människor ska bli anställningsbara.
Förenklingar för företag vad gäller etablering och expansion i Örebro har gjort och görs. En hel del görs också för att skynda på processer och att tänka på bemötandet. Jag anser att kommunen här är inne i en positiv process.
Viktigt är att politiken, kommunen, andra myndigheter och näringslivet har en kontinuerlig dialog – Vi måste förstå varandra och tillsammans se var som skapar arbete och tillväxt i Örebro. Viktigt är att kommun och politik har ett konsekvent agerande mot företag – vi måste skapa enkla spelregler och behandla företag i Örebro på ett juste sätt. Här finns det tyvärr avarter som S-majoriteten står för vilket missgynnar förtroendet för politiken och därmed kommunen.
För att gör människor anställningsbara har kommunen ett stort ansvar. Viktigt är att det finns en kommunikation mellan företag, arbetsförmedling och kommunens vuxenutbildning för att se hur vi kan matcha människor till de arbeten som finns. En vidareutbildning anpassad till det som arbetsmarknaden efterfrågar är väsentligt.
Det handlar också om att kommunen ser till att klara sitt uppdrag i förskolan, grundskolan och gymnasiet. Det duger inte att så många som 20% av niorna i Örebro lämnas skolan utan att klara målen i alla ämnen eller att 13% inte är behöriga till gymnasiet! Det är ett stort misslyckand när vi vet att förutsättningarna för att få ett arbete är mycket svåra för de som inte har någon gymnasieutbildning.
Fler i arbete är viktigt för att vi ska få pengar till välfärden men än viktigare är det för den enskilde individen – att ha ett arbete att gå till skapar självkänsla och delaktighet.
Det är viktigt att regeringen gör sitt för att skapa bättre förutsättningar att anställa och driva företag i Sverige. Självklart påverkas företagen i Örebro av det som regeringen gör men de påverkas också mycket av vilka förutsättningar vi lokalt skapar. Det handlar om kommunens attityd mot att förenkla regler och service mot företag och det handlar om vad som görs för att människor ska bli anställningsbara.
Förenklingar för företag vad gäller etablering och expansion i Örebro har gjort och görs. En hel del görs också för att skynda på processer och att tänka på bemötandet. Jag anser att kommunen här är inne i en positiv process.
Viktigt är att politiken, kommunen, andra myndigheter och näringslivet har en kontinuerlig dialog – Vi måste förstå varandra och tillsammans se var som skapar arbete och tillväxt i Örebro. Viktigt är att kommun och politik har ett konsekvent agerande mot företag – vi måste skapa enkla spelregler och behandla företag i Örebro på ett juste sätt. Här finns det tyvärr avarter som S-majoriteten står för vilket missgynnar förtroendet för politiken och därmed kommunen.
För att gör människor anställningsbara har kommunen ett stort ansvar. Viktigt är att det finns en kommunikation mellan företag, arbetsförmedling och kommunens vuxenutbildning för att se hur vi kan matcha människor till de arbeten som finns. En vidareutbildning anpassad till det som arbetsmarknaden efterfrågar är väsentligt.
Det handlar också om att kommunen ser till att klara sitt uppdrag i förskolan, grundskolan och gymnasiet. Det duger inte att så många som 20% av niorna i Örebro lämnas skolan utan att klara målen i alla ämnen eller att 13% inte är behöriga till gymnasiet! Det är ett stort misslyckand när vi vet att förutsättningarna för att få ett arbete är mycket svåra för de som inte har någon gymnasieutbildning.
Fler i arbete är viktigt för att vi ska få pengar till välfärden men än viktigare är det för den enskilde individen – att ha ett arbete att gå till skapar självkänsla och delaktighet.
torsdag 24 januari 2013
Trygg förskola
Idag rapporterar Radio Örebro om starka reaktioner från föräldrar till barn på Kottebo förskola angående hastigheten på vägen som går förbi förskolan. Det är minst sagt konstigt att Örebro Kommun så kallsinnigt konstaterar att det inte finns några planer på att ändra hastigheten!
Barnens trygghet – var finns tankarna om den?
Vi moderater har lagt konkreta förslag på hur vi kan jobba med trygghet på våra förskolor. Vi vill införa ett Trygghetsråd dit föräldrar kan vända sig om sånt som de ser/upplever som otryggt samt ge förslag på trygghetsförbättrande åtgärder. Hade vi haft Trygghetsrådet nu skulle Kotteboföräldrarna inte behöva strida med park- och gatuförvaltningen.
Vi moderater har lyssnat på föräldrar i Örebro och kommit fram till att tryggheten står högt på deras dagordning. För att möjliggöra för föräldrar att påverka tryggheten för sina barn har vi i vår budget lagt förslaget om Trygghetsråd – Till detta säger S nej.
Kottebo ligger i skolområde Nordost där vi moderater på senaste mötet la ett förslag om att förvaltningen skulle genomföra trygghetsinventeringar på förskolorna i området – Till detta säger S-majoriteten nej.
Den styrande majoriteten i Örebro har full upp med allt annat än att tänka på våra barns trygghet – Föräldrar och personal lämnas ensamma att ta strid mot kommunens byråkrater!
Radio Örebro 25/1
Barnens trygghet – var finns tankarna om den?
Vi moderater har lagt konkreta förslag på hur vi kan jobba med trygghet på våra förskolor. Vi vill införa ett Trygghetsråd dit föräldrar kan vända sig om sånt som de ser/upplever som otryggt samt ge förslag på trygghetsförbättrande åtgärder. Hade vi haft Trygghetsrådet nu skulle Kotteboföräldrarna inte behöva strida med park- och gatuförvaltningen.
Vi moderater har lyssnat på föräldrar i Örebro och kommit fram till att tryggheten står högt på deras dagordning. För att möjliggöra för föräldrar att påverka tryggheten för sina barn har vi i vår budget lagt förslaget om Trygghetsråd – Till detta säger S nej.
Kottebo ligger i skolområde Nordost där vi moderater på senaste mötet la ett förslag om att förvaltningen skulle genomföra trygghetsinventeringar på förskolorna i området – Till detta säger S-majoriteten nej.
Den styrande majoriteten i Örebro har full upp med allt annat än att tänka på våra barns trygghet – Föräldrar och personal lämnas ensamma att ta strid mot kommunens byråkrater!
Radio Örebro 25/1
onsdag 23 januari 2013
Fler killar i förskolan
Jag blev så glad över att den stora lokala tidningen idag har en Örebroartikel om hur härligt det är att jobba i förskolan. Det är Johan Linder, en av få män inom yrket, som intervjuas och som i artikeln framhåller hur mycket man får tillbaka från barnen.
Vid mina besök på Örebros förskolor är det just detta som jag får höra. Hur härligt det är att möta barnen, se hur de utvecklas och hur de ger tillbaka så mycket till personalen. Denna bild är viktig att förmedla - Glädjen i detta så viktiga yrke. Det är bra att NA tar sitt ansvar och gör ett må-bra-reportage!
Kärnan i artikeln är att det är så få män som väljer at bli förskollärare. Skolverket kom i förra veckan med en rapport som handlar om hur få män det finns i förskola, endast 3,4%. Rapporten efterfrågan långsiktiga nationella strategier för att ändra attityder och locka fler män till förskolan. Intressant är att på Umeå Universitet är 21% av eleverna män och Umeå som stad har också högst andel män i sina förskolor.
Det är viktigt att fler killar väljer att jobba med barn. Att vända på trenden kräver attitydförändring och en seriös diskussion om att män är välkomna, tillför bra saker till verksamheten och att våra barn behöver möta både kvinnor och män i förskolan. Det måste ju rimligtvis finnas ungefär lika många killar som tjejer som tycker att det är kul att jobba med barn!
Politiken lokalt kan dra sitt strå till stacken genom att se till att det finns tillräckligt med resurser i förskolan. Tillräckligt med personal, små barngrupper och en frihet för varje förskola att utforma sina egna idéer. Vi måste lyssna på professionen och ge varje förskola möjlighet att utvecklas!
Vid mina besök på Örebros förskolor är det just detta som jag får höra. Hur härligt det är att möta barnen, se hur de utvecklas och hur de ger tillbaka så mycket till personalen. Denna bild är viktig att förmedla - Glädjen i detta så viktiga yrke. Det är bra att NA tar sitt ansvar och gör ett må-bra-reportage!
Kärnan i artikeln är att det är så få män som väljer at bli förskollärare. Skolverket kom i förra veckan med en rapport som handlar om hur få män det finns i förskola, endast 3,4%. Rapporten efterfrågan långsiktiga nationella strategier för att ändra attityder och locka fler män till förskolan. Intressant är att på Umeå Universitet är 21% av eleverna män och Umeå som stad har också högst andel män i sina förskolor.
Det är viktigt att fler killar väljer att jobba med barn. Att vända på trenden kräver attitydförändring och en seriös diskussion om att män är välkomna, tillför bra saker till verksamheten och att våra barn behöver möta både kvinnor och män i förskolan. Det måste ju rimligtvis finnas ungefär lika många killar som tjejer som tycker att det är kul att jobba med barn!
Politiken lokalt kan dra sitt strå till stacken genom att se till att det finns tillräckligt med resurser i förskolan. Tillräckligt med personal, små barngrupper och en frihet för varje förskola att utforma sina egna idéer. Vi måste lyssna på professionen och ge varje förskola möjlighet att utvecklas!
lördag 19 januari 2013
Barnfattigdom?
Barn som på olika sätt far illa eller riskerar att hamna fel har vi alla ett ansvar att se och göra något för. Föräldrar har alltid det största ansvaret att prioritera det som är bra för sina barn och för de som av någon orsak inte klarar det ska samhället finnas där med relevant stöd.
Diskussionen om barnfattigdom är intressant. Påhejad av det stora röda partiet har diskussionen hamnat fel och det har varit svårt att på ett politiskt korrekt sätt vara annat än för bekämpning av barnfattigdom även om definitionen egentligen aldrig har funnits. Därför är Uppdrag gransknings senaste avsnitt välkommet. Hur definieras fattigdom och finns barnfattigdom verkligen i Sverige? Handlar det om föräldrars prioritering? Far barn illa bara för att föräldrarna lever på socialbidrag? Pratar vi om rätt saker? Förminskar vi problemen när gruppen på ett missvisande sätt blåses upp?
Verkligheten är inte svart eller vit och svaren aldrig självklara. Jag tror att det finns många barn som far illa för att deras föräldrar har dåligt med pengar men jag tror inte att det finns ett rakt samband. Jag tror att många föräldrar på mycket små marginaler på ett lysande sätt klarar av att skapa en bra och trygg tillvaro för sina barn.
Men ett land som vill beteckna sig som ett välfärdssamhälle måste ha bra system för stöd åt människor som har behov av olika slag. Relevanta trygghetssystem ska finnas och centralt är att ha ett fokus på arbetslinjen. Människor ska i första hand ges stöd för att få ett arbete, det ska vara enkelt och billigt att anställa och det ska finnas massor av olika möjligheter för människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag tror att alla familjer mår bra av att de vuxna arbetar, det ger rutiner och en tillhörighet som bygger självkänsla.
Jag håller med det som NA skrev i sin ledare igår – vikten av egenmakt. Vi måste försöka ge människor framtidstro och möjlighet att förändra sin egen situation.
Runt varje barn finns det oftast fler vuxna än föräldrarna. Det kan vara far- och morföräldrar, skolpersonal, socialarbetare, grannar och kompisars föräldrar – alla dessa har ett ansvar att se och säga ifrån när barn far illa. För barn kan fara illa på många sätt. Det kan vara att det inte finns pengar till en vinterjacka men det kan också vara oron över en sjuk förälder, att missbruk finns i familjen eller att den ena föräldern blir misshandlad. Det är ett stort svek mot barnen när vuxna väljer att inte se eller agera när barn far illa!
Diskussionen om barnfattigdom är intressant. Påhejad av det stora röda partiet har diskussionen hamnat fel och det har varit svårt att på ett politiskt korrekt sätt vara annat än för bekämpning av barnfattigdom även om definitionen egentligen aldrig har funnits. Därför är Uppdrag gransknings senaste avsnitt välkommet. Hur definieras fattigdom och finns barnfattigdom verkligen i Sverige? Handlar det om föräldrars prioritering? Far barn illa bara för att föräldrarna lever på socialbidrag? Pratar vi om rätt saker? Förminskar vi problemen när gruppen på ett missvisande sätt blåses upp?
Verkligheten är inte svart eller vit och svaren aldrig självklara. Jag tror att det finns många barn som far illa för att deras föräldrar har dåligt med pengar men jag tror inte att det finns ett rakt samband. Jag tror att många föräldrar på mycket små marginaler på ett lysande sätt klarar av att skapa en bra och trygg tillvaro för sina barn.
Men ett land som vill beteckna sig som ett välfärdssamhälle måste ha bra system för stöd åt människor som har behov av olika slag. Relevanta trygghetssystem ska finnas och centralt är att ha ett fokus på arbetslinjen. Människor ska i första hand ges stöd för att få ett arbete, det ska vara enkelt och billigt att anställa och det ska finnas massor av olika möjligheter för människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden. Jag tror att alla familjer mår bra av att de vuxna arbetar, det ger rutiner och en tillhörighet som bygger självkänsla.
Jag håller med det som NA skrev i sin ledare igår – vikten av egenmakt. Vi måste försöka ge människor framtidstro och möjlighet att förändra sin egen situation.
Runt varje barn finns det oftast fler vuxna än föräldrarna. Det kan vara far- och morföräldrar, skolpersonal, socialarbetare, grannar och kompisars föräldrar – alla dessa har ett ansvar att se och säga ifrån när barn far illa. För barn kan fara illa på många sätt. Det kan vara att det inte finns pengar till en vinterjacka men det kan också vara oron över en sjuk förälder, att missbruk finns i familjen eller att den ena föräldern blir misshandlad. Det är ett stort svek mot barnen när vuxna väljer att inte se eller agera när barn far illa!
torsdag 17 januari 2013
Färre barn per förskolegrupp
Idag har S-majoriteten gått ut med att antalet barn per förskolegrupp minskar med 0,2 barn under 2012 – det är bra men ingenting att jubla över! Ambitionen från S är för dålig. Inga pengar har avsatts och frågan är om man verkligen tycker att grupperna är för stora?
För mig är detta främst en trygghetsfråga. Färre barn ger personalen en bättre förutsättning att se varje barn och då tillgodose de behov som finns. Föräldrar vi har pratat med oroar sig för att deras barn inte blir sedda i de stora barngrupperna. Detta måste vi ta på allvar.
Det är också en fråga om att ge våra förskolor förutsättningar för klara sitt uppdrag. Förskolan har ett tydligt pedagogiskt ansvar och detta kan man bättre genomföra med mindre grupper. När jag är ute och pratar med personalen i förskolan är det just detta som kommer upp – Färre barn per grupp skulle öka tryggheten och höja kvalitén ytterligare.
Vi moderater vill ha ett maxtak på 15 barn per grupp – till detta säger S nej. Vi moderater vill satsa pengar, 13,4 miljoner i budgeten för 2013, på att minska gruppstorlekarna i förskolan – till detta säger S nej. Vi moderater har också skrivit en motion, inlämnad i december 2012, där vi föreslår att kommunen ska ta fram en tidsatt plan för att minska barngruppernas storlek till max 15 barn.
I Örebro är det otydligheten som lyser igenom i S-majoritetens politik. De skriver att antalet barn per grupp ska ner men man avsätter inga pengar. De lyssnar inte på personalen utan tror att saker och ting ska lösa sig ändå. Man jublar över små förändringar men är ovillig att satsa för att förbättra situationen fullt ut för barn, föräldrar och personal.
NA, Pressmeddelande S, TV4
För mig är detta främst en trygghetsfråga. Färre barn ger personalen en bättre förutsättning att se varje barn och då tillgodose de behov som finns. Föräldrar vi har pratat med oroar sig för att deras barn inte blir sedda i de stora barngrupperna. Detta måste vi ta på allvar.
Det är också en fråga om att ge våra förskolor förutsättningar för klara sitt uppdrag. Förskolan har ett tydligt pedagogiskt ansvar och detta kan man bättre genomföra med mindre grupper. När jag är ute och pratar med personalen i förskolan är det just detta som kommer upp – Färre barn per grupp skulle öka tryggheten och höja kvalitén ytterligare.
Vi moderater vill ha ett maxtak på 15 barn per grupp – till detta säger S nej. Vi moderater vill satsa pengar, 13,4 miljoner i budgeten för 2013, på att minska gruppstorlekarna i förskolan – till detta säger S nej. Vi moderater har också skrivit en motion, inlämnad i december 2012, där vi föreslår att kommunen ska ta fram en tidsatt plan för att minska barngruppernas storlek till max 15 barn.
I Örebro är det otydligheten som lyser igenom i S-majoritetens politik. De skriver att antalet barn per grupp ska ner men man avsätter inga pengar. De lyssnar inte på personalen utan tror att saker och ting ska lösa sig ändå. Man jublar över små förändringar men är ovillig att satsa för att förbättra situationen fullt ut för barn, föräldrar och personal.
NA, Pressmeddelande S, TV4
söndag 13 januari 2013
Mer tid för undervisning
Det bästa med mitt uppdrag som Kommunalråd är möjligheten att besöka olika företag och verksamheter. De flesta välkomnar politiker som vill komma och jag upplever att många av dem jag träffar inte alls är vana vid att vi politiker hälsar på.
För min del handlar det mest om att besöka skolor och de har alla (åtminstone hittills) med glädje tagit emot mig. Vad som är extra värdefullt för mig är de gånger jag får tillfälle att sitta ner med lärare och prata om deras vardag. Det är uppskattade möten både för dem och för mig. De får tillfälle att berätta om sin verklighet och jag får en bild av hur den svenska skolan fungerar.
Varje samtal är unikt men många beskrivningar är desamma. Speciellt den om frustrationen som finns bland lärarna över den stora administrativa bördan. Det de flesta beskriver är en vardag som allt mindre handlar om det som var anledingen till att de valde yrket – Mötet med eleven, att vara pedagog, att hjälpa eleverna på deras kunskapsresa.
Jag anser att detta är den just nu viktigaste saken att komma till rätta med i svensk skola. Lärarna är skolans viktigaste resurs som vi på ett klokt sätt måste nyttja – Lärarna ska i största möjliga mån jobba med eleverna annars kommer vi aldrig tillrätta med kunskapsresultaten! Viss administration måste finnas men det som andra kan göra måste lärarna få slippa. Det är också viktigt att lärarna får relevant stöd vad gäller de administrativa uppgifter som de måste genomföra. Då tänker jag främst på datorstöd och system som är enkla och snabba att använda. Lärarna måste få en rimlig arbetsbelastning och mer tid till undervisning.
Om detta skrev Tomas Tobé och Maria Stockhaus i Aftonblandet i veckan. (De är båda med i moderaternas arbetsgrupp ” Världens bästa skola” som ska ta fram förslag på moderaternas skolpolitik inför valet 2014.) De menar att vi i varje kommun nu måste se till att underlätta administrationen för våra lärare. Jag håller med – På lokal nivå kan vi förenkla och förbättra förutsättningarna för våra lärare. Se över vad som görs som andra än våra pedagoger kan utföra, se till att systemen är tillgångliga, enkla och snabba att använda.
onsdag 9 januari 2013
Gymnasieskolans utmaning
Idag har Gymnasienämnden beslutat om sin budget för 2013. Vi i oppositionen reserverade oss självklart till förmån för vår egen respektive budget i Kommunfullmäktige. Majoriteten har massor av mål (vilka enligt min åsikt drar fokus till fel saker och de få relevanta målen är inte tillräckligt skarpa), drar ner något på pengarna och gör sina främsta politiska prioriteringar i en dator per elev samt systematiskt kvalitetsarbete på rektors- och huvudmannanivå.
Utmaningen som majoriteten har är att få ordning på ekonomin. Underskott för 2012 på 16 miljoner är oacceptabelt och inget som jag känner att S varken har styr på eller tar ansvar för. Tjänstemännen gör vad de kan men saknar en stark ordförande som slår näven i bordet och får ordning på skutan! Ett för sent uppvaknande om elevkullarnas nedgång, oförmågan att anpassa lokaler och personal efter antalet elever och S-besluten angående lokaler har missgynnat ekonomin i gymnasiet vilket elever och lärare får ta smällen för.
De har också en utmaning i att få ordning på kunskapsresultaten – Det är allt för många elever som inte klarar målen och den totala kvalitén i undervisningen riskeras när besparingar måste göras.
Arbetsbelastningen för våra gymnasielärare är hög och på vissa skolor alldeles på bristningsgränsen. Undervisningstiden har höjts men inga administrativa arbetsuppgifter har tagits bort. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera det utan högre lön? Antalet elever per klass har på sina håll höjts så mycket att risken för anonymitet är påtaglig. Fler elever per klass spär självklart också på arbetsbördan för lärarna.
Att göra situationen ohållbar för lärarna riskerar att försämra resultaten och kvalitén i undervisningen. Detta blir i förlängningen ett samhällsproblem. Vi vet att människor utan gymnasiestudier har det svårare på arbetsmarknaden och vi vet att det blir problem på Högskolor och Universitet när eleverna inte har fullgoda kunskaper med sig från gymnasiet.
Vi måste höja förväntningarna och kraven på våra skolor i Örebro. Men vi måste också ge dem förutsättningar att klara sitt uppdrag. Tillräckligt med pengar är en viktig parameter, en annan är att ha ett fåtal relevanta mål från oss lokala politiker.
I moderaternas budget har vi följande mål och uppdrag till gymnasieskolan:
• Genomför förebyggande och tydliga insatser mot mobbning och kränkande behandling – Nolltolerans ska gälla.
• Sätt in tidiga insatser för elever i behov av särskilt stöd.
• Alla elever ska nå minst godkänt i alla ämnen
• Utveckla samarbetet mellan gymnasieskolan och Örebro Universitet.
• Utveckla samarbetet mellan gymnasiet, näringslivet och Ung Företagsamhet.
Utmaningen som majoriteten har är att få ordning på ekonomin. Underskott för 2012 på 16 miljoner är oacceptabelt och inget som jag känner att S varken har styr på eller tar ansvar för. Tjänstemännen gör vad de kan men saknar en stark ordförande som slår näven i bordet och får ordning på skutan! Ett för sent uppvaknande om elevkullarnas nedgång, oförmågan att anpassa lokaler och personal efter antalet elever och S-besluten angående lokaler har missgynnat ekonomin i gymnasiet vilket elever och lärare får ta smällen för.
De har också en utmaning i att få ordning på kunskapsresultaten – Det är allt för många elever som inte klarar målen och den totala kvalitén i undervisningen riskeras när besparingar måste göras.
Arbetsbelastningen för våra gymnasielärare är hög och på vissa skolor alldeles på bristningsgränsen. Undervisningstiden har höjts men inga administrativa arbetsuppgifter har tagits bort. Vilken annan yrkesgrupp skulle acceptera det utan högre lön? Antalet elever per klass har på sina håll höjts så mycket att risken för anonymitet är påtaglig. Fler elever per klass spär självklart också på arbetsbördan för lärarna.
Att göra situationen ohållbar för lärarna riskerar att försämra resultaten och kvalitén i undervisningen. Detta blir i förlängningen ett samhällsproblem. Vi vet att människor utan gymnasiestudier har det svårare på arbetsmarknaden och vi vet att det blir problem på Högskolor och Universitet när eleverna inte har fullgoda kunskaper med sig från gymnasiet.
Vi måste höja förväntningarna och kraven på våra skolor i Örebro. Men vi måste också ge dem förutsättningar att klara sitt uppdrag. Tillräckligt med pengar är en viktig parameter, en annan är att ha ett fåtal relevanta mål från oss lokala politiker.
I moderaternas budget har vi följande mål och uppdrag till gymnasieskolan:
• Genomför förebyggande och tydliga insatser mot mobbning och kränkande behandling – Nolltolerans ska gälla.
• Sätt in tidiga insatser för elever i behov av särskilt stöd.
• Alla elever ska nå minst godkänt i alla ämnen
• Utveckla samarbetet mellan gymnasieskolan och Örebro Universitet.
• Utveckla samarbetet mellan gymnasiet, näringslivet och Ung Företagsamhet.
tisdag 8 januari 2013
Vivallaskolan
I dagens NA kan vi i ett stort reportage läsa om Vivallaskolan, segregation, utmaningen i att endast 58% av eleverna har behörighet till gymnasiet och rektorns ”resa”.
Jag har varit på Vivallaskolan, dock var det ett tag sedan så jag har inte riktigt koll på hur det fungerar idag när samarbetet med socialtjänsten har förtydligats. Men, vad jag slogs av vid besök på skolan är drivet hos lärarna och att skolan är så mycket mer än bara skola. En lärare påpekade vid ett av mina besök att man som lärare på Vivallaskolan måste ha ett socialt engagemang som innebär att man känner ansvar för betydligt mer än den enskilda eleven. Detta är behjärtansvärt men tyvärr en stor del av problemet som Vivallaskolan har.
Antalet elever med annan bakgrund än den genuint svenska är ett problem men en verklighet som måste hanteras. Det duger inte att hela tiden ha det som ursäkt. Man är inte per definition mindre begåvad bara för att man kommer från ett annat land än Sverige! Nej ta tag i problemen, se till att språkträningen fungerar i förskola och skola. Jag tror på att ta bort nyanländas betyg ur statistiken de första två åren så att statistiken blir mer rättvisande.
Dagens artikel beskriver att kvalitén hos lärarna finns vilket jag tydligt har märkt när jag har besökt skolan. Personalen brinner för sina elever och sin skola men slåss mot vad de anser för små resurser. Ett stort problem för lärare idag är att tiden inte räcker till för allt som de förväntas göra. Det som då riskerar att hända är att tiden för föreberedelser blir mindre och att man får en stressad och frustrerad lärarkår. En trolig konsekvens av detta är att kvalitén i undervisningen sjunker.
Vad jag tror är en stor del av problemen i Vivallaskolan är att skolan inte fullt ut får vara skola. Så mycket mer ska rymmas i verksamheten än att ”bara” vara skola. Jag anser att skolan, och det gäller alla våra skolor, tydligt bör betona att skolan är skola och inget annat. Allt annat runt omkring måste någon annan ta hand om. Det är inte skolans uppgift att vara socialförvaltning, polis eller allmän slasktratt för uppgifter som ska lösas. Skolans uppdrag är att ge barn och ungdomar den kunskap de har rätt till!
Jag tror att skolan kan tjäna som fristad från en hel del av de bekymmer som eleven kan tänkas ha. Barn är bra på att anpassa sig, om vi ger signalen att i skolan är det skola, kunskap och lärande som gäller och inget annat så köper de det. Det finns massor av bra exempel på hur ett tydligt ledarskap med fokus på kunskap och lärande har vänt trenden i de värsta av skolor. Detta förutsätter att skolan är en plats där varje elev känner sig trygg – nolltolerans mot mobbning och kränkningar ska råda.
Ledare NA
Jag har varit på Vivallaskolan, dock var det ett tag sedan så jag har inte riktigt koll på hur det fungerar idag när samarbetet med socialtjänsten har förtydligats. Men, vad jag slogs av vid besök på skolan är drivet hos lärarna och att skolan är så mycket mer än bara skola. En lärare påpekade vid ett av mina besök att man som lärare på Vivallaskolan måste ha ett socialt engagemang som innebär att man känner ansvar för betydligt mer än den enskilda eleven. Detta är behjärtansvärt men tyvärr en stor del av problemet som Vivallaskolan har.
Antalet elever med annan bakgrund än den genuint svenska är ett problem men en verklighet som måste hanteras. Det duger inte att hela tiden ha det som ursäkt. Man är inte per definition mindre begåvad bara för att man kommer från ett annat land än Sverige! Nej ta tag i problemen, se till att språkträningen fungerar i förskola och skola. Jag tror på att ta bort nyanländas betyg ur statistiken de första två åren så att statistiken blir mer rättvisande.
Dagens artikel beskriver att kvalitén hos lärarna finns vilket jag tydligt har märkt när jag har besökt skolan. Personalen brinner för sina elever och sin skola men slåss mot vad de anser för små resurser. Ett stort problem för lärare idag är att tiden inte räcker till för allt som de förväntas göra. Det som då riskerar att hända är att tiden för föreberedelser blir mindre och att man får en stressad och frustrerad lärarkår. En trolig konsekvens av detta är att kvalitén i undervisningen sjunker.
Vad jag tror är en stor del av problemen i Vivallaskolan är att skolan inte fullt ut får vara skola. Så mycket mer ska rymmas i verksamheten än att ”bara” vara skola. Jag anser att skolan, och det gäller alla våra skolor, tydligt bör betona att skolan är skola och inget annat. Allt annat runt omkring måste någon annan ta hand om. Det är inte skolans uppgift att vara socialförvaltning, polis eller allmän slasktratt för uppgifter som ska lösas. Skolans uppdrag är att ge barn och ungdomar den kunskap de har rätt till!
Jag tror att skolan kan tjäna som fristad från en hel del av de bekymmer som eleven kan tänkas ha. Barn är bra på att anpassa sig, om vi ger signalen att i skolan är det skola, kunskap och lärande som gäller och inget annat så köper de det. Det finns massor av bra exempel på hur ett tydligt ledarskap med fokus på kunskap och lärande har vänt trenden i de värsta av skolor. Detta förutsätter att skolan är en plats där varje elev känner sig trygg – nolltolerans mot mobbning och kränkningar ska råda.
Ledare NA
söndag 6 januari 2013
En skola för alla
Igår skrev Erik Ullenhag (FP) i SvD om vikten av att ge invandrare en bättre skolgång. Jag håller med om att vi här har en hel del kvar att göra och Örebro är inget undantag. Många nya svenskar kommer till Örebro och vi måste göra mer för att ge dem, och framför allt barnen, en bra start i det svenska samhället. En bra skola för dessa barn är viktigt vilket en utredning, som gjorts i Örebro, visar att vi inte lyckas med.
Mottagning och validering av barnens kunskaper fungerar men väl ute i skolorna klarar vi inte fullt ut att ge eleverna de kunskaper som de har rätt till. Kunskaperna i undervisning med svenska som andraspråk måste bli bättre liksom hemspråksundervisningen.
Jag håller med Erik Ullenhag om att statistiken över skolornas resultat bör rensas från sent ankomna elevers resultat. Detta skulle få våra skolor att bli mer benägna att ta emot nyanlända elever och statistiken skulle bättre spegla verkligheten. Jag tycker att eleverna ska tas bort ur statistiken under de två första åren de går i ordinarie skolklass.
I Örebro måste vi bli bättre på att ta hand om varje elev oavsett bakgrund. Jag är så trött på alla de ursäkter som finns för att skolorna inte klarar sitt uppdrag! Jag är så trött på den obenägenhet som finns att titta på goda exempel och på att skolor klagar på omständigheter istället för att göra något åt dem! Jag tror på höga förväntningar på varje elev och på varje skola. För mig finns ingen självklarhet i sambandet mellan elevers bakgrund och att de pga av detta skulle varar mindre begåvade. Jag tror att alla elever kan lyckas om skolan gör det den ska!
En hel del kan lösas med rätt resurser men jag tror än mer på att saker löses med rätt inställning. Ett fåtal tydliga mål från oss politiker och så frihet för skolan att lösa uppgiften efter de omständigheter som finns på den egna skolan. Självklart måste en skolpeng finnas i grunden och resurser för de elever som har behov av särskilt stöd. Men viktiga verktyg är också gott ledarskap, lärare med självförtroende och ett arbetslag med stor möjlighet att göra det de tror är bäst för sin skola.
Mottagning och validering av barnens kunskaper fungerar men väl ute i skolorna klarar vi inte fullt ut att ge eleverna de kunskaper som de har rätt till. Kunskaperna i undervisning med svenska som andraspråk måste bli bättre liksom hemspråksundervisningen.
Jag håller med Erik Ullenhag om att statistiken över skolornas resultat bör rensas från sent ankomna elevers resultat. Detta skulle få våra skolor att bli mer benägna att ta emot nyanlända elever och statistiken skulle bättre spegla verkligheten. Jag tycker att eleverna ska tas bort ur statistiken under de två första åren de går i ordinarie skolklass.
I Örebro måste vi bli bättre på att ta hand om varje elev oavsett bakgrund. Jag är så trött på alla de ursäkter som finns för att skolorna inte klarar sitt uppdrag! Jag är så trött på den obenägenhet som finns att titta på goda exempel och på att skolor klagar på omständigheter istället för att göra något åt dem! Jag tror på höga förväntningar på varje elev och på varje skola. För mig finns ingen självklarhet i sambandet mellan elevers bakgrund och att de pga av detta skulle varar mindre begåvade. Jag tror att alla elever kan lyckas om skolan gör det den ska!
En hel del kan lösas med rätt resurser men jag tror än mer på att saker löses med rätt inställning. Ett fåtal tydliga mål från oss politiker och så frihet för skolan att lösa uppgiften efter de omständigheter som finns på den egna skolan. Självklart måste en skolpeng finnas i grunden och resurser för de elever som har behov av särskilt stöd. Men viktiga verktyg är också gott ledarskap, lärare med självförtroende och ett arbetslag med stor möjlighet att göra det de tror är bäst för sin skola.
torsdag 3 januari 2013
Läxhjälp
I måndags skrev en grupp lärare, specialpedagoger och yrkesvägledare på NA debatt om hur illa det är att läxhjälp inkluderas i rut-avdraget. De menar att detta avdrag endast kommer att nyttjas av dem som har råd att betala redan utan avdrag. De tycker att de statliga pengar som beräknas gå till detta avdrag istället bör satsas direkt på skolan. Vidare förs ett långt resonemang kring att mer resurser bör satsas på elever som av olika anledningar behöver extra stöd.
Det svar från oss lokala politiker som skribenterna efterfrågar har de delvis redan fått i den debatt som S och M hade på NA debatt i november/december. Där skriver vi moderater bl.a. ”Vi moderater är för RUT-avdrag för läxhjälp och självklart också för det förtydligande av läxhälpsreglerna som Riksdagen beslutade om i onsdag. Vi ser fördelar med att göra det lättare och billigare för föräldrar att hyra in läxhjälp samt att svarta jobb blir vita. Det statsbidrag som Lena Baastad tycker ska satsas på skolan innebär för Örebro Kommun maximalt en halv miljon kronor.”
Jag håller med skribenterna när det gäller att skolan måste ges tillräckliga resurser att klara sitt uppdrag. Att elever måste ta till läxhjälp för att klarar sin skolgång kan faktiskt ses som ett misslyckande… Här måste skolorna och vi politiker som är huvudman ta oss en funderare. Vad är det som måste till för att skolan ska klara sitt uppdrag?
Att som den politiska majoriteten i Örebro har gjort under 2012 – spara i skolans verksamhet. – är fel väg att gå. Att dra ner på pengarna löser inga problem. Att lägga ner skolor och minska antalet lärare löser inga problem.
Uppdraget som skolan har är att ge varje elev rätt förutsättningar för att klara skolans mål. Inställningen måste vara att det är skolan det är fel på när en elev halkar efter. Det är skolans ansvar att hålla koll på varje elev, att sporra, ha förväntningar, utmana, hjälpa, ställa krav och följa upp. Varje elev, oavsett bakgrund, har rätt till kunskap!
Här är läraren huvudperson - En bra lärare kan göra underverk! Därför måste vi ge lärarna rätt förutsättningar. De ska i grunden få en bra lärarutbildning, detta är nu på G i den nya lärarutbildning som just startas. Sedan ska lärarna på varje skola mötas av ett bra och tydligt ledarskap där tid finns för pedagogisk utveckling – detta är också på G i det nya ansvar som rektorerna har i nya skollagen. Samt att lärare måste få kontinuerlig och relevant vidareutbildning.
Mycket av det som händer i skolan styrs av nationella regler, skollag och skolplaner. Men mycket styr vi också över lokalt i de pengar vi fördelar och de mål vi sätter upp. Jag tror på färre mål från oss lokala politiker. Dessa ska vara tydligt kunskapsrelaterade och vi ska kontinuerligt mäta och följa upp dessa mål. Jag tror också på mer frihet för varje skola att utvecklas efter egna förutsättningar.
Det svar från oss lokala politiker som skribenterna efterfrågar har de delvis redan fått i den debatt som S och M hade på NA debatt i november/december. Där skriver vi moderater bl.a. ”Vi moderater är för RUT-avdrag för läxhjälp och självklart också för det förtydligande av läxhälpsreglerna som Riksdagen beslutade om i onsdag. Vi ser fördelar med att göra det lättare och billigare för föräldrar att hyra in läxhjälp samt att svarta jobb blir vita. Det statsbidrag som Lena Baastad tycker ska satsas på skolan innebär för Örebro Kommun maximalt en halv miljon kronor.”
Jag håller med skribenterna när det gäller att skolan måste ges tillräckliga resurser att klara sitt uppdrag. Att elever måste ta till läxhjälp för att klarar sin skolgång kan faktiskt ses som ett misslyckande… Här måste skolorna och vi politiker som är huvudman ta oss en funderare. Vad är det som måste till för att skolan ska klara sitt uppdrag?
Att som den politiska majoriteten i Örebro har gjort under 2012 – spara i skolans verksamhet. – är fel väg att gå. Att dra ner på pengarna löser inga problem. Att lägga ner skolor och minska antalet lärare löser inga problem.
Uppdraget som skolan har är att ge varje elev rätt förutsättningar för att klara skolans mål. Inställningen måste vara att det är skolan det är fel på när en elev halkar efter. Det är skolans ansvar att hålla koll på varje elev, att sporra, ha förväntningar, utmana, hjälpa, ställa krav och följa upp. Varje elev, oavsett bakgrund, har rätt till kunskap!
Här är läraren huvudperson - En bra lärare kan göra underverk! Därför måste vi ge lärarna rätt förutsättningar. De ska i grunden få en bra lärarutbildning, detta är nu på G i den nya lärarutbildning som just startas. Sedan ska lärarna på varje skola mötas av ett bra och tydligt ledarskap där tid finns för pedagogisk utveckling – detta är också på G i det nya ansvar som rektorerna har i nya skollagen. Samt att lärare måste få kontinuerlig och relevant vidareutbildning.
Mycket av det som händer i skolan styrs av nationella regler, skollag och skolplaner. Men mycket styr vi också över lokalt i de pengar vi fördelar och de mål vi sätter upp. Jag tror på färre mål från oss lokala politiker. Dessa ska vara tydligt kunskapsrelaterade och vi ska kontinuerligt mäta och följa upp dessa mål. Jag tror också på mer frihet för varje skola att utvecklas efter egna förutsättningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)