På förskollärarnas utvecklingsdag tar Anki Janson och Malin
Hörlin till orda och berättar hur de, och många med dem, upplever
arbetsbelastningen och de knappa resurserna på förskolorna i Örebro.
Situationen blir mycket besvärlig för Thomas Esbjörnsson som istället för att
tråckla sig ut situationen med ett diplomatiskt svar blir arg och vägrar att
kommentera.
När man under flera år har dragit ner på resurserna till
skola och förskola borde man som ansvarig politiker kunna motivera dessa
besparingar inför personalen. Det verkade nästan som om reaktionen från
förskollärarna kom som en överraskning för Esbjörnsson. Är han inte ute och
besöker verksamheten? Har han ingen dialog med dem som jobbar på våra
förskolor?
Bland det bästa jag vet är att vara ute på våra
förskolor och skolor och träffa personalen som jobbar där. Jag anser att det är viktigt att lyssna och få ta del av
de tankar och idéer som personalen har. Jag reflekterar över vad de beskriver för
mig, exempelvis om hur arbetsbelastningen är och hur resursfördelningen slår. Dessa tankar
har jag sedan med mig i mitt politiska arbete, i dialogen och i förslagen jag
presenterar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar