I en artikel i DN beskrivs på ett intressant sätt hur social tillhörighet är kopplat till hur mycket man rör på sig. Det visar sig i studier att goda vanor som man lär sig som barn hänger med upp i åren vilket är logiskt. Studien visar att tävlingsidrott har mindre betydelse för benägenheten att röra på sig i vuxen ålder. Vad som dock är enkelt att relatera till som vuxen är att röra sig i naturen, att få en njutbar upplevelse för både kropp och själ i form av exempelvis skidåkning.
Slutsatsen är att det är viktigt att man i unga får en identitet att man är en som rör på sig. Detta kan skolidrotten hjälpa till med och det är väsentligt i en strävan mot en bättre folkhälsa.
Mer tid i skolan till rörelse, där man exempelvis gör det till vana att ta en promenad på rasten varje dag, skulle vara ett steg i rätt riktning. Jag tror också att organiserad rörelse på raster och mer tid till idrott vore bra. Väsentligt är att idrotten i skolan innebär mer än bara handla om basket, gymnastik och fotboll.
Jensen gymnasium i Örebro, som jag besökte i måndags, har promenad på schemat de dagar i veckan som eleverna inte har idrott. Promenaden genomförs oavsett väder och under promenaden ska eleverna diskutera något specifikt eller tillsammans lösa ett problem. Det är ett uppskattat inslag i skoldagen som flera elever pratade om.
Folkhälsa ligger mig varmt om hjärtat. Jag tror att alla mår bra av att röra sig och att det inte nödvändigtvis måste ske på ett gym eller i ett motionsspår. All rörelse är bra och det är viktigt att vi uppmuntrar alla barn till goda vanor att ta med sig i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar