Tre skolor i Örebro

Under den här veckan har jag besökt tre skolor i Örebro - Stora Mellösa skola, Mikaelskolan och Vivallaskolan. Skolorna har helt olika förutsättningar och utmaningar och det har varit mycket intressanta besök och diskussioner.

I Stora Mellösa jobbar man fullt ut med flexibelt lärande vilket innebär att eleverna efter att ha uppfyllt målet i ett ämne går vidare och man hakar inte upp sig på vilken ålder eleven har. Eleverna får den tid de behöver för att lära sig saker och som följd av detta går vissa fortare fram än andra i vissa ämnen.

Årskurs fullt ut byter man endast om elev, förälder och skola är överens. Skolan är en F-6-skola och i stort sett alla elever lämnas vidare till årskurs sju med fullgoda kunskaper. Skolan har ett miljötänk och en hälsoprofil där mycket arbete läggs ner på att stärka självkänslan hos varje elev. Jag var smått lyrisk efter besöket och tänkte att visst finns det hopp för den svenska skolan.

Jag såg verkligen fram emot besöket på Mikaelskolan, att få träffa rektor Elisabeth Starfeldt, höra hennes version av arbetet med TV-programmet Klass 9A och hur de jobbar på skolan för att få upp resultat och måluppfyllelse.

Inställningen från Elisabeths sida är att skolan inte har lyckats – de slösar med elevernas tid! Mikaelskolan har varken haft krav eller förväntningar på eleverna vilket, tillsammans med en föräldragrupp som inte ställer krav på skolan, blir förödande. Inställningen på skolan har varit att så länge barnen är där, vilket de är eftersom de trivs på Mikaelskolan, så är skolan nöjd…
Genom TV-programmet får de hjälp att lyfta lärarnas betydelse. De satsar på den pedagogiska utvecklingen genom att lyfta goda exempel, diskutera mycket och stötta varandra i det dagliga arbetet med eleverna. Mikaelskolan har mycket att jobba med men det känns som om de verkligen är på rätt väg.

Att besöka Vivallaskolan hade jag blivit rekommenderad då skolan angriper sina speciella problem på ett intressant och konstruktivt sätt. Jag möttes av tre engagerade rektorer som verkligen brinner för skolan och för hela området. För att trivas med att jobba på Vivallaskolan behöver man som lärare ha ett stort socialt engagemang.

Vivalla är det mest segregerade området vi har i Örebro (kanske i hela Sverige), stort utanförskap råder och skolan är navet i hela området. Skolan har för lite resurser för alla de problem de brottas med och samtidigt uppfylla kunskapsmålen. De hoppas nu att andra delar av samhället, socialtjänsten mm, ska ta sitt ansvar och koncentrera mer resurser till området för att underlätta för skolan att förbättra sina resultat.

Vivallaskolan är uppdelad i årskursvisa lärar- elevlag för att bättre kunna möta elevernas behov. På skolan har 90% av eleverna invandrarbakgrund, måluppfyllelsen ligger på 50% och spridningen inom årskurserna är stor. Man jobbar mycket med att utveckla språket i alla ämnen och med hjälp av alla sinnen få eleverna att nå målen. På skolan råder lugn och ordning och jag är mycket imponerad över engagemanget, den positiva stämningen och framtidstron. Jag tror att skolan, med rätt resurser, har förutsättningar för att göra underverk framöver.