Vi måste minska antalet barn i förskolegrupperna

Barnen är vår framtid och i mitt uppdrag som skolpolitiker vill jag värna varje barns rätt till en bra förskola. Till stora delar har vi en bra förskoleverksamhet i Örebro. Vi har en kompetent och engagerad personal och vi har, än så länge, även nöjda föräldrar.

Men det kokar i leden. Förskoleupproret, som ett par modiga förskollärare startade under hösten, sätter fingret på det som jag ser och hör när jag är ute och besöker förskolorna i Örebro. Barngrupperna är för stora, personalen underbemannad och många signalerar att kvalitén blir lidande. Personalen upplever det svårt att möta barn med specifika behov eftersom tiden inte räcker till. Föräldrar jag pratar med uttrycker oro för huruvida deras barn blir sedda i de stora barngrupperna.

I detta läge sitter den styrande majoriteten nöjd. De tillskjuter inga medel förutom att se till att varje barn har en plats i förskolan. Vackert så kan man tycka. Men barngruppernas storlek gör man inget åt. Istället byggs nya förskolor för 20 barn per avdelning och på många förskolor är antalet barn per grupp betydligt fler än så.

Vi Moderater lyssnar på personal och föräldrar. Vi möter deras krav på färre barn per grupp och säger att vårt mål är maximalt 15 barn per grupp. Vi Moderater prioriterar barnen före politik och betong. Vi avsätter pengar för att få en förskola där barn kan utvecklas, personalen trivas och föräldrar kan känna sig trygga. Vi Moderater satsar 50 miljoner mer på skolans område och säger nej till S-majoritetens besparingar.

S sparar på en utsatt elevgrupp

På Kommunfullmäktige har vi idag haft en diskussion om S-majoritetens besparingar på välfärdens allra innersta kärna - eleverna på Samhällsprogrammet för elever med autismdiagnos (SpA).
Denna lilla elevgrupp, idag 17 elever, fick, liksom alla andra elever, flytta från WUC när skolan lades ner. De hamnade på Risbergska skolan och sedan dess har personalgruppen minskats rejält.

När vi diskuterade nedläggningen av WUC så lovade ansvarigt Kommunalråd, Thomas Esbjörnsson, att denna elevgrupp skulle få samma resurser och lika funktionsdugliga lokaler på den nya skolan. Så har det inte blivit.

Personalgruppen som jobbar med SpA är bekymrad. De menar en helhetssyn för elevgruppen saknas. Vidare menar de att kvalitén är mycket svårt att upprätthålla då resurser inte längre finns för att jobba med den sociala samvaron. Enkelt uttryckt så är det viktigt att rasterna fungerar för att få till en vettig undervisning. Det de behöver är en fritidspedagog.

Att Socialdemokraterna i Örebro gör besparingar på skolan vet nog Örebroarna. Men att de så kraftigt sparar på verksamheten för en mycket utsatt elevgrupp är nog okänt för de flesta. Att detta dessutom görs trots att de stått i Kommunfullmäktige och lovat att det inte skulle ske är beklagligt och anmärkningsvärt. Alla skämskuddar i världen räcker inte!

Nolltolerans mot mobbning

Det är bra att Thomas Esbjörnsson (S) i sitt svar, i NA 8/12, skriver att mobbning i skolan är allvarligt och oacceptabelt. Problemet är att han i den Socialdemokratiska budgeten, som Kommunfullmäktige röstade igenom i oktober, anser att det är acceptabelt att vart femte barn i Örebro upplever mobbning när de är i skolan.

Det är under rasterna som den mesta mobbningen sker. Vi politiker har ett stort ansvar när det gäller att säkerställa att alla barn mår bra under hela skoldagen. Därför vill Nya Moderaterna bland annat att skolorna ska redovisa hur de organiserar sitt arbete med rastvakter. Vi tycker att detta är precis lika självklart som att skolorna idag redovisar sina betygsnivåer inför nämnden. Genom att säkerställa att fler vuxna är närvarande under rasterna kan Örebros skolor bli en trygg plats för alla barn, och inte bara för 80 procent. När barn mår bra och känner sig trygga lär de sig också mer.

För att kunna bedriva ett hållbart och aktivt arbete mot mobbning och kränkningar i skolan måste vi tillsätta tillräckligt med resurser. Den Socialdemokratiska majoriteten har dock under en längre tid gjort upprepade nedskärningar på skolan, samtidigt som de gjort stora satsningar på betong och den politiska organisationen. Vi Moderater prioriterar annorlunda och satsar 50 miljoner mer i vår budget på skolan och på att alla barn ska känna sig trygga i Örebros skolor.

Något som inte heller är trovärdigt är att Esbjörnsson konstant väljer att skylla ifrån sig och peka på politiken som förs i Stockholm. Skolan är en kommunal angelägenhet och som den främst ansvariga skolpolitikern i Örebro är det hög tid för Esbjörnsson att börja ta ansvar för den politik som förs av honom och den Socialdemokratiska majoriteten.

Inget barn ska behöva känna en klump i magen inför att gå till skolan på morgonen. Inget barn ska heller behöva känna ängslan över att gå ut på skolgården när det är rast av rädsla för att bli slagen eller hotad. För oss Moderater är det självklart att det ska råda nolltolerans gällande mobbning och kränkningar i alla Örebros skolor. Detta är en viktig del i ett tryggt Örebro som håller ihop och där politiken tar sitt ansvar. Örebro har fått ett nytt trygghetsparti. Vi heter Nya Moderaterna.

Nej till Skolverkets nya rekommendation!

Idag går Skolverket ut och informerar om att de tar bort sin rekommendation om att det bör vara max 15 barn per förskolegrupp. Istället ska man fokusera på kvalitén och barnens bästa.
Anledningen att rekommendationen slopas ska vara att rekommendationen ändå inte följs – Intressant…

Jag håller med Lärarförbundets Eva-Lis Sirén som till Aftonbladet säger ”Om det nu visar sig att få följer rekommendationen, så sänder det ju fel signal att ta bort den”.

Jag antar att S-majoriteten i Örebro jublar efter detta besked. Nu kommer ambitionen sänkas och ännu mindre göras för att minska antalet barn per avdelning i Örebros förskolor. De som i slutändan får betala priset är barnen!

Alla jag träffar i förskolan säger att barngrupperna är för stora. Personalen går på knäna för att hantera barnens dagar så att verksamheten ska bli så bra som möjligt. Antalet barn gör det svårt att uppfylla allt som ska göras och att ge barnen den uppmärksamhet och det stöd som varje barn har rätt till.

Örebro måste komma tillrätta med sina dåliga skolresultat. Här har förskolan en viktig roll. Med sitt tydliga pedagogiska uppdrag ska barnen förberedas inför skolstart. Vi måste ta tillvara på barnens vetgirighet och lust att lära i tidiga år. Förskolan har det uppdraget och för att klarar det så kan vi inte fortsätta att trycka in barn i förskolan och skapa allt större barngrupper.

DN

Förskoleupproret fortsätter

Idag var det ännu en artikel i NA om situationen för personalen och barnen i våra förskolor. Signaturen Maria skriver att barngrupperna är för stora och att smärtgränsen är nådd. Hon beskriver en situation där personalen inte hinner med alla barn, där de känner att jobbet inte blir riktigt bra utfört och att det är barnen som blir lidande.

Detta är inte bra. Detta måste vi ta på allvar. Vem är det som egentligen vill ha dessa stora barngrupper? Vill vi inte ha en förskola som utvecklar våra barn? Varför gör ingen nått?

Jag erkänner att det i Örebro är komplext. Staden växer och det tillkommer hela tiden nya barn i kön till förskolan. Detta är glädjande samtidigt som det är en stor utmaning att hitta förskoleplatser till alla. I flera år har vi precis klarat det - om man nu kan tycka att vi klarat det när barngrupperna är så stora...

Det som saknas är ett strukturerat arbete och prioritering på barnen. Politik är att prioritera och jag anser att vi måste avsätta pengar i den kommunala budgeten och börja prioritera färre barn per grupp. Detta för att varje barn på bästa sätt ska kunna få det de ska, och har rätt till, av utveckling och färdigheter under den tid de är i förskolan.

Moderaterna i Örebro vill ha max 15 barn per förskolegrupp. Vi vet att det kostar massor med pengar att komma dit och därför anser vi att det är dags att börja denna satsning. Vi har under flera år avsatt pengar i vår budget för detta. Socialdemokraterna säger nej!

Läslyft = BRA!

En dramatisk politisk vecka avslutas med ett riktigt snöoväder – Känner mig trygg på kontoret på Rådhuset när snön yr över Stortorget men oroas av alla rapporter om olyckor på våra vägar…

Opinionsundersökningar och PISArapporter har denna vecka inte gjort någon Moderat speciellt glad och sen har vi tumulten i Riksdagen med oppositionens agerande i frågan om sänkt brytpunkt för statlig skatt. Dock finns det ljuspunkter. I Örebro ser vi att stödet för Moderaterna växer och vad gäller PISA så vi har ännu inte sett effekten av Alliansregeringens skolreformer.

Vi ska ta till oss resultatet av PISA och fundera vad som kan göras bättre med rapporten som underlag. Jag oroas över att läsförståelsen är så dålig och att elever med dåliga resultat halkar ännu mer efter. Det är inte bra! Vi måste lokalt skärpa oss. Vi måste lyfta upp skolan högt på den politiska agendan i varje kommun och se till att vi fokuserar på rätt saker.

Det duger inte att spara på skolan som S-majoriteten i Örebro gör! Behåll resurserna eller helst öka resurserna. Se till att ha några få tydliga mål med vad skolorna ska åstadkomma i kommunen. Pratat om målen, följ upp målen och ställ de skolor till svars som inte uppnår dessa mål. Politiken måste få besked om vad som behövs för att målen ska uppnås.

Titta på goda exempel - Vad gör de som lyckas? Hur kan vi använda den kunskapen för att lyckas i fler skolor? Prata väl om skolan och se till att tidigt sätta in stöd för de elever som halkar efter. Det är både enklare och billigare!

Ett positivt besked, som bör ge effekt i de brister som PISA-resultaten visat, gav regeringen i början av veckan. Alliansregeringen satsar 300 miljoner på ett läslyft. Syftet är att utbilda lärare i effektivare metoder i läsning och skrivning. Detta är bra!

Lärarnas Riksförbund

Trygga elever lär sig mer

För några år sen läste jag en berättelse om en pojke på lågstadiet i Örebro som berörde mig starkt. Trots sin unga ålder hade han tvingats uppleva saker ingen någonsin ska behöva vara med om. Andra barn hade misshandlat honom, sparkat honom i huvudet och tryckt ner honom i vattenpölar. Han såg till sist ingen annan utväg än att köpa beskydd från andra barn med sina leksaker. Både pojken och hans föräldrar hade varit i kontakt med lärare, men ingen hade gjort tillräckligt.

Det är dags att vi slutar behandla mobbning som en ordningsfråga och ser det för vad det verkligen är. Mobbning handlar om regelbundna kränkningar, trakasserier och misshandel. Barn i en känslig period av livet utsätts för saker vi aldrig skulle acceptera på en arbetsplats. Trots detta nöjer sig den Socialdemokratiska majoriteten med målet att 80% av eleverna inte upplever att mobbning finns på våra skolor.

Vårt besked är tydligt. Vi accepterar inte mobbning. Inte bara för att det är självklart att inget barn ska utsättas för mobbning utan också för att trygga barn lär sig mer. Nya Moderaterna har föreslagit en rad åtgärder för att nå en trygg skola för alla barn

Vi vill tydliggöra och formalisera den moraliska plikt alla vuxna i skolan har att ingripa mot alla former mot kränkande beteenden, både genom att ingripa omedelbart men också genom att vidta de långsiktiga åtgärder som krävs för att mobbningen ska upphöra.

Nya Moderaterna är tydliga med att arbetet mot mobbning ska förbättras i våra skolor. Insatserna mot mobbning måste vara evidensbaserade, uthålliga och grunda sig i ett tydligt värdegrundsarbete. Skolan måste som representant för vuxenvärlden vara tydlig med att det aldrig finns någon ursäkt eller något utrymme för att kränka en annan människa.

Ett av de mest effektiva sätten att bekämpa mobbningen är genom ökad vuxennärvaro. Ju fler som ser desto tidigare kan vi ingripa mot dem som beter sig illa mot andra. Nya Moderaterna har i sin budget föreslagit en satsning på mindre klasser vilket ökar antalet vuxna i skolan. Vi har också lagt en riktad satsning för att öka vuxennärvaron på rasterna. Nya Moderaterna har dessutom krävt en redovisning från Örebros skolor om hur de organiserar sitt arbete med rastvakter. Till allt detta säger den Socialdemokratiska majoriteten nej.

Många lärare och rektorer gör idag ett bra arbete för att göra våra skolor trygga, men det saknas en klar politisk inriktning för att motverka kränkningar, våld och mobbning på våra skolor. Tvärtom har Örebro en politisk ledning som accepterar att var femte barn upplever att det finns mobbning i skolan.

Nya Moderaternas accepterar inte att något barn utsätts för mobbning. Även om vi kanske aldrig når dit kommer vi att fortsätta arbeta mot kränkningar tills alla barn känner sig trygga i våra skolor. Ett aktivt arbete mot mobbning är självklart en resursfråga och därför satsar vi 50 miljoner mer på skolan än den Socialdemokratiska majoriteten. Det kan vi göra eftersom vi satsar mindre på betongen och politiken än Socialdemokraterna.

Om mindre än ett år är det val. På ena sidan står Socialdemokraterna som varje år gjort neddragningar i Örebros skolor. På andra sidan finns vi Moderater som vill satsa på ett tryggt Örebro som håller ihop. En del i ett tryggt Örebro är trygga skolor med nolltolerans mot mobbning där inget barn tvingas köpa beskydd med sina allra mest älskade leksaker. Örebro har fått ett trygghetsparti. Vi heter Nya Moderaterna.

Stärk resurserna till förskolan

Socialdemokraterna har gjort en vana av att få nedskärningar att låta som satsningar. Ett exempel är John Johanssons och Tomas Esbjörnssons artikel i NA den 19/11 där en ökad mätning av vistelsetid och en utredning av en ny resursfördelningsmodell påstås lösa de utmaningar som förskolan står inför.

Problemet är att mindre resurser motverkar de positiva effekter som en ny resursfördelningsmodell kan medföra. För minskade resurser är vad den Socialdemokratiska majoriteten erbjuder skolor och förskolor i Örebro. Det som kallas satsningar i budgeten är kostnader för att följa kollektivavtal och för att betala högre hyror. Åt barnen lämnas ett så kallat ”omprövningskrav” på 10 miljoner. Omprövning betyder i det här fallet en nedskärning.

Men, det finns alternativ. Genom att minska kostnaderna för politiken och lägga ett effektiviseringskrav på samhällsbyggnad klarar Nya Moderaterna, inte bara av att säga nej till Socialdemokraternas nedskärningar, utan kan också satsa 15 miljoner på minskade barngrupper och alla barns rätt till 30 timmars förskola. Totalt satsar vi 50 miljoner mer än majoriteten på förskolan, grundskolan och gymnasiet.

Vi gör det för att vi tror att en bra skola är en förutsättning för ett jämlikt och tryggt Örebro som håller ihop. Nya Moderaterna är tydliga med att förskolan, med sitt tydliga pedagogiska uppdrag och fokus på barns utveckling, är en viktig del av skolan.

För att ha förutsättning att klara sitt uppdrag måste resurserna i förskolan stärkas och barngrupperna minskas. Vi har pratat med förskolelärare som pressar sig till det yttersta för att hinna med alla barn och vi har lyssnat på föräldrar som berättar hur de oroar sig för att deras barn inte ska bli sedda. Trots detta vägrar den Socialdemokratiska majoriteten att ta fram en plan för att minska barngrupperna i Örebro.

Den 14 september nästa år är det val. Det är i allra högsta grad ett val mellan barnen och betongen. Socialdemokraterna har i varje budget sedan omvalet satt betongen framför barnen. Nya Moderaterna har i varje budget lagt mer pengar på förskolan och skolan än den Socialdemokratiska majoriteten. Nya Moderaternas besked är tydligt, vi vill minska barngruppernas storlek ner till maximalt 15 barn per grupp.

Tid för pedagogisk diskussion

Forskaren Catharina Tjernberg har studerat vad lärare som lyckas i läs- och skrivlärande gör. Hon menar att det finns en tyst kunskap som är svår att sätta fingret på och som därmed är svår att förmedla vidare till andra.

Det hon kommit fram till är att styrkan ligger i att läraren lyckas möta eleven på elevens individuella behov. De framgångsrika lärarna har också en förmåga att förhålla sig kritiska till sin egen undervisning viket leder till att de hela tiden utvecklas.

Tjernberg kom också fram till att det är viktigt att samtala om pedagogiken.

Jag brukar ta upp detta när jag är ute på mina skolbesök. Jag frågar om de avsätter tid till samtal om pedagogik och pedagogisk utveckling. Det förekommer men inte överallt. Tiden saknas och ibland prioriteras det inte då det finns så mycket annat att ta tag i...

Jag tror att det är viktigt att varje pedagog i skolan kontinuerligt får delta i pedagogiska samtal. Det är viktigt att få ventilera vad som fungerar, vad som är problem och tillsammans med kollegor reflektera över vad som kan göras för att förbättra lärandet för den enskilde eleven. Jag att tror det är en förutsättning för att skolan ska klara av att ge alla elever de kunskaper de har rätt till.

Rektorerna har ett tydligt ansvar för den pedagogiska utvecklingen på skolan – Vi politiker har ansvar för att resurserna finns så att tid kan avsättas för pedagogiska diskussioner!

Tidiga insatser mot ung kriminalitet

Vi vet alla att ju tidigare men tar tag i ett problem desto enklare är det att lösa. Det gäller inom de flesta områden och speciellt i skolan. Om detta pratade Kent Persson igår när han besökte Fryshuset och om detta har politiker pratat under många år. Frågan är varför det är så svårt att gå från ord till handling?

Igår hade vi Örebropolisen på besök på mötet med Programnämnd Barn och utbildning. De påpekade också detta. De var, på Moderat initiativ, hos oss i nämnden för att prata om kriminalitet bland unga. Polisen menar att skolan har ett ansvar och är en viktig part för att hålla unga borta från kriminalitet.

I Örebro är inte ung kriminalitet värre än på andra ställen i Sverige. Det är dock så att det finns en klick unga som är mycket kriminella. Dessa unga ägnar dygnets alla timmar åt sin kriminalitet, de mår inte speciellt bra och pressen på dem är stor.

 

Polisen kan göra en del men det övriga samhället måste inse vilken stor betydelsen förebyggande insatser har. Det ska vara bra verksamheter med vuxna som är goda förebilder. Det är viktigt med vuxna som vågar stoppa normbrytande beteenden, som talar om vad som är rätt och fel och som bryr sig om barnen/ungdomarna. Här är en skola med lärare som bygger relationer med eleverna, som sätter gränser och som har förväntningar på varje elev viktig.

Vidare säger polisen att i de allra flesta fall har de unga kriminella själva varit brottsoffer. De har oftast tidigt varit i kontakt med socialtjänsten, och förskolan har nästan alltid sett att barnen far illa eller inte mår bra. Varför görs då inget? Varför sätts inte resurser in för att ta hand om dessa barn så att den negativa trenden vänder?

Troligen är det flera saker som spelar in. Resurserna finns inte för att per automatik sättas in när problemen uppstå. Det finns ju otaliga historier om föräldrar som får kämpa för att extra resurser ska sättas in för att hjälpa barn med särskilda behov. Frågan är vem som står upp för de barn vars föräldrar av olika anledningar inte kämpar för sina barn?

Polisen menar att samarbetet mellan olika myndigheter kring ungdomar som hamnat i kriminalitet  kan bli bättre och att skolan behöver ta ett större ansvar. I skolan kanske inte så mycket händer men i skolan träffas alla barn/ungdomar och där kan mycket planeras.

Skolan måste inse sitt ansvar och vi politiker måste förse skolan med resurser.

 

Nolltolerans mot mobbing

Ett forskningsprojekt pågår på Örebro Universitet som under tre år kartlägger mobbning och kränkningar på Örebros skolor. Idag fick jag ta del av materialet i en presentation som Odd Lindberg och Karin Hellfeldt hade

Alla elever, 6000 stycken, i kommunala skolor har fått svara på frågor om kränkning och mobbning, dess omfattning, frekvens och uppfattning om varför mobbningen uppstår. Frågorna handlade också om trivsel, trygghet i skolan och om hur elever mår. Två av tre enkäter har genomförts och den sista omgången är planerad till mars 2014.

Kränkningarna har ökat medan mobbningen ligger ungefär på samma nivå, 6,7% = 400 elever i Örebro, åren 2012 och 2013.

En slutsats som forskarna drar är att det förebyggande arbetet inte verkar fungera eftersom en större andel av de mobbade eleverna ser en försämring än en förbättring av sin situation. För 1,2% av de mobbade eleverna fortsätter mobbningen även under andra året. Att långvarigt bli utsatt för mobbning får stora konsekvenser för eleven som ofta tar sig destruktiva uttryck, frånvaro och skam.

Linbergs kommentar till nätmobbning var att de inte ser en ökning av själva mobbningen men att konsekvensen blir att eleven aldrig får varar i fred. Mobbingen får en betydligt större omfattning då den fortsätter efter även efter skoltid.

Det unika i denna undersökning är att man kan följa svaren på individnivå (till detta har man fått tillstånd av en etiknämnd). Forskarna kommer efter den tredje omgången att göra djupintervjuer. De kommer också att välja ut skolor som är bättre/sämre och göra djupare studier över hur skolorna jobbar.

Forskarna menar att kulturen på skolan är avgörande – Hur skolan agerar, vad som är accepterat och vad lärarna väljer att se. I grunden ska det finnas en nolltolerans mot kränkningar och mobbning. Viktigt är att lärarna har så goda relationer med eleverna att de vågar berätta när något händer. Skolan måste ha tydliga handlingsplaner över vad man gör när någon elev blir utsatt och det ska skrivas åtgärdsplaner som följs upp.

Vidare måste skolan hela tiden göra undersökningar om hur det är på skolan och använda resultaten för att förbättra. Det är också viktigt att förebygga genom att ordna aktiviteter på skolan som främjar relationen mellan elever, speciellt mellan yngre och äldre elever.

I vår budget har vi Moderater de senaste tre åren haft med satsningar på tryggheten i skolan. Vi vill införa nolltolerans mot mobbning, arbeta tydligare med förebyggande insatser och vi vill införa ett krav på varje vuxen att direkt ingripa när en kränkning sker. Det känns skönt att detta så väl stämmer överens med vad forskarna säger.

Tvärsnytt

Gymnasieelever ifrågasätter hur S prioriterar i Örebro

Idag har det varit uppföljning på det som beslutades i Gymnasiefullmäktige i våras. Debatten var lite trög i början men kom igång när motioner om mindre klasser och ökad trygghet avrapporterades.

Eleverna efterfrågar mindre klasser. Har ni varit ute och sett hur det är i en klass med 38 elever? Frågade en elev. Varför lyssnar ni inte på oss som vet hur det är i skolan? Frågade en annan elev.

Ja, varför lyssnar inte Socialdemokraterna i Örebro? Varför prioriteras inte barn och unga i deras budget?

Det var mycket prat från majoritetens sida om att pengarna inte räcker till det som de tycker är bra. Intressant… Varför prioriterar man inte det som man tycker är bra? Varför alltid dessa ursäkter om att pengarna inte räcker till allt som är bra?

Ett besked kom dock från S-majoriteten. De ska ändra sitt mål i budgeten om andelen elever som ska klara skolans mål. Jessica Ekerbring sa att de ska ändra målen till 100% så att oppositionen blir nöjd. Jag bockar och bugar för denna insikt. Synd bara att den kommer en vecka efter beslutet i Kommunfullmäktige...

Ett tryggt Örebro som håller ihop

Idag skriver jag tillsammans med Anders Åhrlin och Ulf Södersten på NA debatt

Ett tryggt Örebro håller ihop. Alla människor ska bli sedda och ingen ska glömmas bort. Utanförskapet ska pressas tillbaka på alla sätt som går och var och en av örebroarna ska få komma till sin rätt och känna att de är en del av ett sammanhang.

Örebro är redan idag en bra plats att bo på men det finns ett flertal utmaningar som gör att Örebro inte är så tryggt och sammanhållet som det borde vara. Många föräldrar berättar om att klasserna i skolan är så stora att de känner oro över att deras barn inte hinner blir sedda då tiden inte räcker till. När vi är ute och möter lärare och pedagoger som arbetar i skolan berättar även de om daglig stress och dåligt samvete över att inte hinna med att ge alla elever det stöd de behöver.

En bra skola är viktigt för att fler ska kunna få ett jobb att gå till. Om man ändå blir arbetslös måste det finnas konkreta åtgärder för att man snabbt ska kunna få ett nytt jobb. I Örebro har vi idag en arbetslöshet som är högre än i övriga Sverige. När människor inte har någonstans att gå på morgonen och inte känner sig behövda ökar riskerna för missbruk, kriminalitet och ett mer otryggt Örebro.

I Örebro är riskerna för att utsättas för brott små, men det finns platser som örebroarna upplever som otrygga. Denna otrygghet begränsar friheten och livet för många och det måste vi ta på allvar. Vi kan inte acceptera att det finns örebroare som undviker att gå på bio med sina vänner eller att ta ut sin hund på en promenad efter mörkrets inbrott av rädsla för att utsättas för brott.

För att alla elever ska bli sedda och få möjlighet att nå upp till sin fulla potential satsar vi resurser på att minska klassernas storlek. Det är viktigt att det finns tid till att både hjälpa de elever som är i behov av extra stöd och att stimulera de elever som är högpresterande.

Att ställa krav är att bry sig. Vi vill därför att kommunen ska erbjuda alla arbetssökande med försörjningsstöd 8 timmars aktivitet varje vardag. Detta för att fler ska komma tillbaka i arbete och få egen försörjning. Att hitta ett nytt jobb ska vara en heltidssyssla.

Det är viktigt att alla örebroare ska känna sig trygga och inte tvingas begränsa sig i sin vardag av rädsla för att utsättas för brott. Därför vill vi att Örebrobostäder AB ska erbjuda sina hyresgäster sällskap av väktare som ser till att de kommer hem tryggt på kvällar och nätter efter en middag med sina barnbarn eller en utekväll med tjejkompisarna.

Den socialdemokratiska majoriteten har de senaste åren kritiserat oss för att inte satsa tillräckligt mycket på betong och den politiska organisationen. I vår nya budget fortsätter vi att göra samma prioriteringar och sätter våra barn före betong. Hålen i asfalten kan vi vänta med att laga, vad som däremot inte kan lagas i efterhand är en orättvis skola som inte gett alla elever samma chans att lyckas.

Genom att genomföra de här åtgärderna kommer vi att få ett tryggare Örebro som håller ihop. Väktartjänsten är en åtgärd som direkt kommer att bidra till en ökad trygghet medan satsningen på mindre klasser i skolan och 8 timmars aktivitet för arbetssökande är viktiga investeringar för ett tryggare Örebro i framtiden. Örebro har fått ett nytt trygghetsparti. Det heter Nya Moderaterna.

Nedskärningarna i Örebros skolor fortsätter

Lugnet efter förra veckans budgetdiskussioner har lagt sig över politiken i Örebro. Nu är det dags för de olika förvaltningarna att förbereda sina respektive budgetar inför beslut i slutet av året.

För skolans del blir det tufft. Ytterligare besparingar på 10 miljoner och det i en verksamhet som redan går på knäna. Vi Moderater prioriterade annorlunda. Vi satsade 50 miljoner mer på skolan än vad S-majoriteten gör. Vi tar pengar från politik och Samhällsbyggnad för vi anser att förskolan och skolan är viktigare.

De stora satsningarna som Örebro skulle göra om Moderaternas budget gått igenom är mindre grupper i förskolan och mindre klasser i skolan. Denna prioritering gör vi eftersom vi anser att färre barn och elever ger pedagogerna en bättre chans att utföra sitt uppdrag och därmed ökar kunskaperna hos barn och elever.

Det som oroar mig i majoritetens budget är, förutom nedskärningarna, att de är så otydliga.
I texten skriver man att alla elever ska nå kunskapsmålen i skolan men i de mål som man mäter skolorna på står det att 80% av grundskoleeleverna och 94% av gymnasieeleverna ska nå målen. Detta samtidigt som skollagen säger att alla elever ska få förutsättningar att nå skolans mål. Hur får man det att gå ihop? Varför har S-majoriteten så låg förväntning på Örebros skolor?

Lika är det vad gäller målen för tryggheten på våra skolor. Här skriver man fina ord om trygghet men faststället att målet är att minst 80% av eleverna ska känna sig trygga i skolan. Därmed säger man att det är OK att ca 20% av eleverna är otrygga i skolan. Hur kan man ha ett sådant mål? Vill de inte att alla barn ska vara trygga i skolan?

Politiken i Örebro skickar otydliga signaler och man skriver om satsningar som verksamheterna inte har en chans att uppfylla eftersom pengarna inte finns.

Nedskärningarna under 2012 slog hårt mot skolan och under 2013 har besparingarna fortsatt. När jag är ute i förskolor och skolor beskriver personalen för mig en verklighet där pengarna inte räcker. De beskriver att resurserna inte räcker för barn och elever med stora behov. Personalen känner en enorm stress men samtidigt brinner de för sina jobb och har en vilja att göra sitt yttersta.

Vi Moderater ville ge förskolorna och skolorna ett andrum. Vi sa i förra veckan ja till att satsa 50 miljoner mer än Majoriteten på skolan. Tyvärr prioriterade S-majoriteten annorlunda

Lyssna på förskollärarna

Idag gjorde Thomas Esbjörnsson (S) just det som en politiker inte får göra – Bli arg i ett offentligt sammanhang!  

På förskollärarnas utvecklingsdag tar Anki Janson och Malin Hörlin till orda och berättar hur de, och många med dem, upplever arbetsbelastningen och de knappa resurserna på förskolorna i Örebro. Situationen blir mycket besvärlig för Thomas Esbjörnsson som istället för att tråckla sig ut situationen med ett diplomatiskt svar blir arg och vägrar att kommentera.

När man under flera år har dragit ner på resurserna till skola och förskola borde man som ansvarig politiker kunna motivera dessa besparingar inför personalen. Det verkade nästan som om reaktionen från förskollärarna kom som en överraskning för Esbjörnsson. Är han inte ute och besöker verksamheten? Har han ingen dialog med dem som jobbar på våra förskolor?

Bland det bästa jag vet är att vara ute på våra förskolor och skolor och träffa personalen som jobbar där. Jag anser att det är viktigt att lyssna och få ta del av de tankar och idéer som personalen har. Jag reflekterar över vad de beskriver för mig, exempelvis om hur arbetsbelastningen är och hur resursfördelningen slår. Dessa tankar har jag sedan med mig i mitt politiska arbete, i dialogen och i förslagen jag presenterar.

 

NA, Tvärsnytt, Radio Örebro

Mer rörelse höjer skolresultaten

Idag skriver Inger Högström-Westerling på NA debatt om att hon vill ha mer idrott i skolan då det höjer skolresultaten – Det är bra och det är exakt vad vi Moderater föreslår både på riksnivå och lokalt i Örebro.

Det som Bunkefloprojektet i en långtidsstudie har visat är att skolresultaten höjs om eleverna får daglig motion i en timme. Just detta vill Moderaterna i Örebro att vi ska testa i Örebro. Vi har skrivit en motion till Kommunfullmäktige och vi har med det som en satsning i vår budget för 2014.

Våra barn och unga sitter stilla allt mer. Istället för att ägna sig åt fysisk aktivitet spenderas tiden i allt högre grad framför dator eller TV. Följderna av detta blir att våra unga mår allt sämre, både fysiskt och psykiskt. Statistik från SCB visar att nästan en fjärdedel av våra 10-åringar är överviktiga och detta är en siffra som kommer att öka om vi inte agerar.

I Bunkeflo utanför Malmö har man i en långtidsstudie låtit eleverna ägna sig åt någon form av fysisk aktivitet under en timme varje skoldag. Resultaten av detta har varit häpnadsväckande. Förutom att eleverna både mådde bättre och fick en bättre motorik kunde man även se att deras förmåga att prestera i skolan var högre än hos elever i kontrollgruppen.

Genom att redan i förskoleåldern börja med medveten motorisk träning blir det även möjligt att upptäcka och ge stöd till de barn som har svårare med koordination och motorik. Detta leder i sin tur till både en ökad rörelseglädje hos barnen, men även ett stärkt självförtroende, minskat utanförskap och bättre motivation.

Det är viktigt att vi får bukt på de negativa effekter som fysisk inaktivitet leder till. Skolan har ett ansvar och politiken i Örebro kommun bör agera. Det är vårt ansvar att säkerställa att våra barn och unga har en god hälsa samt ges de förutsättningar som krävs för att de ska kunna lyckas i skolan.

Låt lärare vara lärare

Påståendet att lärare måste få var lärare håller säker de allra flesta med om. Det säger politiker, verksamhetsledare och föräldrar samt lärarna själva.

När jag är ute på skolorna i Örebro är det just detta som pedagogerna pratar om. Varför måste vi göra så mycket annat? Vi blev lärare för att få undervisa och nu går så mycket av vår tid åt till annat. Frustrationen är påtaglig. Jag förstår dem – det är ju lärarna som på nära håll ser konsekvenserna…

Man pratar mycket om administrativa uppgifter som kan minskas eller som kanske någon annan kan göra. Lärarsekreterare är ingen dum idé. Vissa uppgifter är nu på väg bort vilket är bra men lokalt kan vi göra mer i att rensa bland administration och förenkla. Men vi bör också titta på de kringresurser som skolan har eller ska ha. Finns de och fungerar de?

För att våra lärare ska kunna koncentrera sig på sitt uppdrag måste det finnas vaktmästare/servicepersonal som ser till att lokaler och utrustning fungerar. Kuratorer, skolpsykologer, skolläkare och skolsköterskor är ett måste och en förutsättning för en fungerande elevhälsa. Viktiga funktioner är också skolbibliotekarie samt studie- och yrkesvägledare.

Hur det ser ut med kringresurser på skolorna i Örebro vill vi Moderater ha en kartläggning av. Vi begär nu detta ute i våra Skolnämnder och jag hoppas att vi får med oss S-majoriteten. Det är viktigt att vi får en bild av hur det ser ut för att ha som underlag i vidare diskussioner. Är det rimligt att tre skolor delar på en skolsköterska eller en Studie- och yrkesvägledare? Finns det då förutsättningar att se varje elev, ha kvalité i det man gör och hinna med allt som ska hinnas med?

Jag har fått tydliga signaler från skolor som menar att de knappa resurserna gör att det är kringresurserna som man drar ner på. Konsekvensen av detta är att den personal som är kvar på skolan, exempelvis lärarna, får rycka in. Är det så vi vill ha det?

50 miljoner mer till skolan

Det är brukligt att de politiska partierna skriver debattartiklar om den budget de lägger fram i Kommunfullmäktige. Vi har en på gång och idag publicerade NA budgetartikeln från Socialdemokraterna undertecknad Lena Baastad. Men istället för att skriva om vad S vill är artikeln en enda lång attack på oppositionen i Örebro och speciellt på oss Moderater.

Räknar Lena Baastad så kallt med att Örebroarna ska ladda hem deras budgetdokument (79 sidor plus bilagor) och där läsa vad den styrande majoriteten vill göra?

Eller är det så att S saknar förlag?

Som jag läser S-majoritetens budget så saknas förslagen. Man går ut och säger att man satsar men granskar man de s.k. satsningarna så är det volymökningar (fler barn i skolan bl.a) och löneavtal det man menar. Ett nytt begrepp är också myntat ”Omprövningskrav” vilket är besparingar. För att ta några exempel så sparar S 10 miljoner på skolan och 13,6 miljoner på Social välfärd…

I vår budget finns förslag. Vi har sedan flera år satsat mer än majoriteten på välfärden och denna budget gör vi det igen. 50 miljoner mer till skolan och 5 miljoner mer till Vuxam. För att klarar detta sparar vi på politik och betong.

De största satsningarna på skolan gör vi på mindre grupper i förskolan och mindre klasser i skolan. Vi säger nej till besparingar i skolan på 10 miljoner och vi satsar på Studie- och yrkesvägledare, fri pedagogisk lunch, mobbningsinsatser, 30 timmars förskola för alla barn, central rättning av nationella prov och fler vuxna som är ute på skolrasterna.

Vi Moderater säger nej till ytterligare besparingar i Örebros skolor - Vi säger ja till att satsa 50 miljoner mer än Socialdemokraterna på barnen i Örebro! 

Alla behövs

I helgen hade jag förmånen att vara ett av ombuden på Moderaternas Arbetsstämma i Norrköping. En stämma som fastställde den politik som Nya Moderaterna går till val på nästa år och alltså den politik som ska styra landet under nästa mandatperiod. Det är på allvar och känns stort att vara med och ta dessa beslut.

Temat som genomsyrade hela arbetet var alla behövs. Alla jobb med bra och justa villkor behövs för alla människor behövs. Den andra sidan vill göra det dyrare att anställa unga och höja bidragen för dem som inte arbetar – Därför är det viktigt att S/MP/V inte vinner valet!

Ny skolpolitik fastställdes – Alla barn ska ges samma chans att klara skolan och likvärdiga förutsättningar att lära och utvecklas. Vi måste rusta för en modern skola som förbereder alla på den utmaning som den nya arbetsmarknaden innebär. Obligatorisk förskoleklass och betyg från år 3 är vi övertygade om kommer att bidra till en skola som ser varje elev och tidig kan ingripa om någon halkar efter. Vi måste också med hjälp av vidareutbildning och nya karriärvägar höja lärarnas status.

Mitt förslag om alla barns rätt till 30 timmars förskola, oavsett vad deras föräldrar gör på dagarna, avslogs tyvärr. Men som någon sa i debatten kan kloka kommunpolitiker fatta kloka beslut och genomföra detta lokalt. Nya Moderaterna i Örebro föreslår just detta i vår budget inför 2014.

30 timmars förskola för alla barn

Idag är vi många Moderater som beger oss till Norrköping för att delta i partiets Arbetsstämma. Riktlinjer ska dras och handlingsprogram inför valet fastställas. Jag ser fram emot fyra spännande dagar.

Jag kommer i ett utskott bearbeta förslagen om ny skolpolitik. Det mesta är riktigt bra, väl balanserat och framför allt går det att omvandla till praktisk politik ute i våra kommuner.

Den invändning jag har handlar om förskolan och hur många timmar barn ska ha att delta i verksamheten. Jag vill att antalet timmar som alla barn har rätt att gå i förskolan ska utökas från dagens 15 timmar per vecka till 30. Det handlar om att vi måste se till att alla barn är väl förberedda för skolan. Det handlar om att de barn vars föräldrar inte har ett arbete att gå till ska ha samma chans som de barn vars föräldrar jobbar.

Förskolan har idag ett tydligt och viktigt pedagogiskt uppdrag och vi märker att de barn som fått tagit del av förskolans verksamhet har ett försprång gentemot de barn som inte gått i förskolan.

Jag tror att med rätt till fler timmar kommer föräldrars benägenhet att ta sina barn till förskolan att öka. Speciellt i Örebro ser vi detta, många föräldrar anser att 15 timmar är för få timmar och för omständligt för att motivera dem att ta sina barn till förskolan. Här tror jag att fler timmar skulle göra dem mer benägna att låta barnen få gå i förskolan.

I skrivningarna till stämman argumenterar vi väl för att förskolan är viktig. Vi anser att vissa barn, de med särskilda behov, de med specifik socioekonomisk bakgrund och de som riskerar utanförskap ska få tillgång till fler timmar i förskolan. Men, sen är det stopp. Jag ifrågasätter starkt varför vi inte ska    ge alla barn samma möjlighet att gå i förskolan. Varför skiljer vi på barn?   

Tomas Tobe' i dagen SvD 
  

Gymnasiemässa

Idag har skolorna i Örebro Gymnasiemässa – det är ett bra tillfälle för elever och föräldrar att få en bild av skolorna och deras utbud av program. Skolorna marknadsföring är en viktig del i elevernas val av gymnasieskola och program men mer än detta behövs.

Ett stort problem vi har i Örebro är att många elever väljer fel program. Detta innebär att de byter program under första året eller i värsta fall hoppar av sina studier. Byter eleven program i början av första terminen kanske problemet inte är så stort men om bytet sker senare finns påtaglig risk att de halkar efter i sina studier. Hoppar eleven av gymnasiet blir problemet stort, de riskerar då att hamna i sysslolöshet och om de inte kommer tillbaka till studier under kommande läsår är utanförskapet en stor risk. Detta kostar kommunen massor av pengar.

Jag tror att mer kan göras för att ge elever ett bättre stöd i sina val av studier och yrke. Under de senaste åren har S-majoriteten sparat på skolan vilket gjort att antalet Studie- och yrkesvägledare minskat i Örebro. (Det är enklare att dra ner på en kringresurs än på en lärare!) Det är idag ingen självklarhet att elever i Örebro får ett bra stöd av en SYV i sina val. Detta är något som på lång sikt kostar pengar för kommunen samt tid och kraft för eleven.

Vi moderater vill råda bot på detta. Vi tror att ju tidigare en elev får möjlighet att samtala med en SYV desto bättre. En bra SYN kan leda eleven rätt i sina skolval och vidga synen på de möjligheter som eleven har. Vi tror också att återkommande samtal är av största vikt. Det vi kommer att föreslå i vår budget är att alla elever garanteras samtal med en SYV, varje år, under högstadiet och gymnasiet.

Läxor

Idag skriver SvD om en norsk rapport som dömer ut det sätt som svenska skolan använder läxor. Rapporten menar att läxor måste diskuteras och rättas i klassrummet i efterhand för att ha effekt. Så görs inte generellt i svensk skola.

Jag är inte emot läxor men jag anser att om vi ska ha läxor så måste de vara vettiga/relevanta och vara i form av repetition eller förberedelser. Det ska inte behövas en pedagog för att eleverna ska klara sina läxor. Jag anser nämligen att skolan ska klara sitt uppdrag under de timmar de har till sitt förfogande. Det är orimligt att eleven för att klara sina studier måste ha föräldrar som klarar av att förklara saker för dem eller som betalar för inhyrd läxhjälp.

Samtidigt är det så att varje elev måsta få lära sig i sin egen takt – Men även detta tycker jag att skolan ska klara under skoldagen.

Jag gillar sidoartikeln i SvD idag som handlar om matte/fysikläraren Daniel Barker på gymnasieskolan Norra Real. Han berättar att han filmar sina genomgångar vilka eleverna tittar på i förhand (det blir en förberedelseläxa) och sedan ägnas lektionen till fördjupning och diskussion. Barker menar att läxan ska användas till att få eleverna att nå längre. För att göra det måste de få diskutera innehållet vilket de hinner om eleverna förbereder sig före lektionen.

Till detta krävs modiga och teknikkunniga pedagoger. I Örebro har nu äntligen gymnasiets ettor och tvåor tillgång till ”egna” datorer vilket gör att pedagogerna här kan göra det som Daniel Barker gör för att höja kunskapsnivån.

 

Allt för många stressade lärare

Lärarförbundet släppte i förra veckan rapporten ”Vem hinner vara lärare i gymnasieskolan?” och kräver i den ett antal åtgärder för att förbättra arbetssituationen för landets gymnasielärare. Jag tycker det är mycket bra att undersökningar likt denna görs även om jag här och nu inte ställer mig bakom förbundets krav.

Vi måste ta signalerna om en allt för stressig arbetssituation för lärarna på allvar. Det är inte bra att så många känner så hög stressnivå. Det är orimligt att lärare känner att tid inte finns för planering av undervisningen. Fortsätter detta kommer det allvarligt att påverka kvalitén i undervisningen och därmed elevernas prestationer.

Lärare måste i större utsträckning än idag få vara lärare. De centrala kraven på dokumentation måste minska men lokalt kan vi göra en hel. Kan vi underlätta administrativa uppgifter? Fungerar skolans ”kringresurser” (ex SYO, skolsköterska, vaktmästare) som är en förutsättning för att lärarens vardag ska bli hanterlig? Hur fördelar vi lokalpolitiker resurserna till skolan? Vilket ledarskap förser vi skolorna med? Vilken frihet ger vi skolorna att själva hantera sin verksamhet?

Jag tycker att vi kommunpolitiker mer måste lita på professionen. Samtidigt som skolan måste förstå att vi ställer krav på effektivitet och nytänkande. Vi ska styra med ett fåtal konkreta mål, med kunskapsfokus, som vi noggrant följer upp. Vi ska ha höga förväntningar på varje skola, varje rektor och varje pedagog. Detta förutsätter att skolan får resurser så att de har en rimlig chans att sköta sitt uppdrag.

Framtidens jobb

Vi Moderater funderar rätt mycket kring frågan hur vi ska få fler människor i arbete. Vi tror på att öka drivkraften för att jobba och genomför vid årsskiftet ett femte jobbskatteavdrag.  En hel del görs också för att underlätta för företag att anställa de som, av olika anledningar, står långt ifrån arbetsmarknaden. Men mer kan göras. Exempelvis för att främja det lokala företagsklimatet, förbättra kommunikationer och att höja kvalitén i utbildningen.

Men det gäller också att fundera över vad som är framtidens jobb. Vad behövs för kvalifikationer för att passa i de nya företagen som växer fram? Vad behövs för att jobba i framtidens skola, vård och omsorg?

När jag är ute och besöker skolor och förskolor tar jag upp frågan om vilka egenskaper som är viktiga i framtiden. Vad behöver personalen för att klara jobbet?

Idag besökte jag en förskola i Adolfsberg och mötte, som så många gånger förut, engagerade medarbetare med driv och massor av kloka synpunkter. De två kvinnor som jag mötte idag tycker att de har ett fantastiskt jobb. De anser att förskolan lägger grunden för barnens lärande och att deras arbete verkligen gör skillnad. De brottas dock med för stora barngrupper och att få tiden att räcka till för planering, reflektion och att utveckla verksamheten.

Det jag fick med mig i dagens samtal var att framtidens förskolepersonal ska vara nyfiken, flexibel och kreativ. Att våga ta ledarskapet är också viktigt, det måste finnas struktur för att barnen ska lära sig och då är ledaregenskaper hos personalen viktigt. I det stressiga värld vi lever i är förmågan att ge barnen lugn och ro en bra egenskap.

För att få tänkande människor (de uttryckte sig faktiskt så) att satsa på att utbilda sig till förskollärare måste lönen upp och arbetssituationen förbättras.

Förskolan har ett tydligt pedagogiskt uppdrag som är en viktig start på barnens kunskapsresa. Vi måste bli fler som inser vikten av detta och är beredda att satsa resurser på att möjliggöra för pedagogerna att sköta sitt uppdrag!

Nätets avigsidor

Idag har rättegången inletts mot den 45-åriga man som anklagas för grooming och att ha drivit en 13-årig flicka från Kumla till självmord. Hela historien är förskräcklig och det är för de allra flesta av oss obegripligt hur man som människa kan agera så.

Det som 45-åringen anklagas för att ha gjort är att kontakta unga tjejer på nätet på ett mycket otillbörligt sätt. Detta är Internets baksida.

För dagens unga är det den naturligaste sak i världen att hela tiden använda sina datorer och telefoner för kommunikation och för att hämta information. För unga är det helt naturligt att ha vänner på nätet som de kanske aldrig träffar i verkliga livet men ändå har ett givande utbyte med. Att kontakterna ibland blir hotfulla, otrevliga och destruktiva är priset för den ansiktslöshet och anonymitet som Internet många gånger erbjuder.

Jag anser att vuxenvärlden och skola har ett ansvar. Engagerade vuxna som bryr sig om vad deras barn och unga gör på nätet är nödvändigt. Men viktigt är också att skolan i sitt värdegrundsarbete hanterar det som händer på nätet. Exempelvis tycker jag det är naturligt att i skolan prata om att det som inte är OK att säga till en person ansikte mot ansikte inte heller är OK att skriva på nätet.

I våras fick vi Örebromoderater gehör för vårt förslag att skolorna i Örebro ska redovisa hur man arbetar förebyggande mot grooming, nätextremism och nätmobbning.

Vi är övertygade om att skolan är en viktig del i arbetet med att stävja nätets avigsidor. Vi kommer efter kartläggningen uppmana de skolor som saknar ett organiserat förebyggande arbete att omedelbart starta ett sådant.

Radio Örebro

Alla elever ska klara skolan

För mig som kommunpolitiker är det viktigt att vi på kommunal nivå fastställer att skolans mål är att alla elever ska går ut skolan med minst godkända betyg i alla ämnen. Detta är fastställt i skollagen men väsentligt är att vi som huvudman för skolan tydliggör detta och nogsamt följer upp.

Att målet inte är självklart vet vi som granskar S-majoriteten i Örebro. De anser att det är OK att endast 80% av eleverna klarar skolans mål….

För vissa skolor och i vissa grupper av elever är målet minst godkänt inte så svårt. För andra är det minst sagt en utmaning. Det gäller att se varje elevs skolgång som en investering där kostnader för tidiga insatser ska ställas mot kostnaderna som uppstår om eleven inte skulle klara skolan.

Vad gäller gruppen nyanlända till Sverige är det en utmaning för skolan att klara sitt uppdrag. Här gäller det att ha en bra organisation och pedagoger med kompetens att undervisa elever som inte har svenska som första språk. Här finns det många skolor som har anledning till vidareutbildning av sin personal.

Igår gick FP ut och sa att kommunerna måste sprida ut gruppen nyanlända elever så att de inte samlas på en enda skola och därmed spär på segregationen. Detta är en bra idé och så gör vi i Örebro sedan år 2009. Vi låter alla nyanlända i Örebro passera ”Perrongen” där elevens kunskaper valideras och där de även får möjlighet att välja en skola som nödvändigtvis inte är den skola som ligger närmast i förhållande till var de bor. Alla nyanlända elever hamnar därmed inte i Vivallaskolan.

Trots detta måste skolorna i Örebro bli betydligt duktigare på att klara elever med annan bakgrund än den genuint svenska. Det gäller nyanlända men det gäller också elever som är födda i Sverige av invandrande föräldrar. Det är skolans uppdrag att klara alla elever. Varje elev som inte klarar skolans mål ska ses som ett misslyckande som skolan ska stå till svars för!

  

 

SVT

 

Det fria skolvalet

Gymnasieeleverna på Risbergska skolan diskuterar just nu det fria skolvalet i ett skolarbete och jag har vid ett par tillfällen haft förmånen att möta några av eleverna. Det är engagerade ungdomar som ställer relevanta och kloka frågor. För mig har samtalen varit givande och det är kul att kunna bidra i ett skolarbete. 

Min grundinställning är att vi alla är olika och jag inser därför att det är svårt att hitta en lösning som passar alla människor. Därför är jag för att elever fritt ska kunna välja skola.

Att det fria skolvalet skapar problem för skolorna att planera förstår jag. Ingen skolledning kan längre ta för givet att eleverna kommer till deras skola. (Konkurrens råder i Örebro idag både mellan kommunala skolor och mellan privata och kommunala skolor.) Men det är just det som är syftet – Skolan måste vara bra för att få elever!

Vi kommunpolitiker ska se till att alla kommunala skolor är bra skolor. Se till att resurserna räcker och att varje skola har frihet och möjlighet att utvecklas efter sina förutsättningar. Skolorna behöver inte vara lika men det ska vara likvärdigt. Politiken ska ställa krav, sätta konkreta mål och nogsamt följa upp att skolorna lever upp till målen. 

Frågan vad en bra skola är blir ganska relevant att ställa sig som elev och förälder. Vad passar mig? Vad vill jag? Vilken skola passar för den plan som jag har med mitt liv?  

Med dessa val måste elever i Örebro få relevant hjälp. Alla skolor ska ha bra studie- och yrkesvägledare, SYV:ar, som kan hjälpa elever och föräldrar med dessa val. För mig är det självklart att varje elev garanteras ett samtal med en SYV tidigt i sin skolgång men senast i år sju. 

Jag tror att mycket mer kan göras för att undvika att elever gör fel val av skola. Skolorna måste bli bättre på att informera om vad de erbjuder och vara öppna i sin redovisning av hur det går för eleverna. Mer resurser måste ges till studie- och yrkesvägledning så att elever tidigt förstår vikten av sina val av skola, program och inriktning. 

Gör skollunchen till en del av skoldagen

I veckan deltog jag i en diskussion arrangerat av Hushållningssällskapet som handlade om mat och offentlig upphandling. Det var en intressant diskussion om hur vi kan hantera upphandlingsreglerna för att få till inköp av råvaror som är både svenska och närproducerade. Det går om politiken sätter ner foten och utformar policydokument till upphandlande personalen som de kan använda som stöd i sitt val av leverantör.

 Jag styrde snabbt in diskussionen till att handla om maten till elever i skolan. Den maten ska vara god och näringsriktig och viktigt är då vilka livsmedel som används. Svenskt är bra på många sätt. Vi har en bättre djurskyddslagstiftning än andra länder. Jag är övertygad om att djur som har haft det bra ger ett bättre kött som smakar bra. Om vi vill ha en svensk livsmedelsproduktion måste det offentliga handla svenskt. Ur miljösynpunkt är det klokt att handla svenskt då maten får färdas kortare sträckor.

 Att maten i skolan är viktig tycker nog de flesta. Eleverna måste äta för att klara sin skoldag och ta in de kunskaper som förmedlas. Därför ska skolmaten vara god och näringsriktig men väsentligt är också att den intas utan stress och i en trevlig miljö. Här kan mer göras.

 Jag vill att skolmaten ska vara en del av elevernas skoldag (vilket även Berntsson och Backrud-Hagberg i onsdags skrev om i Dagens Samhälle). Jag tror att om lunchen inte är en rast utan en del i undervisningen kan man exempelvis på engelskalektionen innan prata om maten på engelska, eller på lektionen i samhällskunskap diskutera vad matsvinnet kostar samhället.

 Om eleverna inte har rast i samband med lunchen tror jag att det blir mindre stress. En annan förutsättning för lugn och ro kring skolmaten är att det finns personal som äter tillsammans med eleverna. Vuxna som kan föregå med gott exempel vad gäller bordsskick, som kan konversera och skapa trivsel kring borden. En förutsättning för det är att personalen inte behöver betala för den mat som de äter tillsammans med barnen.

En sista del i att skapa trivsel och möjlighet för att eleverna ska vilja äta ordentligt är att matsalarna på våra skolor är trevliga att vara i, fräscha och med normal ljudnivå.

Vi måste höja skollunchens status! En bra start är att rektorer, tillsammans med kostansvarig personal, planerar in skollunchen som en del av undervisningen.


Helena Jonsson, LRF m.fl. skriver den 30/9 på SvD debatt om hur viktigt det är att veta var köttet vi äter kommer ifrån. EU:s märkningsregler har betydelse för kvalitén på maten i våra skolor.
 

I Örebro skär S ner på skolan och säger nej till satsningar

I dagens NA svarar jag, tillsammans med Anders Åhrlin, på förra veckans debattinlägg från Lena Baastad där hon menar att Socialdemokraterna (trots nedskärningarna som har gjorts, min anmärkning) visst satsar på välfärden….

Alla barn, oavsett hem och föräldrar, har samma rätt att nå sin fulla potential. För att nå dit måste vi ha en saklig och korrekt debatt om hur vi skapar en rättvis skola. Det är därför synd att Lena Baastad bygger sin argumentation uteslutande på halvsanningar och insinuationer. Hon lyfter i huvudsak fram Vintrosa skola, förra mandatperiodens prioriteringar och skolornas skick för att framhäva sina egna förtjänster och kritisera oss Moderater.

I byggandet av Vintrosa skola är vi helt och fullt överens med Socialdemokraterna. Det är en bra idé som vi har stöttat hela vägen. Vi vill också vara ärliga med att det förra mandatperioden inte gjordes tillräckligt för att förbättra skolan. Vi har pratat med tusentals Örebroare och hundratals medarbetare i skolan och förnyat vår skolpolitik.

Men faktum är, att det parti som hade huvudansvar för skolan under förra mandatperioden numera är ett av Socialdemokraternas stödpartier så kritiken kanske hellre borde lyftas inom majoriteten än i NA.

Vad gäller Futurum, underhåll och upprustning av våra förskolor och skolor har Lena Baastad dock rätt i att vi inte är överens. Vi Moderater vill ge 30 miljoner mer än Socialdemokraterna för att rusta upp våra barns skolmiljöer. Lena Baastad valde istället att skicka dessa pengar till ett biogasbolag i Karlskoga.

 Tyvärr är sanningen, när det gäller skolan i Örebro, att Socialdemokraterna är ett renodlat nedskärnings- och nejsägarparti.

Moderaterna har i sin förnyelse lagt fram flera förslag för att göra Örebros skolor bättre och mer rättvisa. Vi vill stärka förskolans pedagogiska uppdrag, bl.a. genom mindre barngrupper i förskolan. Socialdemokraterna säger nej.

 Vi vill ha mindre klasser i skolorna för att ge lärarna mer tid att hjälpa barn som hamnat efter och stödja de som behöver ytterligare utmaning. Återigen säger Socialdemokraterna nej.

 Moderaterna vill också ha ett mer strukturerat och effektivt arbete mot mobbning och kränkande behandling. Även här säger Socialdemokraterna nej.

 Vi Moderater säger endast nej till fler nedskärningar på skolan. Vi såg hur nedskärningarna 2012 drabbade våra skolor. Örebros bästa gymnasieskola lades ner, inköps- och anställningsstopp infördes. Inför 2014 föreslår ett internt utredningsuppdrag att 27 miljoner ska sparas på skolan, bland annat genom sänkt elevpeng. Här måste Lena Baastad och Socialdemokraterna lämna besked. Kommer ni att skära ner ännu mer på skolan?

S saknar svar till Karro

Det bubblar av missnöje över matsituationen på Karolinska skolan i Örebro. Skolan har sedan denna termin ingen matsal vilket innebär att eleverna får gå till Oskarsparken och äta. Detta fungerar inte optimalt vilket Tvärsnytt rapporterade om igår.

För det första tar det en stund att gå mellan skolan och Oskarsparken. Att eleverna får röra på sig är positivt men detta måste planeras in i redan långa skoldagar…

För det andra fungerar inte logistiken vid den nya matsalen optimalt vilket gör att köerna blir så långa att eleverna får stå utomhus. Detta går väl bra om vädret är OK, men hur är det när hösten kommer och hur blir det i vinter…

Vad jag förstår äter 100-150 elever i nuläget sin lunch på stan istället för att äta i den Oskarparken (jag kan tänka mig att denna andel kommer att öka vartefter utetemperaturen sjunker). Detta innebär att elever/föräldrar betalar lunchen två gånger – en gång via skattesedeln och en gång från den egna plånboken. Det här är inte OK!

Skolans ledning ser problemen men står handfallna inför politikens tafatthet i frågan. Socialdemokraterna har inte hanterat frågan i tid, har ingen plan och ger inget besked om hur det ska bli. Den gamla matsalen, en barrack, flyttades bort innan en ny lösning var på plats och ingen kan ge eleverna eller personalen svar om när Karro får en ny matsal. Skandal!

 

Inga svar om skolstopp

På gårdagens Kommunfullmäktige hade vi en lång debatt om huruvida Socialdemokraternas inställning, att kommunen ska ha ett avgörande inflytande vid friskoleetableringar, innebär ett skolstopp i Örebro. Frågan grundar sig också på det faktum att skrivningarna som den S-majoriteten gör till Skolinspektionen, när Örebro kommun ska yttra sig över etableringar, är mer negativa än nödvändigt.

Jag tror på den kommunala skolan likväl som jag tror på friskolor.  Alla skolor ska vara bra skolor och en konkurrens om eleverna tror jag gör att alla skärper sig. Min övertygelse grundar sig i att vi människor är olika och därför är det viktigt att det finns fler än ett alternativ att välja på.

Att kommunen skulle ha ett veto vid skoletableringar anser jag är fel. Det är Skolinspektionen som ger tillstånd till skolor att starta och det är viktigt att besluten grundar sig på kvalité och inte på kommunpolitikers rädsla för att konkurrensutsätta den egna verksamheten. Att få till ett bättre samråd mellan kommunen och de fristående skolorna som önskar starta, vilket är det som Friskolekommittén föreslår, tycker jag är klokt.

Socialdemokraterna har varit med i Friskolekommittén men går trots detta emot och hävdar kommuners rätt att säga nej till en friskola. Men Thomas Esbjörnsson ville inte diskutera frågan. Han menade att åsikten är rikspolitik och inte hör hemma i Kommunfullmäktige!

Jag anser dock att mina frågor är relevanta (jag fick ju Kommunfullmäktiges tillstånd att ställa dem!). Jag värnar Örebroelevernas rätt till alternativ och de yttrandena vi lämnar till Skolinspektionen har betydelse för nya skolors möjlighet till etablering i vår stad.

Följande frågor ville Thomas Esbjörnsson inte svara på:
1. Varför vill du inte att fler gymnasiefriskolor ska få öppna?
2. Varför skulle det vara svårare att hantera elever från en nedlagd friskola än eleverna från WUC?
3. När finns det, enligt din mening, utrymme för fler gymnasiefriskolor?

Nej till ytterligare besparingar i Örebros skolor!

Idag hade Kommunstyrelsen möte om budgeten för nästa år. Det är tjänstemännen som med den förda politiken som grund lägger fram förslag på vad som behöver göras. För att nå god ekonomisk hushållning måste Örebro Kommun spara 50 miljoner under 2014. Detta är en följd av den nu förda politiken i Örebro och något som Socialdemokraterna har ansvar för.

Förslaget idag är att 27 miljoner av besparingarna ska ske i skolan. Till detta säger vi moderater nej! Det går inte att spara mer på skolorna i Örebro!

Vi kan aldrig få en skola som ger alla barn en chans om skolorna i Örebro ska behöva göra ytterligare besparingar. Personalen går på knäna och skolresultaten sjunker. Vi måste istället skapa framtidstro och ge positiva signalen till alla de välfärdens medarbetare som jobbar med  våra barn.

Jag har idag efterfrågat besked från Socialdemokraterna – Blir detta verklighet? Jag hoppas att de tänker om och denna gång prioriterar barn före betong!

Beröm bidrar till mindre skolk

Det finns vissa förutsättningar som måste vara på plats för att skolan ska lyckas med sitt uppdrag. En sådan är att eleverna går på lektionerna och tar del av det som lärarna förmedlar. Vän av ordning kan nu påstå att det med alla it-lösningar vi har idag borde finnas möjlighet även för de elever som inte finns på plats. Visst är det så. Om skolan på ett bra sätt jobbar med it så kan elever på ett relevant sätt följa skolarbetet från sina datorer.

Vad jag vill lyfta fram är skolket och lärarens roll. Ann-Sofie Strand har forskat om detta och kommit fram till att dåliga relationer mellan skolpersonal och elever är en av huvudanledningarna till att elever skolkar. Om detta skrev Skolvärlden i sitt senaste nummer.

Det hon lyfter fram är att lärarens förmåga att skapa en bra relation med sina elever är viktigt. Detta har också Hattie påpekat (en lärare som lyckas kan anpassa sin undervisning och har en bra relation med sina elever). Strand menar att skolan borde ta andra yrkesgrupper till hjälp med detta.

Det är elever som upplever att de inte får stöd av sina lärare som skolkar. Elever behöver beröm, uppmuntran, bekräftelse och höga förväntningar från sina lärare. Har du ingen som tror på dig och känner att du inte får ett juste bemötande är riskan stor att du struntar i det! Rätt enkelt om man tänker på det.

Det handlar om ledarskap och resurser. Hur pratar de pedagogiska ledarna, rektorerna, om hur viktigt det är att undervisande lärare skapar en bra relation med sina elever? Ger vi politiker skolorna rätt förutsättningar för att klara uppdraget? Har lärarna rätt antal elever för att ha en chans att skapa relationer med alla? Och, om Strands tes om betydelsen av hjälp från andra yrkesgrupper stämmer – vågar skolorna ta in dem i klassrummen?

 

S försvarar stora barngrupper

Idag skriver Thomas Esbjörnsson på NA Debatt att han är nöjd med barngruppernas storlek i förskolorna i Örebro. Detta är anmärkningsvärt, speciellt när det i S-majoritetens budget står att barngrupperna ska minska (även om de inte avsätter pengar till det).

Det är i ett svar till MP:s Catrin Steen som Esbjörnsson berömmer sig själv för att kommunen bygger ut antalet förskoleplatser. Ja skam vore det väl annars! Örebro växer och antalet barnfamiljer som väljer att bo i Örebro ökar – Då måste vi ha fler förskoleplatser. Oavsett majoritet hade förskolor byggts.

I Socialdemokraternas Örebro bygger man nya förskolor och beräknar 20 barn per avdelning. Detta trots att rekommendationen från Skolverket är 15 barn per grupp. Man kan inte anklaga S-majoriteten för att ha speciellt höga ambitioner med förskolorna i Örebro… 

Esbjörnsson fortsätter sitt argumenterande med att det är viktigt att vi är flexibla i antalet barn per grupp. Så sant, beroende på vilka barn det är kan antalet barn variera. Men 20 barn i en grupp är inte OK! Jag vet att det förekommer fler barn än så på många avdelningar men att försvara detta är att gå för långt. Istället bör ett arbete med att få ner antalet barn per grupp startas!

Vi Moderater är tydliga med att vi vill minska antalet barn per grupp i förskolan. Det vi pratar om är max 15 barn per grupp. Att detta antal är relevant bekräftar förskollärare som jag träffar. De menar att antalet kontakter = relationer som ett barn har är av betydelse. Blir det för många är det negativt.

Det är viktigt att förskolan ges förutsättningar att klara sitt pedagogiska uppdrag och på ett bra sätt förbereda barnen för skolan. Då måste personalen ha en rimlig chans att se varje barn och möta det enskilda barnets behov. Detta uppdrag är en rejäl utmaning när barngrupperna är så stora som de är i Örebro idag.

Se till att skolan klarar sitt uppdrag

Idag gick regeringen ut med att elever som inte klarar nian ska gå ett extra år för att få behörighet till gymnasiet. En utredning ska ta fram förslag om obligatorisk sommarskola för de som inte klarat målen i nian och förslag om förlängd skolplikt upp till ett år för samma elevgrupp.

Detta kan vara bra men frågan som Mimmi Garpenlund ställer om hur detta motiverar redan skoltrötta elever är berättigad. Samtidigt som vi alla vet att de som inte går gymnasiet oftare hamnar i utanförskap. Det är alltså värt att på ett vettigt sätt försöka.

I Örebro kan man som elev på Vivallaskolan få ett extra år efter nian för att fixa till sina resultat. Vad jag förstår klarar de flesta elever som går detta ”bonusår” av att få behörighet till gymnasiet. Detta är dock frivilligt och skolans fantastiska personal peppar eleverna till att ta denna chans. Med tvång skulle det säkert vara svårare.

Vad ska vi göra? Det enklaste svaret är väl att skolans uppgift är att se till att varje elev klara skolans mål. Min åsikt är att det i de allra flesta fall går att göra det inom avsatt tid OM man i rätt tid sätter in rätt resurser.

Idag hade vi i Örebro en temadag om sociala investeringar vilket bl.a. handlar om att klara varje elev genom skolan med godkända resultat. Ibland kan det anses att resurserna inte finns för att barnen har en viss problematik. Detta måste vi komma ifrån – I efterhand blir det alltid dyrare att reparera en misslyckad skolgång.

Vi måste se allt vi gör kring barn och unga som en social investering. Viktigt är att tidigt ta tag i problem, omvärdera arbetssätt, göra det som fungerar och se långsiktigt på den kostnad (= investering) som detta innebär.   

 

S negligerar forskningsresultat

Det vanliga i kommunpolitiken i Örebro (och säkert på de flesta håll) är att den styrande majoriteten säger nej till de förslag som oppositoinens för fram. Så även när det gäller mitt förslag om mer fysisk aktivitet i skolan.

Thomas Esbjörnsson (S) verkar tycka att en timmes fysisk aktivitet per dag inte gynnar barns inlärning. Tvärt emot det som forskningen bevisat argumenterar den styrande majoriteten i Örebro - Det är beklagligt och olyckligt.

I dagens nyhetssändning i Tvärsnytt säger Socialdemokraternas främsta skolpolitiker i Örebro att motion och fysisk aktivitet ska skötas på fritiden. Det är just detta som spär på ojämlikhet och skillnader mellan barn i den svenska skolan!. Just det resonemanget gynnar de barn som har föräldrar som själva är fysiskt aktiva och/eller de som månar om att deras barn ska vara det.

Undersökning efter undersökning visar att människor som är fysiskt aktiva oftast också är högre utbildade och har högre inkomster. Ett faktum som tydligen Socialdemokraterna i Örebro vill ska bestå!

Tvärsnytt

Barn som är fysiskt aktiva lär sig mer

Jag har alltid haft inställningen att man har/får ett bättre liv om man rör på sig. Jag tror att man orkar mer, är piggare och mår bättre. Dessutom har jag alltid kopplat ihop kunskap med hälsa och välbefinnande. Allt detta utan att jag egentligen har haft några vetenskapliga bevis.

Nu finns det, genom Bunkefloprojektet, bevis på att rörelse/motion ökar kunskaperna i skolan. I detta projekt har man i en långtidsstudie bevisat att elever som får en timmes fysiskt aktivitet varje dag har högre betyg än de som inte fått det. 

Vi Örebromoderater har tagit till oss dessa slutsatser och föreslår, i en motion till Kommunfullmäktige, att en eller flera grundskolor i Örebro med Bunkefloprojektet som förebild ska testa detta. Vi vill att ”testskolorna” under ett år inför en timmes fysisk aktivitet per dag och sedan utvärderar.  
Idag rapporterar dessutom flera medier att fysisk aktivitetkan kan förhindra epilepsi. I den studien pekar man just på vikten av att skolan gör sin del i att få barn fysiskt aktiva. Forskaren Jenny Nyberg menar att det är viktigt att ha en stark hjärna och att det är fysisk aktivitet, motionsträning, under ungdomsåren som fixar detta. 

Det finns många skäl till att vara fysisk aktiv och jag tror att de flesta av oss inser att det är viktigt. Problemet är att få till den där springrundan eller jumpapasset. Jag tror det är än svårare om man som barn aldrig hållit på, inte haft så mycket idrott i skolan eller föräldrar som sett till att man var fysisk aktiv. Därför är det så viktigt att skolan tar sitt ansvar.

Barn som är fysiskt aktiva mår bra och barn som mår bra lär sig mer!

 

Tvärsnytt

SvD 20/9

S i Örebro måste ta sitt ansvar för skolan

Jag skriver idag på NA debatt, tillsammans med Anders Åhrlin och Ulf Södersten,  ett svar på Socialdemokraternas inlägg den 24/8.

Socialdemokraterna i Örebro fortsätter med sina löften om en bättre skola dock utan att ta ansvar för den nedskärningspolitik de genomför i Örebro.  I sin debattartikel skriver Baastad, Esbjörnsson och Bergman att de tillsammans med Örebro Universitet vill utveckla en övningsskola. Detta är bra och något som alla lärarutbildningar, efter Alliansregeringens initiativ, kan ansöka om.

Vad vi dock inte ställer upp på är den skeva bild som debattartikeln ger över de satsningar som Alliansregeringen har gjort. Reformer som ger Sveriges skolor ett tydligt fokus på kunskap och bättre förutsättning för alla elever att klara skolan. 

Det är oärligt mot väljarna när Socialdemokraterna ignorerar det faktum att det i Örebro är deras ansvar att fördela resurserna till Örebros skolor och därmed ge varje elev den skolgång de har rätt till.

Moderaterna visade med sin budget 2012 att de nu genomförda nedskärningarna på skolan var onödiga och orättvisa. Socialdemokraterna valde att säga nej för att istället lägga pengar på asfalt och betong. Följden blev anställningsstopp och köpstopp för Örebros skolor.  Thomas Esbjörnsson beslutade också att hårdhänt och plötsligt lägga ner Örebros bästa gymnasieskola, WUC.

2013 fanns det ekonomiskt utrymme att ge skolan tillbaks vad den förlorat under 2012. Men även denna gång fick barnen ge vika för betongen. Av de 30 miljoner som skolan skars ner med gavs bara 18 miljoner tillbaks. De s.k. satsningarna var nästan bara underfinansierade uppdrag som gav fina rubriker men urholkade skolans resurser för det grundläggande pedagogiska uppdraget.

Moderaterna har under tiden fört en offensiv och ansvarstagande skolpolitik. Vi har i vår budget lagt förslag för att minska antal barn per grupp i förskola och skola. Vi vill också ta fram en färdplan för att få ner barngruppernas storlek till Skolverkets rekommenderade 15 barn. 

Vi har föreslagit att skolan ska ledas av några få konkreta mål inriktade på kunskap och elevernas prestationer istället för den snårskog av luddiga målsättningar som idag styr Örebros skolor. Vi vill satsa på ett strukturerat arbete för att motverka mobbning och kränkande behandling, och har tagit initiativ till att alla skolor ska arbeta mot kränkningar och grooming på nätet.

Valet 2014 är ett viktigt val för Örebro. Det är ett val mellan ett Socialdemokratiskt parti som skär och sparar på skolan och oss Moderater som ser behov av förändring. Vi vill ha en jämlik skola som ger alla barn chansen att lyckas i livet. Moderaterna vill bygga ett rättvist Örebro med en stark skola som bas. 

Garantera Örebroeleverna SYV-samtal

Tvärsnytt tar upp problemet med att vi har för få Studie- och yrkesvägledare (SYV:ar) i Örebros gymnasieskolor. Detta är ett stort problem även i Örebros grundskolor.

Den krassa verkligheten i Örebro de senaste två åren är att Socialdemokraternas nedskärningar har gjort att kringpersonal/funktioner har skurits bort. Det är enklare att dra ner på SYV:arna istället för att ta bort en lärare… Konsekvensen blir dock påtaglig. När eleverna inte får en bra vägledning blir arbetet för lärarna tyngre.

I Moderaternas förnyelsearbete har vi kommit fram till just detta. En större möjlighet för elever att träffa en SYV och samtala med, tidigt i skolgången, skulle ge effekt. Det är viktigt att alla elever får samtala och diskutera om vad man vill, passar till och vilka val man då bör göra.

Förslaget som vi i den Moderata Förnyelsegruppen har lagt är att alla elever ska garanteras samtal med en SYV senast i år 7 med uppföljning i år 8 och 9. Gör vi det kommer felvalen bli färre och eleverna kommer att vara bättre förberedda till gymnasiet.

Manifestation för kärleken

Idag hoppas jag att solen skiner över Örebros Prideparad. Jag hoppas också att många Örebroare sluter upp i paraden och längst Örebros gator för att visa sin sympati för denna manifestation för kärleken.

Igår skrev jag på NA debatt tillsamman med Partisekreterare Kent Persson, Förbundsordförande för Öppna Moderater Fredrik Saweståhl, min Kommunalrådskollega Anders Åhrlin och MUF:s Distriktsordförande Jimmy Bucher om att vi Moderater tar hbt-frågorna på allvar i hela landet

Nya Moderaterna går med i paraden på lördag och är med och manifesterar alla likas värde. För oss är det självklart att delta.

Sverige är ett av världens bästa länder att leva i för homo-, bisexuella och transpersoner. Inte minst har Nya Moderaterna sedan 2006 på flera sätt varit med och bidragit till detta till exempel genom att införa könsneutrala äktenskap och genom att ta bort krav på sterilisering för transpersoner som byter juridiskt kön. Självklart återstår mycket att göra. Men Hbt-frågor handlar inte bara om lagar som stiftas i riksdagen.

Hbt-frågor handlar också om vardagsfrågor som ligger nära oss alla och som kommun- och landstingspolitiker har ansvar för. Det finns utmaningar att arbeta med som till exempel brist på kunskap, behov av bättre bemötande och ökat synliggörande. Det handlar om unga som mår dåligt, diskriminering på jobbet och om att få bli gammal på sina egna villkor. Vi vill att det ska vara möjligt att leva öppet och bli bra bemött i hela Sverige. Kommuner och orter som är öppna och bejakar mångfald tjänar på det. Trots detta är det långt ifrån alla kommuner och landsting som lyft eller ibland ens diskuterat hbt-frågor och den verklighet som den egna kommunen, eller den egna regionen, erbjuder hbt-personer.

Kommuner och landsting kan åstadkomma mycket genom att jobba med frågor om bemötande, synliggörande, trygghet, anti-diskriminering och kunskap. Utgångspunkter i arbetet kan vara att unga hbt-personer ofta mår sämre än jämnåriga, att de första generationerna som haft chansen att leva öppet som hbt-personer nu börjar bli äldre och är i behov av omsorg, att många hbt-personer upplever bemötandet i sjukvården mindre bra och att det inte alltid är enkelt att vara öppen på jobbet. Åtgärderna och insatserna kan variera, det kan handla om kartläggning, policies, riktlinjer, utbildningssatser och förändring av attityder.

Att göra det möjligt att leva öppet som hbt-person i hela Sverige är något vi strävar efter. Vi ser att Nya Moderaterna och våra företrädare kan ta ansvar och lyfta hbt-frågor, både här i Örebro och i resten av landet. Vi kan underlätta för unga som har det jobbigt med sin identitet, förenkla för det äldre samkönade paret som vill leva tillsammans, ge möjligheter till transpersonen som jobbar i förskolan eller ta ansvar för ett bra bemötande i vården. Vi har kommit en bit på vägen, men det finns mycket mer kvar att göra. Att delta på Pridefestivalen i Örebro är ett sätt att visa att detta är viktiga frågor som tas på allvar av oss.

Elithallar före nya skolor i Örebro

Att skapa en stabilitet och trygghet i välfärden är en viktig del i att styra en stad. Här anser jag att den styrande S-majoriteten i Örebro har misslyckats. Nedskärningar inom skola och omsorgen tonas ner medan satsningar på elithallar och betong marknadsförs.

Det är också anmärkningsvärt att Kristdemokraterna, som i andra sammanhang är ett Alliansparti, så tydligt ställer sig bredvid Socialdemokraterna och t.o.m. tillåter sig att försvara den skeva prioriteringen!

Det senaste exemplet är när Lennart Bondesson sitter i Tvärsnytt och försvarar att nybyggnation av skolor inte prioriteras. Detta samtidigt som den S-majoritet han styr Örebro tillsammans med vill bygga en Elithall i Bolungsängen – obegripligt!

Svante Tideman från Lärarnas Riksförbund pekar i Tvärsnytt på att Örebroarna efterfrågar en långsiktig planering vad kommunen vill med skolan. Detta upplever även jag när jag träffar lärare och Örebroare. Tydlighet och planering skapar trygghet. Det är för tvära kast. För sent kommer man på att elevkullarna förändras och att skolor behöver läggas ner eller byggas upp.

Örebros elever är värda en skola som erbjuder en lärande miljö vilket innebär fräscha och ändamålsenliga lokaler. Allt för länge, säkert de senaste 20-30 åren, har skolans lokaler varit nedprioriterade av Örebros politiker. Det är dags att ändra på det!

Skolan måste prioritera trygghetsfrågorna

Vad ska krävas för att stänga en skola? Ska det över huvud taget vara möjligt att stänga en skola? I debatten kring Skolinspektionens beslut att stänga Lundsberg finns så klart många synpunkter. Som exempel rasar Ian medan Bris och lärarfacken är positiva.  Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén efterlyser att skolan under avstängningstiden genomför ett hårt arbete med normer, rutiner och åtgärder så att man kan leva upp till läroplanens krav. Det är klokt.

Jag gillar Tove Lifvendahls inlägg i SvD idag. Jag anser att vi ska ha nolltolerans mot mobbning och kränkningar samt att det ska få konsekvenser för de skolor som inte tar detta arbete på allvar.

Arbetet med värderingar, bemötande och vilka beteenden vi accepterar i skolan ska pågå varje dag på varje skola. För mig kokar detta ner till ledarskap. Rektor ska ha koll och måste leda arbetet.

I Örebro har vi jättefina planer som är "implementerade" på varenda skola och vi har även en gedigen kompetens vad gäller trygghetsarbete i centrala funktioner. Ändå fungerar det inte på alla ställen. Jag är övertygad om att det hänger ihop med ledarskap.

En direkt koppling finns till den politiska S-ledningen i Örebro som har satt målet att 80% av eleverna ska känna sig trygga i skolan. Följden av detta blir så klart att rektorerna inte prioriterar trygghetsarbetet fullt ut. 

Fel att göra skillnad på barn i Örebro

Idag går Socialdemokraterna ut och lovar 25 timmars förskola för alla barn i Vivalla. Jag håller med Karolina Wallstöm, FP om att detta är bra men att satsningen inte är tillräcklig.

Vi Moderater lämnade i mars in en motion till Kommunfullmäktige om just detta. Vi ville dock att alla barn i Örebro ska ha rätt till 30 timmars förskola.  Det är bra att Socialdemokraterna har lyssnat – synd bara att de inte tänkte tanken fullt ut.

Barn kan redan idag få extra timmar i förskolan om de har speciella behov men att ha den begränsningen eller en begränsning i form av en enda stadsdel är för mig otillräckligt.

Förskolan har idag ett tydligt pedagogiskt uppdrag vilket gör att de barn som spenderar mycket tid i förskolan får ett försprång i sin förberedelse för skolan och livet. Det blir i många fall en extrem stor skillnad i språkförråd och andra färdigheter om man jämför de barn som gått i förskolan med dem som inte varit där eller som endast spenderar 15 timmar i veckan. Det har visat sig att skillnaden ordförråd i de flesta fall inte tas igen under hela skoltiden.

Varför vill Socialdemokraterna skilja på barn och barn? Varför vill de inte ge samma rätt till alla barn i Örebro att få fler timmar i förskolan? Min analys landar i att Socialdemokraterna inte ända ut orkar prioritera barn före betong…

Staffan Wermes blogg